Kalmar FFs säsong slutade med total pyspunka. Man hade dock skaffat ihop tillräckligt med poäng under våren för att det aldrig skulle kännas riktigt oroligt neråt. Dessutom var bottenlagen ovanligt usla i år, så risken att de skulle jaga ikapp var ganska minimal. Just nu verkar det vara totalt kaos i föreningen. Henke verkar inte få nytt förtroende och spelartruppen är tydligt på hans sida. För min del är det klart att det handlar om ett vägval. Antingen satsar man på något nytt, med ny tränare och en rejäl satsning på spelartruppen (klarar ekonomin verkligen det?) eller ger man Rydström chansen att fortsätta bygga något. En ny tränare, utan några andra större förändringar i övrigt, vore ett steg tillbaka. Jag tror och hoppas att Rydström fortsätter, Rasmus förlänger, och att man fortsätter att slussa in yngre spelare som kommer att bli bättre och bättre med tiden. Sedan hoppas man givetvis på någon förstärkning offensivt. Brassespåret känns svalt, så kanske får man dammsuga division ett eller två och hoppas att det finns någon där som skulle klara av att ta ett steg uppåt? Blir spännande de närmaste veckorna att se vilken väg föreningen väljer.
Också dags att summera mitt allsvenska tips. I år slutade det som följer:
1. AIK (-1)
2. IFK Norrköping (-2)
3. Malmö FF (+2)
4. Hammarby (-4)
5. Häcken (0)
6. Östersund (+3)
7. Djurgården (+1)
8. GIF Sundsvall (-6)
9. Örebro (0)
10. Kalmar FF (-1)
11. IFK Göteborg (+1)
12. Elfsborg (+5)
13. Sirius (-2)
14. BP (-2)
15. Dalkurd (+3)
16. Trelleborgs FF (+3)
Totalt 36 poäng. Utan tvekan mitt bästa allsvenska tips någonsin, men samtidigt en säsong utan större sensationer. Topplagen är ungefär de förväntade och bottenlagen ungefär likaså. Sundsvall är väl de enda som överraskat rejält positivt, medan Hammarby gjort det lite bättre än förväntat och Elfsborg lite sämre. Ungefär så. Jag gissar att ganska många som försökte sig på att tippa årets serie klarade sig ungefär så här bra.
Jag tippade ju även några bonuskategorier:
Årets skyttekung
Mitt tips: Carlos Strandberg
Rätt svar: Paulinho
Skador, tuff konkurrens och en hel del strul gjorde att Carlos Strandberg inte riktigt kom in i årets säsong. Paulinho var kanske till slut årets bästa spelare i allsvenskan. Svagt tips!
Årets genombrott
Mitt tips: Mattias Svanberg
Rätt svar: Isak Petersson eller William Eskelinen
Mattias Svanberg var redan halvetablerad och jag hade trott att han skulle fullständigt explodera i år. Så blev det inte alls. Han var ok i ett Malmö som var under isen under våren. Sedan lämnade han och etablerade sig tidigt i serie A och kallades in till landslaget, så säsongen blev riktigt bra för honom, men inte alls som jag hade trott. Istället tycker jag att det är två unga målvakter som har imponerat mest bland årets unga spelare. Halvsvagt tips!
Årets besvikelse
Mitt tips: Erkan Zengin
Rätt svar: Många kandidater, men en av dem är givetvis Erkan Zengin
Klockrent tips!
Årets tränare
Mitt tips: Jens Gustavsson
Rätt svar: Återigen finns ett par kandidater, men jag håller nog Jensa som vinnare
Klockrent tips igen!!
Årets målvakt
Mitt tips: Andreas Isaksson
Rätt svar: Isak Petersson
Isaksson gjorde ett par tabbar under året, men totalt sett är han givetvis bra. Men Isak Petersson, William Eskelinen och Oscar Linner visar att vi har en hel del bra målvakter som kommer fram underifrån. Halvsvagt tips!!
Därmed kan vi lägga årets allsvenska till handlingarna. Ikväll är det dags för Nations League borta mot Turkiet. Luktar 0-0 lång väg, men det vore kul om vi kunde vinna och få en gruppfinal hemma mot Ryssland att avsluta landslagsåret med.
Visar inlägg med etikett Landslag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Landslag. Visa alla inlägg
lördag 17 november 2018
tisdag 28 augusti 2018
Ny uppdatering av mitt allsvenska tips
VM kom och gick. Jag hade tippat Brasilien-Argentina i final och var i övrigt usel som tippare. Kul i alla fall med Jannes landslag som blivit rättmätigt älskade och folkkära. Ser till och med fram emot Nations League nu. Är dock inte övertygad om att de kommer att fortsätta på den inslagna vägen, men har gärna fel.
Ola Toivonen lägger ner landslagskarriären. Synd, men inte oväntat. Hans insatser i Jannes landslag har varit sensationella och det är en bra, och något underskattad, karriär som tar slut. Tidpunkten tyder dock på att Janne har låtit honom veta att han inte längre är del i hans planer och låter honom sluta på ett bra sätt. I så fall, snyggt gjort.
Ännu en uppdatering av mitt allsvenska tips efter 19 omgångar:
1. AIK (-1)
2. Hammarby (-6)
3. Norrköping (-1)
4. Malmö FF (+3)
5. Östersund (+2)
6. Häcken (+1)
7. GIF Sundsvall (-7)
8. Djurgården (+2)
9. Kalmar FF (-2)
10. Örebro (+1)
11. IFK Göteborg (+1)
12. Elfsborg (+5)
13. Sirius (-2)
14. BP (-2)
15. Dalkurd (+3)
16. Trelleborg (+3)
Totalt 42 "poäng". Klart bättre än senast. Hammarby, Elfsborg och Sundsvall är mina främsta plumpar, men i övrigt ganska ok. Har inte satt någon placering helt korrekt men ganska många lag är bara någon placering ifrån, så kan bli något bättre till slut.
Tror tyvärr att Solna springer ifrån mot slutet. Vore surt....
Ola Toivonen lägger ner landslagskarriären. Synd, men inte oväntat. Hans insatser i Jannes landslag har varit sensationella och det är en bra, och något underskattad, karriär som tar slut. Tidpunkten tyder dock på att Janne har låtit honom veta att han inte längre är del i hans planer och låter honom sluta på ett bra sätt. I så fall, snyggt gjort.
Ännu en uppdatering av mitt allsvenska tips efter 19 omgångar:
1. AIK (-1)
2. Hammarby (-6)
3. Norrköping (-1)
4. Malmö FF (+3)
5. Östersund (+2)
6. Häcken (+1)
7. GIF Sundsvall (-7)
8. Djurgården (+2)
9. Kalmar FF (-2)
10. Örebro (+1)
11. IFK Göteborg (+1)
12. Elfsborg (+5)
13. Sirius (-2)
14. BP (-2)
15. Dalkurd (+3)
16. Trelleborg (+3)
Totalt 42 "poäng". Klart bättre än senast. Hammarby, Elfsborg och Sundsvall är mina främsta plumpar, men i övrigt ganska ok. Har inte satt någon placering helt korrekt men ganska många lag är bara någon placering ifrån, så kan bli något bättre till slut.
Tror tyvärr att Solna springer ifrån mot slutet. Vore surt....
tisdag 8 maj 2018
VM-uppdatering och en medieprofetia
Sommarvärmen håller ett stadigt grepp om Holland, trots att vi bara är i början av maj. Idag har vi haft 28 grader och inte ett enda moln på himmeln. Nu ska väl värmen sakta men säkert sjunka de närmaste dagarna, men sommarkänslan gör att man börjar känna sig redo för semester och framförallt fotbolls-VM. Nu är det ju ett tag tills dess, men i och med att truppen tas ut nästa vecka så ökar ju temperaturen även kring VM.
Sedan jag kommenterade truppen för ett tag sedan (se här) så har en del hänt. På målvaktssidan har det kommit positiva besked från FCK rörande Robin Olsen, så jag utgår från att han kommer att vara hel och frisk till VM och därmed given i truppen. Därmed står jag fast vid mina tankar från senast, även om jag ju egentligen tror att det blir Kristoffer Nordfeldt som tar tredjeplatsen.
På backsidan har Ludde Augustinsson haft skadeproblem, men det verkar inte vara någon fara. I övrigt ser jag att Emil Krafth knappt spelar i Bologna längre, vilket för en ung spelare inte alls är bra. Jag står fast vid min backuppsättning men tror att det kommer att bli åtta backar och att det då blir Johan Larsson som kniper andra högerbacksplatsen bakom Lustig.
På mittfältet har det hänt desto mer. Bland de centrala mittfältarna fortsätter Albin Ekdals skadeproblem, även om han spelade senast. Jag tror att så länge det inte är helt kört kommer han att vara med i truppen och förhoppningsvis även startelvan mot Sydkorea. Jakob Johansson verkar köra på bra men att han skulle komma med känns trots allt ganska orimligt. Oscar Lewicki har inte haft den bästa våren, liksom hela MFF, så om jag skulle ta ut en trupp idag skulle jag trots allt ta med Gustaf Svensson istället för Lewicki, som jag förordade innan allsvenskan drog igång. Därmed tror jag att min kvartett Hiljemark, Seb, Gustaf och Albin är densamma som Janne kommer att gå på.
Bland yttermittfältarna tycker jag att Ken Sema har spelat bort sig ur truppen efter en svag vår. Viktor Claesson och Emil Forsberg är givna och jag tror kanske att även Durmaz kommer att få en plats trots väldigt begränsad speltid. Men det finns platser öppna. Min personliga joker Mange Eriksson är givetvis en av dem som slåss, liksom Jiloan Hamad (som även skulle kunna spela centralt, vilket är en styrka). Sam Larsson har knappt spelat sedan han kom tillbaka från skada, så han kan räknas bort. Så till slut hade jag nog landat på Emil, Hamad, Claesson, Durmaz och Mange trots allt.
Och så har vi då forwards. Varken Ola eller Guidetti gör mål, vilket är oroväckande, men trots det landar vi nog på samma kvartett som vi hade med i slutet av kvalet, alltså Marcus Berg, Toivonen, Guidetti och Kiese Thelin. De som hade chansen att spela sig in i truppen har inte gjort så, och därför tror jag att vi gör bäst i att lita på dem som tog oss till VM.
Totalt sett inte särskilt stora förändringar och det är slående hur få spelare som har tagit chansen. Det är nog egentligen bara Hamad som påtagligt tagit stora steg framåt och slagit sig in i diskussionen på allvar. Jag har också väldigt svårt att se att Janne skulle chockera oss med något oväntat namn, så jag tror att alla 23 som kommer att bli uttagna har nämnts i mina två blogginlägg, även om han kanske inte gör exakt samma val som jag hade gjort. (Ok, jag kanske måste nämna Alexander Fransson och Marcus Rhoden. Även om jag inte hade tagit ut dem så är de ju två namn som eventuellt skulle kunna dyka upp).
Årets turnering kommer nog, inte oväntat, att slå alla former av rekord på sociala medier och i poddar. Jag har noterat att Aftonbladet redan har lanserat sin VM-podd, och man hör hur Tutto Balutto, Offside m fl börjar ladda upp. Risken finns givetvis att man kommer att tröttna på det och jag är inte övertygad om att denna trenden kommer att fortsätta i all evighet. Jag skulle inte bli förvånad om man i framtiden kommer att blicka tillbaka och konstatera att podformatet peakade just då, sommaren 2018, och att det senare ersattes av någonting annat. Den som lever får se om min medieprofetia kommer att slå in....
Sedan jag kommenterade truppen för ett tag sedan (se här) så har en del hänt. På målvaktssidan har det kommit positiva besked från FCK rörande Robin Olsen, så jag utgår från att han kommer att vara hel och frisk till VM och därmed given i truppen. Därmed står jag fast vid mina tankar från senast, även om jag ju egentligen tror att det blir Kristoffer Nordfeldt som tar tredjeplatsen.
På backsidan har Ludde Augustinsson haft skadeproblem, men det verkar inte vara någon fara. I övrigt ser jag att Emil Krafth knappt spelar i Bologna längre, vilket för en ung spelare inte alls är bra. Jag står fast vid min backuppsättning men tror att det kommer att bli åtta backar och att det då blir Johan Larsson som kniper andra högerbacksplatsen bakom Lustig.
På mittfältet har det hänt desto mer. Bland de centrala mittfältarna fortsätter Albin Ekdals skadeproblem, även om han spelade senast. Jag tror att så länge det inte är helt kört kommer han att vara med i truppen och förhoppningsvis även startelvan mot Sydkorea. Jakob Johansson verkar köra på bra men att han skulle komma med känns trots allt ganska orimligt. Oscar Lewicki har inte haft den bästa våren, liksom hela MFF, så om jag skulle ta ut en trupp idag skulle jag trots allt ta med Gustaf Svensson istället för Lewicki, som jag förordade innan allsvenskan drog igång. Därmed tror jag att min kvartett Hiljemark, Seb, Gustaf och Albin är densamma som Janne kommer att gå på.
Bland yttermittfältarna tycker jag att Ken Sema har spelat bort sig ur truppen efter en svag vår. Viktor Claesson och Emil Forsberg är givna och jag tror kanske att även Durmaz kommer att få en plats trots väldigt begränsad speltid. Men det finns platser öppna. Min personliga joker Mange Eriksson är givetvis en av dem som slåss, liksom Jiloan Hamad (som även skulle kunna spela centralt, vilket är en styrka). Sam Larsson har knappt spelat sedan han kom tillbaka från skada, så han kan räknas bort. Så till slut hade jag nog landat på Emil, Hamad, Claesson, Durmaz och Mange trots allt.
Och så har vi då forwards. Varken Ola eller Guidetti gör mål, vilket är oroväckande, men trots det landar vi nog på samma kvartett som vi hade med i slutet av kvalet, alltså Marcus Berg, Toivonen, Guidetti och Kiese Thelin. De som hade chansen att spela sig in i truppen har inte gjort så, och därför tror jag att vi gör bäst i att lita på dem som tog oss till VM.
Totalt sett inte särskilt stora förändringar och det är slående hur få spelare som har tagit chansen. Det är nog egentligen bara Hamad som påtagligt tagit stora steg framåt och slagit sig in i diskussionen på allvar. Jag har också väldigt svårt att se att Janne skulle chockera oss med något oväntat namn, så jag tror att alla 23 som kommer att bli uttagna har nämnts i mina två blogginlägg, även om han kanske inte gör exakt samma val som jag hade gjort. (Ok, jag kanske måste nämna Alexander Fransson och Marcus Rhoden. Även om jag inte hade tagit ut dem så är de ju två namn som eventuellt skulle kunna dyka upp).
Årets turnering kommer nog, inte oväntat, att slå alla former av rekord på sociala medier och i poddar. Jag har noterat att Aftonbladet redan har lanserat sin VM-podd, och man hör hur Tutto Balutto, Offside m fl börjar ladda upp. Risken finns givetvis att man kommer att tröttna på det och jag är inte övertygad om att denna trenden kommer att fortsätta i all evighet. Jag skulle inte bli förvånad om man i framtiden kommer att blicka tillbaka och konstatera att podformatet peakade just då, sommaren 2018, och att det senare ersattes av någonting annat. Den som lever får se om min medieprofetia kommer att slå in....
torsdag 26 april 2018
Zlatan var aldrig intresserad av att komma tillbaka
Så allt var tydligen bara ett sätt att skapa uppmärksamhet kring sina affärsprojekt. Att det skedde på bekostnad av f d lagkamrater, svenska landslaget och Janne Andersson, som var tvungna att ägna energi åt hans utspel, struntade han fullständigt i.
Skönt att jag främst kör med Mastercard och Apple i stället för Visa och Samsung. Och hans spelbolag tänker jag inte ta i med tång. Jag tror och hoppas att detta var början till slutet för någonting för Zlatan.
Nu har vi i alla fall ett besked och så kan alla förhålla sig till det. Bra så. Jag tänkte skriva att det kanske var sista gången jag skriver om Zlatan här i bloggen, men jag vet samtidigt att så kanske inte är fallet. Rätt vad det är gör han kanske något fantastiskt mål. Och en dag kommer han ju faktiskt att lägga av, och den dagen kommer man säkert vilja skriva några ord om Sveriges bästa spelare genom alla tider. För det är han ju, oavsett vad man tycker om honom som person (och just nu tycker jag, och många med mig, en hel del).
Skönt att jag främst kör med Mastercard och Apple i stället för Visa och Samsung. Och hans spelbolag tänker jag inte ta i med tång. Jag tror och hoppas att detta var början till slutet för någonting för Zlatan.
Nu har vi i alla fall ett besked och så kan alla förhålla sig till det. Bra så. Jag tänkte skriva att det kanske var sista gången jag skriver om Zlatan här i bloggen, men jag vet samtidigt att så kanske inte är fallet. Rätt vad det är gör han kanske något fantastiskt mål. Och en dag kommer han ju faktiskt att lägga av, och den dagen kommer man säkert vilja skriva några ord om Sveriges bästa spelare genom alla tider. För det är han ju, oavsett vad man tycker om honom som person (och just nu tycker jag, och många med mig, en hel del).
söndag 22 april 2018
En måste-match i Trelleborg
Senast var jag pessimistisk mot Östersund och jag blev positivt överraskad av ett kryss. Idag är det tvärtom. Trelleborg är kanske allsvenskans sämsta lag. De slutade trea i superettan förra året och har sedan dess tappat sina två största stjärnor (Islamovic gick till Östersund medan Camara Jönsson är långtidsskadad) utan att ha ersatt dem med några stora namn. Kalmar FF ska vara ett mycket bättre lag än Trelleborg, även utan Rasmus, Erton och Tobbe. Jag tror att vi kommer att få se det idag. Jag är optimistisk och tror på en ganska klar seger. Kanske 3-1 kan passa?
I övrigt ser Hammarby väldigt starka ut. Jag såg precis deras match mot Häcken. Visserligen slutade den 2-2 och Hammarby tappade poäng för första gången i årets allsvenska, men det ser stabilt ut och med en hel del offensiv spets. Jag är både imponerad och överraskad. Det trodde jag inte efter ett tränarbyte och en hel del nya namn in i truppen. Ska bli oerhört spännande att följa under våren.
Det ska också bli spännande att följa MFF. Just nu ser det katastrofalt ut. Många skador i en trupp som är spetsig men ganska tunn, och dessutom hackar spelet rejält. Jag är övertygad om att man kommer att förstärka i sommar. Ekonomin finns ju till det, men frågan är hur långt efter de kommer att vara då. Och dessutom börjar ju då europaäventyret som ytterligare kommer att sätta press på truppens bredd. Nej, detta är verkligen inte vad man hade förväntat sig. Det blir tufft att försvara den allsvenska segern i år.
Och så har vi då Zlatan.... Jag tror att han har grovt missbedömt opinionen. Det kommer ganska snart bli väldigt tydligt för alla att han aldrig hade något som helst intresse av att komma tillbaka till landslaget utan att han bara har hintat om det för att dra uppmärksamheten till sitt spelbolag, på landslagets och Janne Anderssons bekostnad. I så fall en spelare och människa som många inte längre kommer att vilja ha att göra med. Ska bli intressant att följa.
I övrigt ser Hammarby väldigt starka ut. Jag såg precis deras match mot Häcken. Visserligen slutade den 2-2 och Hammarby tappade poäng för första gången i årets allsvenska, men det ser stabilt ut och med en hel del offensiv spets. Jag är både imponerad och överraskad. Det trodde jag inte efter ett tränarbyte och en hel del nya namn in i truppen. Ska bli oerhört spännande att följa under våren.
Det ska också bli spännande att följa MFF. Just nu ser det katastrofalt ut. Många skador i en trupp som är spetsig men ganska tunn, och dessutom hackar spelet rejält. Jag är övertygad om att man kommer att förstärka i sommar. Ekonomin finns ju till det, men frågan är hur långt efter de kommer att vara då. Och dessutom börjar ju då europaäventyret som ytterligare kommer att sätta press på truppens bredd. Nej, detta är verkligen inte vad man hade förväntat sig. Det blir tufft att försvara den allsvenska segern i år.
Och så har vi då Zlatan.... Jag tror att han har grovt missbedömt opinionen. Det kommer ganska snart bli väldigt tydligt för alla att han aldrig hade något som helst intresse av att komma tillbaka till landslaget utan att han bara har hintat om det för att dra uppmärksamheten till sitt spelbolag, på landslagets och Janne Anderssons bekostnad. I så fall en spelare och människa som många inte längre kommer att vilja ha att göra med. Ska bli intressant att följa.
onsdag 11 april 2018
Rasmus Elm och Champions League
Stark insats av KFF senast. Visserligen bara 1-0 och visserligen krävdes det ett magiskt konststycke av Rasmus Elm och Papa Diouf för att avgöra, men det kändes verkligen stabilt hela tiden. Och vid sidan om Rasmus fantastiskt passning och Papas kliniska avslut fanns det en hel del att glädja sig åt. Papa var genomgående väldigt aktiv och ständigt ett hot. Viktor Elm var en gigant i mittförsvaret och tillsammans med Agardius spelade de på väldigt hög nivå. Jag gillade även det jag såg av lillebror Hallberg. Totalt sett en habil insats och om vi får ser mer av detta så kommer KFF att slåss åtminstone i mitten och kanske t o m övre halvan i år. Det enda mörka molnet var att Rasmus var tvungen att utgå redan i första halvlek, med ännu en skadekänning.
Igår såg jag på en oerhört oväntad och spännande CL-kvartsfinal mellan Liverpool och City. Kanske skulle man ha valt den andra matchen i Rom istället, men den kändes ju död redan efter första matchen. Oerhört kul att se två överraskningar, om man nu kan kalla storklubbar som Liverpool och Roma överraskningar, se långt framme i CL. Jag har, som jag skrivit om tidigare, svårt att riktigt engagera mig i CL då det bara handlar om ett fåtal superklubbar som kan mäta sig. Detta livar upp helt klart. Nu kan det dock fortfarande bli så att Bayern och Real möts i en final, och då vore det som om ingenting hade hänt, men tills dess känns detta spännande.
Tillbaka till Rasmus Elm. Detta skulle ju varit hans scen. De största matcherna med de största lagen. Han är den svenska spelare sedan Zlatan slog igenom som haft den största potentialen. Han skulle varit där, som en Andrea Pirlos arvtagare. Men universum ville annorlunda. Han drabbades av sjukdomar och skador och kom aldrig upp på den nivån alla visste han kunde nå. Jag minns fortfarande TV4s inför-program innan U21-EM i Sverige 2009. Rasmus var den stora talangen. Jag minns att de skulle jonglera med båda fötterna och Lennartsson gissade att Rasmus skulle vara bäst med båda. Vilket han givetvis också var. På den tiden såg man en ny svensk mittfältsgeneral i landslaget, men det blev tyvärr aldrig så.
Vågar man säga "ännu"? Vi behöver centrala mittfältare i VM i Ryssland i sommar. Rasmus har dock tackat nej, och han känns svår att övertala, men kanske läge för någon från förbundet att slå en signal trots allt?
Igår såg jag på en oerhört oväntad och spännande CL-kvartsfinal mellan Liverpool och City. Kanske skulle man ha valt den andra matchen i Rom istället, men den kändes ju död redan efter första matchen. Oerhört kul att se två överraskningar, om man nu kan kalla storklubbar som Liverpool och Roma överraskningar, se långt framme i CL. Jag har, som jag skrivit om tidigare, svårt att riktigt engagera mig i CL då det bara handlar om ett fåtal superklubbar som kan mäta sig. Detta livar upp helt klart. Nu kan det dock fortfarande bli så att Bayern och Real möts i en final, och då vore det som om ingenting hade hänt, men tills dess känns detta spännande.
Tillbaka till Rasmus Elm. Detta skulle ju varit hans scen. De största matcherna med de största lagen. Han är den svenska spelare sedan Zlatan slog igenom som haft den största potentialen. Han skulle varit där, som en Andrea Pirlos arvtagare. Men universum ville annorlunda. Han drabbades av sjukdomar och skador och kom aldrig upp på den nivån alla visste han kunde nå. Jag minns fortfarande TV4s inför-program innan U21-EM i Sverige 2009. Rasmus var den stora talangen. Jag minns att de skulle jonglera med båda fötterna och Lennartsson gissade att Rasmus skulle vara bäst med båda. Vilket han givetvis också var. På den tiden såg man en ny svensk mittfältsgeneral i landslaget, men det blev tyvärr aldrig så.
Vågar man säga "ännu"? Vi behöver centrala mittfältare i VM i Ryssland i sommar. Rasmus har dock tackat nej, och han känns svår att övertala, men kanske läge för någon från förbundet att slå en signal trots allt?
söndag 1 april 2018
Äntligen allsvensk premiär
Så var det då äntligen dags. Allsvensk premiär och bortamatch mot Häcken. Från distans är det givetvis svårt att ha någon bestämd uppfattning om KFF ännu, utan jag får lita till det jag har läst. Den enda matchen hittills som jag lyckats se är cupmatchen mot Östersund och jag får verkligen hoppas att den inte är en fingervisning för vad vi kan förvänta oss från KFF i år. Jag känner mig som vanligt orolig och pessimistisk. Jag är visserligen glad att Rasmus verkar vara i matchform, men kan han verkligen göra riktig skillnad längre? Och kan man få någon stabilitet i backlinjen med tanke på att man haft skador och fått göra stora skiftningar hela tiden under försäsongen? Och vem ska göra målen? Och slutligen, kan Söderkvist och Sachpekidis få något lyft till slut i år? Många frågor och just så här års är jag mindre insatt än de flesta. Allt eftersom säsongen kommer igång så brukar det ordna upp sig när jag lyckats se lite matcher, men just nu finns det många frågetecken för mig på distans.
En alltid lika stor fråga är också om jag kommer lyckas få tag i någon fulstream. Det brukar alltid finnas när man möter storlagen men mot de mindre lagen är det ibland svårt. Det är inte direkt så att jag kan hitta någon sportbar i Holland som sänder matchen....
Jag kan givetvis inte ge något vettigt tips, men magkänslan är ju att vi ska vara väldigt glada om vi får med oss en pinne idag. Häcken känns som ganska stora favoriter.
Och så slutligen...hade inget annat för mig igår kväll, så jag slog på sista halvtimmen av derbyt i Los Angeles. Zlatan upphör aldrig att imponera och detta var givetvis ännu en klassiker från hans sida. Det förändrar dock ingenting när det gäller ett eventuellt VM. Att han har den utan jämförelse högsta kapaciteten vet vi redan, så det var givetvis inte nytt. Hans eventuella medverkan handlar snarare om tre andra saker:
1) Vill han vara med? Han har ju trots allt tackat nej och måste på ett eller annat sätt låta förbundskaptenen veta det om han ändrar sig
2) Hur är hans fysiska status? Gårdagens två mål imponerar, men han var totalt slut efter en knapp halvtimmes spel och vi vet ingenting om huruvida hans knän är ok eller inte
3) Accepterar han att komma in i Jannes landslag? Om han verkligen gör det så kanske han ska sluta ljuga om förbundskaptenen och pissa på honom och hans lag.
Om svaren är positiva på de tre frågorna så kommer han givetvis att vara med i Ryssland, antingen som startspelare eller som joker på bänken, beroende på hans fysiska status.
Nåväl, vi lämnar den frågan för den här gången och fokuserar på allsvenskan. Forza KFF!!
En alltid lika stor fråga är också om jag kommer lyckas få tag i någon fulstream. Det brukar alltid finnas när man möter storlagen men mot de mindre lagen är det ibland svårt. Det är inte direkt så att jag kan hitta någon sportbar i Holland som sänder matchen....
Jag kan givetvis inte ge något vettigt tips, men magkänslan är ju att vi ska vara väldigt glada om vi får med oss en pinne idag. Häcken känns som ganska stora favoriter.
Och så slutligen...hade inget annat för mig igår kväll, så jag slog på sista halvtimmen av derbyt i Los Angeles. Zlatan upphör aldrig att imponera och detta var givetvis ännu en klassiker från hans sida. Det förändrar dock ingenting när det gäller ett eventuellt VM. Att han har den utan jämförelse högsta kapaciteten vet vi redan, så det var givetvis inte nytt. Hans eventuella medverkan handlar snarare om tre andra saker:
1) Vill han vara med? Han har ju trots allt tackat nej och måste på ett eller annat sätt låta förbundskaptenen veta det om han ändrar sig
2) Hur är hans fysiska status? Gårdagens två mål imponerar, men han var totalt slut efter en knapp halvtimmes spel och vi vet ingenting om huruvida hans knän är ok eller inte
3) Accepterar han att komma in i Jannes landslag? Om han verkligen gör det så kanske han ska sluta ljuga om förbundskaptenen och pissa på honom och hans lag.
Om svaren är positiva på de tre frågorna så kommer han givetvis att vara med i Ryssland, antingen som startspelare eller som joker på bänken, beroende på hans fysiska status.
Nåväl, vi lämnar den frågan för den här gången och fokuserar på allsvenskan. Forza KFF!!
tisdag 27 mars 2018
Ny chans för en ny elva
Matchen mot Chile såg på det stora hela ganska ok ut. Jag tycker att det varit lite väl negativa rubriker i media efter en knapp förlust mot ett starkt motstånd. Vi hade 1-1 länge och stod upp bra. Visst hade det varit skönt att inte förlora, att inte släppa in det där målet i slutminuterna, men prestationen var helt ok.
Ny chans ikväll mot Rumänien, ett lag som inte är vad de en gång varit. Det intressanta ikväll är dock inte resultatet eller ens prestationen som lag betraktat. Vi ställer elva nya spelare på planen och detta är ett b-lag där vissa slåss för att ta upp kampen om en plats i startelvan medan andra först och främst ska säkra en plats i truppen. Det är alltså snarare de individuella prestationerna som ska prövas. Just denna elvan lär aldrig spela tillsammans i tävlingssammanhang, så lagprestationen är just ikväll underordnad.
Förutsatt att inga nya skador tillkommer så är det främst Jimmy Durmaz och Kalle Johnsson (beroende på Robin Olsens status) som kan ha några större förhoppningar att starta mot Sydkorea i Sveriges inledningsmatch i VM. Men, och det har vi sett förr, saker kommer att hända under turneringen. Spelare kan skadas, få syna kort eller helt enkelt spela sig ur en startelva p g a svag form i juni. Så även de som inte står främst i kön bör ha förhoppningar om att få chansen. Jag håller det inte för otroligt att exempelvis Isak Kiese-Thelin och Ken Sema kommer att ha startat minst en VM-match innan det roliga är över i sommar. Och kvällens drabbning är en möjlighet att stärka sina kort, så jag hoppas att de tar den.
Mitt tips senast såg ju ut att gå bra, men föll på slutet. Jag provar igen och tippar svensk seger med 3-1.
Och till slut.... Zlatan har alltså medvetet gått in och skapat en liten, liten spricka mellan Janne och förbundet. Jag är inte längre säker på att det är en spelare jag vill ha i landslaget. En sak till och sedan hoppas jag att Janne går ut och offentligt säger att han inte är välkommen, oavsett hur bra det går i LA. Hoppas dock inte att vi behöver komma dit, men den bollen ligger verkligen hos Zlatan.
Ny chans ikväll mot Rumänien, ett lag som inte är vad de en gång varit. Det intressanta ikväll är dock inte resultatet eller ens prestationen som lag betraktat. Vi ställer elva nya spelare på planen och detta är ett b-lag där vissa slåss för att ta upp kampen om en plats i startelvan medan andra först och främst ska säkra en plats i truppen. Det är alltså snarare de individuella prestationerna som ska prövas. Just denna elvan lär aldrig spela tillsammans i tävlingssammanhang, så lagprestationen är just ikväll underordnad.
Förutsatt att inga nya skador tillkommer så är det främst Jimmy Durmaz och Kalle Johnsson (beroende på Robin Olsens status) som kan ha några större förhoppningar att starta mot Sydkorea i Sveriges inledningsmatch i VM. Men, och det har vi sett förr, saker kommer att hända under turneringen. Spelare kan skadas, få syna kort eller helt enkelt spela sig ur en startelva p g a svag form i juni. Så även de som inte står främst i kön bör ha förhoppningar om att få chansen. Jag håller det inte för otroligt att exempelvis Isak Kiese-Thelin och Ken Sema kommer att ha startat minst en VM-match innan det roliga är över i sommar. Och kvällens drabbning är en möjlighet att stärka sina kort, så jag hoppas att de tar den.
Mitt tips senast såg ju ut att gå bra, men föll på slutet. Jag provar igen och tippar svensk seger med 3-1.
Och till slut.... Zlatan har alltså medvetet gått in och skapat en liten, liten spricka mellan Janne och förbundet. Jag är inte längre säker på att det är en spelare jag vill ha i landslaget. En sak till och sedan hoppas jag att Janne går ut och offentligt säger att han inte är välkommen, oavsett hur bra det går i LA. Hoppas dock inte att vi behöver komma dit, men den bollen ligger verkligen hos Zlatan.
lördag 24 mars 2018
Ikväll startar VM-säsongen 2018
Äntligen är det dags. Landskamp mot Chile och det verkar som att vi kommer att ställa upp med bästa möjliga tillgängliga lag. Nu börjar förberedelserna inför VM på allvar och det ska bli oerhört kul att se Jannes gäng igen, för första gången sedan miraklet i Milano.
Som alltid är det prestationen som är det viktiga snarare än resultatet ikväll. Men samtidigt vill vi ha med oss den positiva känslan in i VM, så får man kanske önska minst ett kryss?
Jag vet att det inte är nu som spelare ska vara som bäst. Ligorna i Europa ska avslutas och de nordiska ligorna ska komma igång innan det är dags att ta ut en slutgiltig trupp. Men jag tänkte ändå ge mig på att ta ut min VM-trupp, så som jag ser det idag, den 24 maj. Observera att detta är min trupp, inte nödvändigtvis den trupp jag tror att Janne tar ut. Det kommer att vara vissa skillnader, även om givetvis stommen är densamma.
Ett par förutsättningar inför trupputtagningen:
* Jag utgår ifrån att de spelare som tackat nej till landslaget inte är uttagningsbara. Därmed missar jag några spelare som skulle gått direkt in i en trupp och t o m troligen startelva (Wernbloom, Rasmus Elm och Isaksson), några spelare som skulle kunna vara med i en trupp om de är friska och intresserade på allvar (Zlatan och Erik Johansson) och sedan finns det även dem som tackat nej men antingen lagt av eller ändå inte varit intressanta för en trupp (exempelvis Källström, Erkan Zengin, Henrik Rydström och Tobinho).
* Idag har vi några VM-aktuella spelare som är skadade. Jag utgår från att Jakob Johansson tyvärr är borta från VM, men att övriga (t ex Albin Ekdal eller Robin Olsen) kommer att vara hela och i form lagom till VM.
* Som vanligt är det 23 spelare som gäller, d v s i princip tre målvakter och i övrigt två spelare per position. Nu väljer jag dock att se ett antal spelare som alternativ på mer än en position, vilket ger lite mer flexibilitet.
* Jag utgår ifrån att det är 4-4-2 som gäller och därför tar jag ut spelare därefter. Kanske borde vi framöver utveckla ett 3-5-2 spel, men nu är det spelet som tog oss till VM som kommer gälla.
* Och slutligen, alla VM-trupper måste ha en joker. Jag har valt en spelare i de offensiva leden som jag inte direkt tror att Janne kommer att ta ut, men som skulle kunna vara en riktigt nyttig spelare att kasta in när vi ska framåt.
Med detta sagt, så här ser min trupp ut:
Målvakter
Här finns det en del unga och lovande målvakter i landet och jag väljer att inte nödvändigtvis ta ut landets tre bästa (uttagningsbara) målvakter, utan lämna platsen som tredjemålvakt till en ung spelare som ska ta över i framtiden. På samma sätt som en ung Magnus Hedman var med 1994 eller som att Andreas Isaksson var med utan att spela 2002. Därför får tyvärr inte Kristoffer Nordfeldt plats i min trupp, utan Kalle Johnsson är tvåa och Pontus Dahlberg går in som trea.
Robin Olsen, Karl-Johan Johnsson, Pontus Dahlberg
Försvarare
Här har vi en lagdel som fungerat väldigt bra under Janne, så jag är väldigt överens med hans val. Däremot väljer jag att bara ta med sju backar, eftersom jag menar att Lustig är given från start samt att hans backup finns på andra platser i truppen (både Vigge och Sebastian Larsson gör det väldigt bra där om så skulle krävas). I övrigt inga konstigheter; mittbackarna har gjort det väldigt bra och vänsterbacken är kanske vår allra starkaste position med två spelare av hög europeisk klass som konkurrerar.
Martin Olsson, Ludwig Augustinsson, Andreas Grankvist, Viktor Nilsson Lindelöf, Pontus Jansson, Filip Helander, Mikael Lustig
Centrala mittfältare
Utan tvekan vår svagaste lagdel, där vi också de senaste åren tappat en hel del tongivande spelare (Kim Källström, Pontus Wernbloom, Rasmus Elm, Jakob Johansson). Balansen i laget kräver defensiv tyngd här, så jag vill gärna få med Oscar Lewicki. Han går för mig före Gustaf Svensson, som jag lämnar utanför truppen. Detta förutsätter dock att Albin Ekdal bedöms vara helt fit for fight. Om han är osäker så kanske man tvingas ta in en femte centrala mittfältare på bekostnad av en yttermittfältare. Alternativt kan Jimmy Durmaz vara ett alternativ som backup, men som sagt utgår jag från att Albin kommer att vara hel
Oscar Lewicki, Albin Ekdal, Oscar Hiljemark, Sebastian Larsson
Yttermittfältare
Här tycker jag att vi har många konstruktiva och lovande spelare, så jag tvingas lämna starka namn som Sam Larsson, Marcus Rohden och Nabir Bahoui hemma. Men här är konkurrensen tuff. Från start vill jag nog se Emil Forsberg och Victor Claesson på varsin kant, men Jimmy Durmaz gjorde det väldigt bra i kvalet och Ken Sema är en fullständig sensation som man också vill ha in i en startelva. Sedan kommer min joker, Magnus Eriksson. En poängspelare som tyvärr inte fått de chanser han förtjänat i landslaget. Jag ser honom som ett alternativ antingen på kanten eller på topp och det skulle vara oerhört spännande att se honom i VM.
Emil Forsberg, Ken Sema, Victor Claesson, Jimmy Durmaz, Magnus Eriksson
Anfallare
Här är det ju bara att konstatera att vi inte längre har några anfallare av allra högsta klass. Marcus Berg och Kiese-Thelin gör ju en hel del mål, men dock i lag och ligor ett par klasser under högsta nivå. Ola Toivonen har varit fullständigt iskall i klubblaget och spelar i princip inte matcher nuförtiden. Men då han var en av våra allra bästa spelare i kvalet, så är han fortfarande given i truppen och troligen även startelvan. Så tyvärr är inte konkurrensen mördande, så här finns en chans för någon (t ex Carlos Strandberg) att slå sig in i laget under de kommande månaderna, men de spelare ute i Europa som hade kunnat slå sig in har inte lyckats göra så under säsongen, så jag kommer att gå på de namn som varit med längs vägen i kvalet.
Marcus Berg, Ola Toivonen, John Guidetti, Isak Kiese-Thelin
Inga stora överraskningar i min trupp gissar jag, förutom Magnus Eriksson. Jag gissar att detta är till stora delar samma lag som Janne kommer att ta ut, men att Kristoffer Nordfeldt, Emil Krafth och Gustaf Svensson kommer att ta platser, troligen på bekostnad av Pontus Dahlberg, Oscar Lewicki och Magnus Eriksson. Jag kommer säkert att återkomma i frågan när vi närmar oss den slutliga trupputtagningen.
Ikväll tippar jag 1-1 förresten!
Som alltid är det prestationen som är det viktiga snarare än resultatet ikväll. Men samtidigt vill vi ha med oss den positiva känslan in i VM, så får man kanske önska minst ett kryss?
Jag vet att det inte är nu som spelare ska vara som bäst. Ligorna i Europa ska avslutas och de nordiska ligorna ska komma igång innan det är dags att ta ut en slutgiltig trupp. Men jag tänkte ändå ge mig på att ta ut min VM-trupp, så som jag ser det idag, den 24 maj. Observera att detta är min trupp, inte nödvändigtvis den trupp jag tror att Janne tar ut. Det kommer att vara vissa skillnader, även om givetvis stommen är densamma.
Ett par förutsättningar inför trupputtagningen:
* Jag utgår ifrån att de spelare som tackat nej till landslaget inte är uttagningsbara. Därmed missar jag några spelare som skulle gått direkt in i en trupp och t o m troligen startelva (Wernbloom, Rasmus Elm och Isaksson), några spelare som skulle kunna vara med i en trupp om de är friska och intresserade på allvar (Zlatan och Erik Johansson) och sedan finns det även dem som tackat nej men antingen lagt av eller ändå inte varit intressanta för en trupp (exempelvis Källström, Erkan Zengin, Henrik Rydström och Tobinho).
* Idag har vi några VM-aktuella spelare som är skadade. Jag utgår från att Jakob Johansson tyvärr är borta från VM, men att övriga (t ex Albin Ekdal eller Robin Olsen) kommer att vara hela och i form lagom till VM.
* Som vanligt är det 23 spelare som gäller, d v s i princip tre målvakter och i övrigt två spelare per position. Nu väljer jag dock att se ett antal spelare som alternativ på mer än en position, vilket ger lite mer flexibilitet.
* Jag utgår ifrån att det är 4-4-2 som gäller och därför tar jag ut spelare därefter. Kanske borde vi framöver utveckla ett 3-5-2 spel, men nu är det spelet som tog oss till VM som kommer gälla.
* Och slutligen, alla VM-trupper måste ha en joker. Jag har valt en spelare i de offensiva leden som jag inte direkt tror att Janne kommer att ta ut, men som skulle kunna vara en riktigt nyttig spelare att kasta in när vi ska framåt.
Med detta sagt, så här ser min trupp ut:
Målvakter
Här finns det en del unga och lovande målvakter i landet och jag väljer att inte nödvändigtvis ta ut landets tre bästa (uttagningsbara) målvakter, utan lämna platsen som tredjemålvakt till en ung spelare som ska ta över i framtiden. På samma sätt som en ung Magnus Hedman var med 1994 eller som att Andreas Isaksson var med utan att spela 2002. Därför får tyvärr inte Kristoffer Nordfeldt plats i min trupp, utan Kalle Johnsson är tvåa och Pontus Dahlberg går in som trea.
Robin Olsen, Karl-Johan Johnsson, Pontus Dahlberg
Försvarare
Här har vi en lagdel som fungerat väldigt bra under Janne, så jag är väldigt överens med hans val. Däremot väljer jag att bara ta med sju backar, eftersom jag menar att Lustig är given från start samt att hans backup finns på andra platser i truppen (både Vigge och Sebastian Larsson gör det väldigt bra där om så skulle krävas). I övrigt inga konstigheter; mittbackarna har gjort det väldigt bra och vänsterbacken är kanske vår allra starkaste position med två spelare av hög europeisk klass som konkurrerar.
Martin Olsson, Ludwig Augustinsson, Andreas Grankvist, Viktor Nilsson Lindelöf, Pontus Jansson, Filip Helander, Mikael Lustig
Centrala mittfältare
Utan tvekan vår svagaste lagdel, där vi också de senaste åren tappat en hel del tongivande spelare (Kim Källström, Pontus Wernbloom, Rasmus Elm, Jakob Johansson). Balansen i laget kräver defensiv tyngd här, så jag vill gärna få med Oscar Lewicki. Han går för mig före Gustaf Svensson, som jag lämnar utanför truppen. Detta förutsätter dock att Albin Ekdal bedöms vara helt fit for fight. Om han är osäker så kanske man tvingas ta in en femte centrala mittfältare på bekostnad av en yttermittfältare. Alternativt kan Jimmy Durmaz vara ett alternativ som backup, men som sagt utgår jag från att Albin kommer att vara hel
Oscar Lewicki, Albin Ekdal, Oscar Hiljemark, Sebastian Larsson
Yttermittfältare
Här tycker jag att vi har många konstruktiva och lovande spelare, så jag tvingas lämna starka namn som Sam Larsson, Marcus Rohden och Nabir Bahoui hemma. Men här är konkurrensen tuff. Från start vill jag nog se Emil Forsberg och Victor Claesson på varsin kant, men Jimmy Durmaz gjorde det väldigt bra i kvalet och Ken Sema är en fullständig sensation som man också vill ha in i en startelva. Sedan kommer min joker, Magnus Eriksson. En poängspelare som tyvärr inte fått de chanser han förtjänat i landslaget. Jag ser honom som ett alternativ antingen på kanten eller på topp och det skulle vara oerhört spännande att se honom i VM.
Emil Forsberg, Ken Sema, Victor Claesson, Jimmy Durmaz, Magnus Eriksson
Anfallare
Här är det ju bara att konstatera att vi inte längre har några anfallare av allra högsta klass. Marcus Berg och Kiese-Thelin gör ju en hel del mål, men dock i lag och ligor ett par klasser under högsta nivå. Ola Toivonen har varit fullständigt iskall i klubblaget och spelar i princip inte matcher nuförtiden. Men då han var en av våra allra bästa spelare i kvalet, så är han fortfarande given i truppen och troligen även startelvan. Så tyvärr är inte konkurrensen mördande, så här finns en chans för någon (t ex Carlos Strandberg) att slå sig in i laget under de kommande månaderna, men de spelare ute i Europa som hade kunnat slå sig in har inte lyckats göra så under säsongen, så jag kommer att gå på de namn som varit med längs vägen i kvalet.
Marcus Berg, Ola Toivonen, John Guidetti, Isak Kiese-Thelin
Inga stora överraskningar i min trupp gissar jag, förutom Magnus Eriksson. Jag gissar att detta är till stora delar samma lag som Janne kommer att ta ut, men att Kristoffer Nordfeldt, Emil Krafth och Gustaf Svensson kommer att ta platser, troligen på bekostnad av Pontus Dahlberg, Oscar Lewicki och Magnus Eriksson. Jag kommer säkert att återkomma i frågan när vi närmar oss den slutliga trupputtagningen.
Ikväll tippar jag 1-1 förresten!
fredag 23 mars 2018
Zlatan till LA Galaxy
Nu har det blivit officiellt att Zlatan lämnar Manchester och tar sitt pick och pack och beger sig till Los Angeles. Det kom inte direkt som en överraskning att han inte hade någon plats i Mourinhos lagbygge och då är det väl rimligt att han går nu när MLS är i början av säsongen, snarare än att vänta till i sommar. Nu vet vi givetvis absolut ingenting om Zlatans status, eftersom han inte har spelat fotboll på ett bra tag, men det får väl antas att han är redo att börja spela ganska snart. Så det dröjer nog inte länge innan han gör sin MLS-debut.
Skönt att han valde MLS istället för ett mittenlag i någon europeisk liga. Han är ju knappast intressant för de allra största lagen längre, och det hade inte riktigt varit värdigt att se honom harva runt i Udinese, Burnley eller Malaga. Nu lämnar han den europeiska fotbollen totalt och det känns bättre.
Det spekuleras en hel del kring att detta skulle kunna vara ett sätt att bli redo till VM. Det stämmer säkert, men jag hoppas att Janne håller på sin linje. Jag säger inte att jag inte vill ha Zlatan i VM. Jag har inte bestämt mig ännu eftersom det varit en irrelevant fråga eftersom han inte spelar fotboll idag. Jag kommer säkert tillbaka till detta senare, men hursomhelst hoppas jag att detta förblir Jannes lag. Om Zlatan köper att anpassa sig, oavsett om det innebär att bära nummer 19 och hoppa in sista 15 om matchbilden kräver det, så kan han givetvis vara en fantastisk joker. Om han kräver bindel, nummer 10 och att laget anpassar sig till honom, så hoppas jag att Janne säger nej tack. Jag antar att vi kommer återkomma i frågan.
Det som slår mig kring Zlatan numera är dock att han är så ointressant som person. Han är ett varumärke på ett sätt som blir ganska löjligt och tragiskt nu. Det skulle inte förvåna mig om hans stjärna kommer dala ganska betänkligt den dagen han slutar spela. För något år sedan hade jag nog trott annorlunda, men hans beteende de senaste åren tror jag fått folk att tröttna.
Skönt att han valde MLS istället för ett mittenlag i någon europeisk liga. Han är ju knappast intressant för de allra största lagen längre, och det hade inte riktigt varit värdigt att se honom harva runt i Udinese, Burnley eller Malaga. Nu lämnar han den europeiska fotbollen totalt och det känns bättre.
Det spekuleras en hel del kring att detta skulle kunna vara ett sätt att bli redo till VM. Det stämmer säkert, men jag hoppas att Janne håller på sin linje. Jag säger inte att jag inte vill ha Zlatan i VM. Jag har inte bestämt mig ännu eftersom det varit en irrelevant fråga eftersom han inte spelar fotboll idag. Jag kommer säkert tillbaka till detta senare, men hursomhelst hoppas jag att detta förblir Jannes lag. Om Zlatan köper att anpassa sig, oavsett om det innebär att bära nummer 19 och hoppa in sista 15 om matchbilden kräver det, så kan han givetvis vara en fantastisk joker. Om han kräver bindel, nummer 10 och att laget anpassar sig till honom, så hoppas jag att Janne säger nej tack. Jag antar att vi kommer återkomma i frågan.
Det som slår mig kring Zlatan numera är dock att han är så ointressant som person. Han är ett varumärke på ett sätt som blir ganska löjligt och tragiskt nu. Det skulle inte förvåna mig om hans stjärna kommer dala ganska betänkligt den dagen han slutar spela. För något år sedan hade jag nog trott annorlunda, men hans beteende de senaste åren tror jag fått folk att tröttna.
måndag 26 november 2012
Solklart bäst någonsin
Nu är det ingen tvekan. Zlatan är Sveriges bäste spelare genom tiderna. Oavsett hur man räknar, bortsett från de absoluta toppresultaten på mästerskapsnivå, så är Ibra bäst. Han har varit målskytt på toppnivå i många ligor, han har burit det svenska landslaget i flera år, han har på ett personligt plan levererat i landslaget både i kval- och mästerskapssammanhang och han har dessutom nominerats i all-star-truppen i senaste EM. Visst kan man prata om Nordahl, Hamrin, Henke, Gren, Liedholm, Brolin m fl, men Zlatan är etta.
Om man i stället pratar om vem som är "störst", i någon bemärkelse baserat på en kombination av sportsliga, kommersiella, mediala och samhälleliga perspektiv, så är Zlatan så oerhört fantastiskt långt före alla andra. I denna bemärkelse är han på nivå med t ex Astrid Lindgren, Ingemar Bergman, August Strindberg eller Lennart Hyland, d v s på den absoluta toppen när det gäller Sveriges mest inflytelserika personer vid sidan av politiker och kungligheter som åtnjuter inflytande baserat på sina formella roller. Björn Borg och Ingemar Stenmark är nog tvåa och trea i svensk idrottshistoria i just detta avseendet, men här är de långt, långt efter.
Under de senaste veckorna har Zlatan haft en match med fyra assists i Champions League, fyra mål för landslaget och nu i helgen två mål och två assists i Ligue 1. Och förutom detta allt annat, som givetvis guldbollen, Bragden i Berlin, skytteliga- och ligaledning i Frankrike. Den senaste månaden måste vara Zlatans bästa i karriären, och detta trots ett rött kort i ligan.
Bakom Zlatan så har Rasmus Elm fortsatt att göra mål i Ryssland. Nytt mål idag, återigen på straff. Just straffmål kan man diskutera en del kring. De är givetvis enkla mål och inte lika imponerande som någon som öser in spelmål. Men, å andra sidan, är det också ett tecken på att man är en stor och viktig spelare när man som nykomling, redan efter någon månad är förste straffskytt. Det visar att man har stort förtroende och en viktig spelare i laget. Rasmus får nu väldigt mycket beröm i Ryssland (själv följer jag dem även via Russia Today och Moscow Times, vilka var mina husorgan när jag bodde i Moskva), så det är inte bara svensk media som skriver upp honom.
Zlatan är givetvis den svenska spelare som gör störst avtryck i de europeiska ligorna. På nivån under känns det som att vi har Jonas Olsson, Rasmus Elm, Sebastian Larsson, Andreas Granqvist, Ola Toivonen och Johan Elmander (även om det är framförallt Olsson och Elm som skapar rubriker just nu). På nivån under har vi Kacianiklic, Antonsson, Lustig, Isaksson, Kim (notera att jag bedömer deras storhet i ligorna, Kim är givetvis en av våra tre-fyra bästa fotbollsspelare) m fl. Och kanske Sana. Men det märkliga är att svensk media verkar tro att framförallt Sana gjort supersuccé. Så är inte riktigt fallet. Han gjorde väldigt bra ifrån sig i början, när han var uppe i tempo efter att ha spelat en svensk vår och sommarsäsong, men har de senaste månaderna först och främst varit inhoppare. Men ändå ett klart steg framåt mot att sitta på Blåvitts bänk.
Hursomhelst, klart att vi har några spelare som gör det bra ute i Europa, men vi har nog sällan varit så beroende av en spelare som vi är just nu. Inte utan att man drar paralleller till svensk tennis som dog fullständigt när Robin Söderling blev sjuk.
Om man i stället pratar om vem som är "störst", i någon bemärkelse baserat på en kombination av sportsliga, kommersiella, mediala och samhälleliga perspektiv, så är Zlatan så oerhört fantastiskt långt före alla andra. I denna bemärkelse är han på nivå med t ex Astrid Lindgren, Ingemar Bergman, August Strindberg eller Lennart Hyland, d v s på den absoluta toppen när det gäller Sveriges mest inflytelserika personer vid sidan av politiker och kungligheter som åtnjuter inflytande baserat på sina formella roller. Björn Borg och Ingemar Stenmark är nog tvåa och trea i svensk idrottshistoria i just detta avseendet, men här är de långt, långt efter.
Under de senaste veckorna har Zlatan haft en match med fyra assists i Champions League, fyra mål för landslaget och nu i helgen två mål och två assists i Ligue 1. Och förutom detta allt annat, som givetvis guldbollen, Bragden i Berlin, skytteliga- och ligaledning i Frankrike. Den senaste månaden måste vara Zlatans bästa i karriären, och detta trots ett rött kort i ligan.
Bakom Zlatan så har Rasmus Elm fortsatt att göra mål i Ryssland. Nytt mål idag, återigen på straff. Just straffmål kan man diskutera en del kring. De är givetvis enkla mål och inte lika imponerande som någon som öser in spelmål. Men, å andra sidan, är det också ett tecken på att man är en stor och viktig spelare när man som nykomling, redan efter någon månad är förste straffskytt. Det visar att man har stort förtroende och en viktig spelare i laget. Rasmus får nu väldigt mycket beröm i Ryssland (själv följer jag dem även via Russia Today och Moscow Times, vilka var mina husorgan när jag bodde i Moskva), så det är inte bara svensk media som skriver upp honom.
Zlatan är givetvis den svenska spelare som gör störst avtryck i de europeiska ligorna. På nivån under känns det som att vi har Jonas Olsson, Rasmus Elm, Sebastian Larsson, Andreas Granqvist, Ola Toivonen och Johan Elmander (även om det är framförallt Olsson och Elm som skapar rubriker just nu). På nivån under har vi Kacianiklic, Antonsson, Lustig, Isaksson, Kim (notera att jag bedömer deras storhet i ligorna, Kim är givetvis en av våra tre-fyra bästa fotbollsspelare) m fl. Och kanske Sana. Men det märkliga är att svensk media verkar tro att framförallt Sana gjort supersuccé. Så är inte riktigt fallet. Han gjorde väldigt bra ifrån sig i början, när han var uppe i tempo efter att ha spelat en svensk vår och sommarsäsong, men har de senaste månaderna först och främst varit inhoppare. Men ändå ett klart steg framåt mot att sitta på Blåvitts bänk.
Hursomhelst, klart att vi har några spelare som gör det bra ute i Europa, men vi har nog sällan varit så beroende av en spelare som vi är just nu. Inte utan att man drar paralleller till svensk tennis som dog fullständigt när Robin Söderling blev sjuk.
söndag 18 november 2012
Nostalgi i kvadrat
Jag är född 1975. Det innebär att min ungdoms idrottsupplevelser är mellan 1984 och 1996. Ungefär. Jag upplevde Laban Arnessons svenska landslag under åttiotalet. Ett lag med fantastiska spelare som Hysén, Prytz, Strömberg m fl. Men de nådde aldrig ett internationellt mästerskap. Dessutom upplevde jag Krutov, Larionov, Makarov, Kasatonov, Fetisov och Tretiak. Historiens främsta hockeyuppställning.
Detta blev än mer verkligt för mig många år senare när jag jobbade i Moskva. En av mina kollegor, en kvinna i mitt team, hade en fantastisk hockeybakgrund, Hon var då en av mina närmaste kollegor och hon berättade för mig att hennes far hade spelat tillsammans med Fetisov i CSKA. Irinas far hade tydligen inte nått hela vägen, men Ira hade träffat denna fantastiska hjälte, världens genom tidernas bästa back, flera gånger. Även om jag inte är en hockeyfan så diskuterade jag rysk hockey med min vän Irina många gånger under min tid i Moskva. De har tydligen fortfarande kontakt. Och jag är så oerhört imponerad....
Orsaken att jag börjar funderar i dessa banor är att jag nyss fastnade framför SVTs fantastiska VM-krönika från 1994. En av SVTs bästa produktioner genom tiderna. De är mina hjältar, men inte på samma sätt som hjältarna på åttiotalet. Spelare som Jeppe Blomkvist eller Henke Larsson var ju ungefär i min ålder och därför inte idoler på samma sätt som vissa andra.
Ett lag som innehåller Maradona, Caniggia och Batistuta är alltid mina favoriter. I efterhand är det kul att se detta lag som tyvärr inte nådde tillräckligt långt i VM 1994.
Detta blev än mer verkligt för mig många år senare när jag jobbade i Moskva. En av mina kollegor, en kvinna i mitt team, hade en fantastisk hockeybakgrund, Hon var då en av mina närmaste kollegor och hon berättade för mig att hennes far hade spelat tillsammans med Fetisov i CSKA. Irinas far hade tydligen inte nått hela vägen, men Ira hade träffat denna fantastiska hjälte, världens genom tidernas bästa back, flera gånger. Även om jag inte är en hockeyfan så diskuterade jag rysk hockey med min vän Irina många gånger under min tid i Moskva. De har tydligen fortfarande kontakt. Och jag är så oerhört imponerad....
Orsaken att jag börjar funderar i dessa banor är att jag nyss fastnade framför SVTs fantastiska VM-krönika från 1994. En av SVTs bästa produktioner genom tiderna. De är mina hjältar, men inte på samma sätt som hjältarna på åttiotalet. Spelare som Jeppe Blomkvist eller Henke Larsson var ju ungefär i min ålder och därför inte idoler på samma sätt som vissa andra.
Ett lag som innehåller Maradona, Caniggia och Batistuta är alltid mina favoriter. I efterhand är det kul att se detta lag som tyvärr inte nådde tillräckligt långt i VM 1994.
fredag 16 november 2012
Några tankar om landslaget och media
Av någon anledning så har jag alltid fascinerats av sportjournalistiken och dess roll i dagens idrottsvärld. Och ingenstans är rollen tydligare än när det gäller världens största och mest påpassade sport. Jag vet inte varför ämnet intresserar mig, kanske har det med min professionella bakgrund inom marknad och kommunikation att göra, även om jag aldrig varit i närheten av journalistiken. Eller handlar det bara om ett en vilja att förstå vad som händer bakom rubrikerna. Jag följer slaviskt några av de bästa fotbollsjournalistbloggarna, framförallt då Ekwall, Lundh och Laul. Och givetvis Niva/Bank, som dock har en annorlunda vinkel på sin blogg och snarare beskriver fotbollen och samhället, mer än fotbollen och medierna.
De senaste veckorna har vi haft två intressanta händelser som visar på ett oerhört ansträngt och infekterat förhållande mellan landslaget och medierna.
Den första händelsen var efter Bragden i Berlin där Zlatan hävdade att alla journalisterna satt och var nöjda när Sverige låg under med 4-0. Dessutom hävdade han, mer eller mindre i samma veva (tror att detta var ett par dagar tidigare, på presskonferensen inför matchen) att 95% av det som skrivs om honom är lögn. Båda dessa uttalanden har kommenterats och argumenterats emot på bloggar, twitter och i tidningar, exempelvis här, här och här. Hela fotbollsjournalistkåren har stått på samma sida och därmed sågat Zlatans uttalande och direkt eller indirekt landslagets mediepolicy.
Den andra händelsen var Erik Hamréns smått bisarra intervju med Ekwall direkt efter segern mot England, där han inte gillade en fråga och brusade upp ganska oprovocerat. Se videon här nedanför:
Detta är något som verkar engagera folk något enormt. Och vi får inte glömma en sak, det är spelarna och till viss del ledarna i landslaget som är hjältarna. Det är dem vi vill se och hylla, vilket också innebär att "folk" i sådana här frågor tar deras parti, nästan oavsett sakfrågan. Detta har vi sett gång på gång, trots att journalisterna med rätta hävdar att de möjliggör en insyn och närhet till stjärnorna. Men journalisterna är inte hjältarna. Det märks exempelvis i mängden av kommentarer på Ekwalls blogg efter just denna intervjun.
En grundregel inom kommunikation är att det är inte budskapet som är det viktiga utan hur det tas emot. Om vi pratar marknadskommunikation innebär det att ett varumärke bara existerar i huvudet på den potentiella konsumenten. Det är hans eller hennes upplevelser av ett varumärke som är det avgörande. Inte i sig om man har en bra reklamfilm eller inte. Konsumenten har tolkningsföreträde, vilket är självklart och det vore svårt att tänka sig något annorlunda. Detta gäller dessutom all annan kommunikation också. Om landslaget ser sig motarbetade av media så tycker jag att någon borde höja blicken och fråga sig varför det uppfattas så. Inte bara säga att de har fel. Uppenbarligen är det någonting i relationen, eller journalistiken, som upplevs oerhört negativt. Jag har svårt för den typen av argumentation där man väljer att säga emot utan att försöka förstå varför motparten har en avvikande åsikt. Om du förstår det så kan du, även om du inte håller med i sak, bättre argumentera för din ståndpunkt. Jag har dock inte sett något resonemang i den här frågan där någon har ansträngt sig tillräckligt för att förstå varför landslaget har taggarna utåt.
Eller så kan man konstatera att man har olika roller, och det är inte medias uppgift att vara älskade av dem man ska rapportera om. Det är helt ok, men då är det också lite märkligt om man är kritisk till att landslaget är slutet.
Detta är en stor fråga och det som gör den väldigt komplicerad är att media sitter i en monopolsits när det gäller att föra ut sin sida av saken. Visst kan fotbollsspelare twittra, men på 140 tecken kan du knappast gå i klinch med en samlad journalistkår. Därför är det helt förståeligt att man hellre sluter sig och odlar en "vi mot dem" känsla i gruppen. De enda som kan ta initiativ till en förbättring är journalisterna. Men som sagt, fördelarna måste vägas emot eventuella risker i det kritiska och granskande förhållningssättet. En infekterad fråga minst sagt, men också väldigt intressant att följa.
De senaste veckorna har vi haft två intressanta händelser som visar på ett oerhört ansträngt och infekterat förhållande mellan landslaget och medierna.
Den första händelsen var efter Bragden i Berlin där Zlatan hävdade att alla journalisterna satt och var nöjda när Sverige låg under med 4-0. Dessutom hävdade han, mer eller mindre i samma veva (tror att detta var ett par dagar tidigare, på presskonferensen inför matchen) att 95% av det som skrivs om honom är lögn. Båda dessa uttalanden har kommenterats och argumenterats emot på bloggar, twitter och i tidningar, exempelvis här, här och här. Hela fotbollsjournalistkåren har stått på samma sida och därmed sågat Zlatans uttalande och direkt eller indirekt landslagets mediepolicy.
Den andra händelsen var Erik Hamréns smått bisarra intervju med Ekwall direkt efter segern mot England, där han inte gillade en fråga och brusade upp ganska oprovocerat. Se videon här nedanför:
Detta är något som verkar engagera folk något enormt. Och vi får inte glömma en sak, det är spelarna och till viss del ledarna i landslaget som är hjältarna. Det är dem vi vill se och hylla, vilket också innebär att "folk" i sådana här frågor tar deras parti, nästan oavsett sakfrågan. Detta har vi sett gång på gång, trots att journalisterna med rätta hävdar att de möjliggör en insyn och närhet till stjärnorna. Men journalisterna är inte hjältarna. Det märks exempelvis i mängden av kommentarer på Ekwalls blogg efter just denna intervjun.
En grundregel inom kommunikation är att det är inte budskapet som är det viktiga utan hur det tas emot. Om vi pratar marknadskommunikation innebär det att ett varumärke bara existerar i huvudet på den potentiella konsumenten. Det är hans eller hennes upplevelser av ett varumärke som är det avgörande. Inte i sig om man har en bra reklamfilm eller inte. Konsumenten har tolkningsföreträde, vilket är självklart och det vore svårt att tänka sig något annorlunda. Detta gäller dessutom all annan kommunikation också. Om landslaget ser sig motarbetade av media så tycker jag att någon borde höja blicken och fråga sig varför det uppfattas så. Inte bara säga att de har fel. Uppenbarligen är det någonting i relationen, eller journalistiken, som upplevs oerhört negativt. Jag har svårt för den typen av argumentation där man väljer att säga emot utan att försöka förstå varför motparten har en avvikande åsikt. Om du förstår det så kan du, även om du inte håller med i sak, bättre argumentera för din ståndpunkt. Jag har dock inte sett något resonemang i den här frågan där någon har ansträngt sig tillräckligt för att förstå varför landslaget har taggarna utåt.
Eller så kan man konstatera att man har olika roller, och det är inte medias uppgift att vara älskade av dem man ska rapportera om. Det är helt ok, men då är det också lite märkligt om man är kritisk till att landslaget är slutet.
Detta är en stor fråga och det som gör den väldigt komplicerad är att media sitter i en monopolsits när det gäller att föra ut sin sida av saken. Visst kan fotbollsspelare twittra, men på 140 tecken kan du knappast gå i klinch med en samlad journalistkår. Därför är det helt förståeligt att man hellre sluter sig och odlar en "vi mot dem" känsla i gruppen. De enda som kan ta initiativ till en förbättring är journalisterna. Men som sagt, fördelarna måste vägas emot eventuella risker i det kritiska och granskande förhållningssättet. En infekterad fråga minst sagt, men också väldigt intressant att följa.
torsdag 15 november 2012
Hysénklass?
Zlatan får betyget 6 av 5 hos Fotbollskanalen.se ikväll. Jag kan inte protestera. Detta är troligen den främsta individuella insatsen någonsin i ett svenskt fotbollslandslag. Att göra fyra mål på England är riktigt stort. Nu är det Ibra, Messi och Cristiano. Alla andra är akterseglade.
Zlatans 4-2 är där uppe tillsammans med målen mot Ungern och Italien. Men för mig är målet mot Breda 2004 fortfarande det största. Minns ni det? Jag bodde i Holland på den tiden och såg målet på kvällsnyheterna. Ett av de snyggaste målen någonsin. Om ni inte minns det så kommer det här:
Hysén mot England 1988. Brolin mot Ryssland 1994. Och Springsteen på Ullevi 2012. Så vitt jag vet är det bara de som har fått sex getingar av fem möjliga i Expressen. Nu är Zlatan på den nivån, även om det är Fotbollskanalens betyg som jag refererar till här.
Här kommer förresten alla målen:
Zlatans 4-2 är där uppe tillsammans med målen mot Ungern och Italien. Men för mig är målet mot Breda 2004 fortfarande det största. Minns ni det? Jag bodde i Holland på den tiden och såg målet på kvällsnyheterna. Ett av de snyggaste målen någonsin. Om ni inte minns det så kommer det här:
Hysén mot England 1988. Brolin mot Ryssland 1994. Och Springsteen på Ullevi 2012. Så vitt jag vet är det bara de som har fått sex getingar av fem möjliga i Expressen. Nu är Zlatan på den nivån, även om det är Fotbollskanalens betyg som jag refererar till här.
Här kommer förresten alla målen:
söndag 4 november 2012
Mål av Rasmus i derbyt
Snygg frispark av Rasmus Elm idag i Moskvaderbyt. Har inte sett honom i CSKA, men eftersom han uppenbarligen får ta både frisparkar och straffar så verkar han ha tagit en ganska stor roll i laget. Riktigt kul!!
Dessutom gjorde Wernbloom tydligen också mål i matchen. Kul med landslagsspelare som levererar i sina klubblag.
Dessutom gjorde Wernbloom tydligen också mål i matchen. Kul med landslagsspelare som levererar i sina klubblag.
fredag 26 oktober 2012
Fotboll vs ishockey, för femtioelfte gången
En diskussion som återkommer med jämna mellanrum är den om fotboll vs hockey, vilken idrott som är roligast, intressantast o s v. Nu har även Pelle Mårts blandat sig in i debatten och jag tänkte därför, i punktform, lista varför jag som en gång följde såväl Tre Kronor som Elitserien numera funderar på att byta kanal varje gång det blir hockey på Sportnytt.
* Tre Kronor är ett evigt januariläger.
Där fotbollslandslaget alltid innehåller de bästa spelarna så känns det som att ishockeylandslaget alltid består av doldisar och tredje rangens spelare. Den självklara orsaken till detta är att stjärnorna spelar i NHL, men konsekvensen är att Tre Kronor permanent, förutom till OS, har samma dragningskraft som fotbollens januariläger. Om fotbollslandslaget på samma sätt som Tre Kronor hade fått nöja sig med dem som spelar på hemmaplan hade intresset också påverkats. I januari 2012 spelade t ex Erdin Demir, Markus Holgersson, Erik Friberg och Emil Salomonsson "A-landslagsfotboll" för Sverige. Motsvarande situation lever hockeyn med under varje landslagssamling.
* Alldeles för många betydelselösa matcher.
Elitserien i ishockey löper över 55 omgångar och har som enda syfte att få bort 4 av 12 lag. Sedan börjar säsongen på riktigt i samband med slutspelet. Detta är fan inte ok. Jag kan inte förstå hur någon orkar ta sig till arenan för en februarimatch mellan två lag som redan är klara för slutspel.
* VM varje år är alldeles för ofta.
Givetvis ligger det ekonomiska orsaker bakom detta, men när man spelar ett VM varje år så tappar pokalen i värde. Vem vann 2012? Fan vet. 2011? 2010? 1996? Där fotbollsmästerskapen skapar myter och bra historier så känns hockeymästerskapen bara, tja, grå.
* Hockeysnacket känns bara korkat.
Här vet jag inte om det är journalistikens fel eller om det handlar om utövare och ledare. Men där fotbollssnacket handlar om spelsystem, löpvägar och taktik så låter hockeyfolket mest som arga unga testosteronfyllda män. Det är viss skillnad mellan t ex Lars Lagerbäck och Niklas Wikegård om man säger så. Erik Hamren är däremot mer som en hockeycoach i sitt prat om 'shining'. Jag är inte övertygad om att det är det jag vill ha.
* Hockeyvärlden är alldeles för liten.
Det största som har hänt för att hockeyvärlden ska växa var när Tjeckoslovakien delades och vi fick ytterligare ett land som kan vara med och slåss där uppe. Likaså splittrades Sovjetunionen och vi fick ett par länder till strax under de sju bästa. Men i övrigt? Inte mycket har hänt. Visst har Schweiz tagit några steg framåt det senaste decenniet och visst finns det spelare i NHL från obskyra länder som Norge, Frankrike eller Tyskland, men i allt väsentligt så är hockeyvärlden lika liten idag som för tjugo år sedan. Och detta samtidigt som fotbollen blivit än mer global.
* Hockeyn innehåller inga bra historier.
Just eftersom hockeyvärlden är så liten så finns det inga riktigt bra historier och hockeyn säger inte så speciellt mycket om vår samtid. Fotbollen däremot, i många fall förmedlade av Erik Niva, innehåller enormt många historier. Det kan handla så olika saker som globaliseringen, inrikespolitik, krig och fred, EU, individuella livsöden eller fattigdom. Kanske finns historierna i hockeyn också, men i så fall saknas någon som vill berätta dem.
* De internationella klubblagsturneringarna har misslyckats totalt
Där UEFA har lyckats fantastiskt bra med Champions League (och i viss mån Europa League) har ishockeyn inte kommit någonstans. Därmed förblir hockeyn en lokal nationell sport förutom då när januariturneslandslagen möts i meningslösa turneringar som Karjala Cup, Sweden Hockey Games eller VM. Fotbollen har Chelsea mot Barcelona mot Bayern mot Milan mot Bate Borisov. Hockeyn har ingenting liknande.
* Hockeyn gör busen till hjälte
Att spelare som Andreas Jämtin och Per Ledin stjäl rubriker och att varje elitserieomgång handlar om utspel mot motståndare eller domare, bråk eller skador hjälper heller inte. Detta förstärker bara min bild av att hockeyn är en sport för arga unga män.
Det finns säkert fler anledningar, men tillsammans gör dessa att hockeyn för mig blivit ointressant. Naturligtvis handlar det också i mitt fall om att jag vuxit upp med fotbollen i blodet i en fotbollsstad, medan Kalmars hockeylag alltid harvat i de lägsta divisionerna. Men jag tror inte att jag är ensam om att känna så här. Jag tycker faktiskt att hockeyn får oförtjänt mycket uppmärksamhet i media, men givetvis är hockeyintresset stort i stugorna. Det finns också saker som hockeyn gör bättre än fotbollen. Arenafrågan är en sak som hockeyn tog på allvar långt före fotbollen i Sverige och med detta har också kommit en högre grad av professionalism i det mesta man gör. Men det väger inte upp allt det andra som känns så oerhört mycket viktigare.
Inte säker på att mitt inlägg bidrar med något nytt i debatten utan jag är ganska säker på att den kommer att fortsätta länge till. Vilket också är lite kul såklart, men jag vet inte om jag har hört några starka argument från hockeyfolket. Så min öppna fråga är: Varför ska man engagera sig i ishockeyn?
* Tre Kronor är ett evigt januariläger.
Där fotbollslandslaget alltid innehåller de bästa spelarna så känns det som att ishockeylandslaget alltid består av doldisar och tredje rangens spelare. Den självklara orsaken till detta är att stjärnorna spelar i NHL, men konsekvensen är att Tre Kronor permanent, förutom till OS, har samma dragningskraft som fotbollens januariläger. Om fotbollslandslaget på samma sätt som Tre Kronor hade fått nöja sig med dem som spelar på hemmaplan hade intresset också påverkats. I januari 2012 spelade t ex Erdin Demir, Markus Holgersson, Erik Friberg och Emil Salomonsson "A-landslagsfotboll" för Sverige. Motsvarande situation lever hockeyn med under varje landslagssamling.
* Alldeles för många betydelselösa matcher.
Elitserien i ishockey löper över 55 omgångar och har som enda syfte att få bort 4 av 12 lag. Sedan börjar säsongen på riktigt i samband med slutspelet. Detta är fan inte ok. Jag kan inte förstå hur någon orkar ta sig till arenan för en februarimatch mellan två lag som redan är klara för slutspel.
* VM varje år är alldeles för ofta.
Givetvis ligger det ekonomiska orsaker bakom detta, men när man spelar ett VM varje år så tappar pokalen i värde. Vem vann 2012? Fan vet. 2011? 2010? 1996? Där fotbollsmästerskapen skapar myter och bra historier så känns hockeymästerskapen bara, tja, grå.
* Hockeysnacket känns bara korkat.
Här vet jag inte om det är journalistikens fel eller om det handlar om utövare och ledare. Men där fotbollssnacket handlar om spelsystem, löpvägar och taktik så låter hockeyfolket mest som arga unga testosteronfyllda män. Det är viss skillnad mellan t ex Lars Lagerbäck och Niklas Wikegård om man säger så. Erik Hamren är däremot mer som en hockeycoach i sitt prat om 'shining'. Jag är inte övertygad om att det är det jag vill ha.
* Hockeyvärlden är alldeles för liten.
Det största som har hänt för att hockeyvärlden ska växa var när Tjeckoslovakien delades och vi fick ytterligare ett land som kan vara med och slåss där uppe. Likaså splittrades Sovjetunionen och vi fick ett par länder till strax under de sju bästa. Men i övrigt? Inte mycket har hänt. Visst har Schweiz tagit några steg framåt det senaste decenniet och visst finns det spelare i NHL från obskyra länder som Norge, Frankrike eller Tyskland, men i allt väsentligt så är hockeyvärlden lika liten idag som för tjugo år sedan. Och detta samtidigt som fotbollen blivit än mer global.
* Hockeyn innehåller inga bra historier.
Just eftersom hockeyvärlden är så liten så finns det inga riktigt bra historier och hockeyn säger inte så speciellt mycket om vår samtid. Fotbollen däremot, i många fall förmedlade av Erik Niva, innehåller enormt många historier. Det kan handla så olika saker som globaliseringen, inrikespolitik, krig och fred, EU, individuella livsöden eller fattigdom. Kanske finns historierna i hockeyn också, men i så fall saknas någon som vill berätta dem.
* De internationella klubblagsturneringarna har misslyckats totalt
Där UEFA har lyckats fantastiskt bra med Champions League (och i viss mån Europa League) har ishockeyn inte kommit någonstans. Därmed förblir hockeyn en lokal nationell sport förutom då när januariturneslandslagen möts i meningslösa turneringar som Karjala Cup, Sweden Hockey Games eller VM. Fotbollen har Chelsea mot Barcelona mot Bayern mot Milan mot Bate Borisov. Hockeyn har ingenting liknande.
* Hockeyn gör busen till hjälte
Att spelare som Andreas Jämtin och Per Ledin stjäl rubriker och att varje elitserieomgång handlar om utspel mot motståndare eller domare, bråk eller skador hjälper heller inte. Detta förstärker bara min bild av att hockeyn är en sport för arga unga män.
Det finns säkert fler anledningar, men tillsammans gör dessa att hockeyn för mig blivit ointressant. Naturligtvis handlar det också i mitt fall om att jag vuxit upp med fotbollen i blodet i en fotbollsstad, medan Kalmars hockeylag alltid harvat i de lägsta divisionerna. Men jag tror inte att jag är ensam om att känna så här. Jag tycker faktiskt att hockeyn får oförtjänt mycket uppmärksamhet i media, men givetvis är hockeyintresset stort i stugorna. Det finns också saker som hockeyn gör bättre än fotbollen. Arenafrågan är en sak som hockeyn tog på allvar långt före fotbollen i Sverige och med detta har också kommit en högre grad av professionalism i det mesta man gör. Men det väger inte upp allt det andra som känns så oerhört mycket viktigare.
Inte säker på att mitt inlägg bidrar med något nytt i debatten utan jag är ganska säker på att den kommer att fortsätta länge till. Vilket också är lite kul såklart, men jag vet inte om jag har hört några starka argument från hockeyfolket. Så min öppna fråga är: Varför ska man engagera sig i ishockeyn?
söndag 21 oktober 2012
Öster klart för Allsvenskan 2013
Grattis Lillebror!!
De hade svårt att knyta ihop säcken, trots att de varit totalt överlägsna i Superettan 2012, men efter Halmstads härdsmälta idag så blev till slut Öster klara för nästa års Allsvenskan.
Innan säsongen nämndes de knappast bland favoriterna men till slut var de nog mer överlägsna än något lag varit på många år. Ska bli kul att se hur de klarar sig i högsta divisionen nästa år.
Hoppas, hoppas att derbyt på GFA nästa år ligger på ett datum så att man kan ta sig dit. Det kommer att bli totalt slutsålt, d v s även på bortaläktaren den här gången. Den största matchen någonsin på GFA med andra ord. Jag vill vara där.
Jag har egentligen ingenting emot Öster. Jag är inte uppvuxen med Öster som den stora lokalkonkurrenten. Jag är uppvuxen med kampen Kalmar AIK-Kalmar FF, och på den tiden var Klubben mitt lag. Öster var egentligen bara en motståndare bland de andra. Men nu, till nästa år, är det fight igen. Kampen om Småland, som för övrigt måste vara ett av de bästa fotbollsdistrikten i Sverige, blir intressant att följa nästa år. Även om jag har svårt att tro att Öster skulle ha en chans att komma högre upp i tabellen än KFF.
På tal om vilka distrikt som är bäst i Sverige, här finns en intressant sammanställning. Småland är uppe i toppen tillsammans med Skåne och Göteborg. Stockholm är som förväntat fantastiskt uselt.
De hade svårt att knyta ihop säcken, trots att de varit totalt överlägsna i Superettan 2012, men efter Halmstads härdsmälta idag så blev till slut Öster klara för nästa års Allsvenskan.
Innan säsongen nämndes de knappast bland favoriterna men till slut var de nog mer överlägsna än något lag varit på många år. Ska bli kul att se hur de klarar sig i högsta divisionen nästa år.
Hoppas, hoppas att derbyt på GFA nästa år ligger på ett datum så att man kan ta sig dit. Det kommer att bli totalt slutsålt, d v s även på bortaläktaren den här gången. Den största matchen någonsin på GFA med andra ord. Jag vill vara där.
Jag har egentligen ingenting emot Öster. Jag är inte uppvuxen med Öster som den stora lokalkonkurrenten. Jag är uppvuxen med kampen Kalmar AIK-Kalmar FF, och på den tiden var Klubben mitt lag. Öster var egentligen bara en motståndare bland de andra. Men nu, till nästa år, är det fight igen. Kampen om Småland, som för övrigt måste vara ett av de bästa fotbollsdistrikten i Sverige, blir intressant att följa nästa år. Även om jag har svårt att tro att Öster skulle ha en chans att komma högre upp i tabellen än KFF.
På tal om vilka distrikt som är bäst i Sverige, här finns en intressant sammanställning. Småland är uppe i toppen tillsammans med Skåne och Göteborg. Stockholm är som förväntat fantastiskt uselt.
onsdag 17 oktober 2012
Bragden i Berlin, dagen efter
Alla tidningar och sportsajter är givetvis fyllda av kommentarer av gårdagens bragdmatch. Allt är kanske redan sagt, men tänkte ändå ge mig på min egen personliga betraktelse av gårdagen.
Först, i all yra, får vi inte glömma det faktum att spelmässigt var gårdagen oroande snarare än positiv. Tyskarna körde över oss fullständigt så länge de trodde att de behövde göra det. Att vi lyckades vända är en kombination av svensk positiv energi, lite flyt och tyskarnas genomklappning. Men vi får inte glömma att utan den tredje komponenten hade det aldrig gått att göra fyra mål på en halvlek på Tyskland i Berlin.
Men, om vi väljer att ignorera detta så kan vi konstatera att den sista halvtimmen troligen är den enskilt största insatsen ett svenskt fotbollslag någonsin gjort. Visst har vi sett fantastiska matcher under de mästerskap där vi tagit medaljer (OS 1948, VM 1950, 1958 och 1994 och EM 1992). Och visst har vi sett enskilda fantastiska insatser i kvalsammanhang (exempelvis mot England inför VM 1990, mot Holland i höstas eller mot Spanien för några år sedan) och en del fantastiska insatser på klubbnivå (Malmö FF 1979 och IFK Göteborg vid ett antal tillfällen under åttio- och nittiotalet). Men ingenting, absolut ingenting, är en större enskild prestation än att under 30 minuter hämta upp 0-4 till 4-4 borta mot Tyskland i Berlin i en viktig VM-kvalmatch mellan gruppens på pappret två främsta lag. Detta slår allt. Som enskild match betraktat.
Hamren har med rätta fått kritik för sin laguttagning och det är uppenbart att hans strategi att utgå från dagsform och matchens förväntade karaktär har skapat otrygghet i laget. Alla vet att ett misstag kan göra att man är av med sin plats till nästa match, och detta bygger knappast ett starkare lag. Sedan får jag erkänna att det egentligen bara är en plats i startelvan som jag anser var riktigt fel. Kim borde ha startat i stället för Wernbloom och jag kan aldrig förstå varför man lämnar landets troligen näst bästa fotbollsspelare utanför startelvan. Personligen hade jag dessutom valt Svensson i mitten, Elm på kanten och Holmen på bänken, men detta är ju verkligen ett mindre kontroversiellt och även fullt förståeligt val.
Nu tror jag faktiskt att vi har sett Anders Svenssons sista match som startspelare i landslaget. Nästa samling är i vår, när de allsvenska spelarna inte ännu är uppe i matchtempo och han rimligtvis kommer att ha svårt att konkurrera (även om hans konkurrenter alla spelar i Moskva, men där har man nyligen bytt från vår-höst till höst-vår). Anders Svensson är troligen vår bästa defensiva mittfältare, men Sverige bör ha ambitionen att vara spelförande i varje match, fram till den sista matchen mot Tyskland hemma nästa höst. Men då är Anders ett år äldre och Hamren har haft ett år till att spela in det framtida mittfältsparet (läs Kim och Ras). Så jag tror knappast att Anders helt plötsligt kommer att ta en startplats.
Å andra sidan, med Hamrens brist på kontinuitet vet man inte vad som händer....
Om Anders Svensson är på väg ut så hoppas jag att han kommer att hyllas framöver. Han har varit fantastisk i många år. Och han borde, och kunde, ha haft en betydligt mer framgångsrik karriär på klubblagsnivå. Kanske inte idag, men åtminstone för två-tre år sedan fanns det ingen anledning till varför Anders Svensson inte var en startspelare åtminstone på övre halvan i England, Spanien, Tyskland eller Italien.
Älskar kvällstidningssvenska och deras förkärlek för alliterationer. Nu blev det Bragden i Berlin. Om tyskarna hade valt en annan spelort hade vi kanske pratat om Miraklet i München, Prestationen i Preussen, Dramat i Dortmund eller Vändningen i Wiesbaden.
Älskar kvällstidningssvenska och deras förkärlek för alliterationer. Nu blev det Bragden i Berlin. Om tyskarna hade valt en annan spelort hade vi kanske pratat om Miraklet i München, Prestationen i Preussen, Dramat i Dortmund eller Vändningen i Wiesbaden.
Och slutligen, fan vad kul att Rasmus Elm fick sätta det redan mytomspunna sista målet. Ras var bra igår och kommer nog inte släppa ifrån sig startplatsen i blågult på många, många år.
Osannolikt, orimligt, otroligt. Fan vilken vändning.
Tyskland-Sverige 4-0 efter 60 minuter inför en fullsatt Olympiastadion i Berlin. Där och då hade jag inte satsat många kronor på ett svenskt poäng. Om ni hade frågat mig så hade en tysk tvåsiffrig seger legat närmare till hands än en svensk kvittering.
Men där och då visste jag inte vad Zlatan, Lustig, Elmander och Rasmus hade för planer.
Upphämtningen är historisk. Vi har aldrig sett något liknande. Vissa kommer att hänvisa till upphämtningar på is, men för att göra denna matchen rättvisa så kan vi bara jämföra med andra stora idrotter. Och då är det som sagt unikt.
4-4 mot Tyskland borta. Så oväntat. En matchbild som började som väntat men som till slut blev chockerande positiv.
Och slutligen, vi får inte glömma en sak.
Der Bomber.....
söndag 14 oktober 2012
Fyll Guldfågeln Arena på tisdag!!!
Jag såg inte matchen mot Färöarna i fredags. Befann mig på bättre middag med de bästa vännerna och vi valde att ha begränsad iPhone-uppdatering, men att i övrigt ignorera denna promenadseger som vi bara skulle hämta hem i Torshavn. Eller? Nu har jag ju bara sett highlights efteråt, men jag har ju förstått att det inte såg helt stabilt ut. Men, nu lägger vi det bakom oss. Sverige har sex pinnar efter två matcher. Sverige har ännu inte kryssat mot Kazakhstan (som Österrike gjorde i fredags) eller blivit totalt kölhalade hemma mot Tyskland (6-1 i Dublin är imponerande). Sverige har med andra ord hittills undvikit några minor. Bra så långt!
Nu blir det dock tuffare. Tyskland i Berlin är en riktig utmaning. Då gäller det att mönstra laget därefter. Jag hade ställt upp med följande elva: Isak - Lustig, Olsson, Granen, Olsson - Kim, Svensson - Seb, Wernbloom, Ras - Ibra. Alltså, jag vill ha in alla våra fyra bästa centrala mittfältare i olika roller och flytta upp Ibra ett steg. Dessutom, i normala fall vill jag inte se Ras på en kant, men här gäller det att prioritera rätt.
Tyvärr bor jag i exil och kommer inte att kunna vara på plats på GFA på tisdag. Men alla som har chansen, gå och heja fram vårt U21-landslag i en helt avgörande match. Matchen startar 18.00 och A-lagets match mot Tyskland startar 20.45. Det innebär att alla som har mindre än 45 minuters resväg (tänk Mönsterås norrut, Emmaboda västerut, Borgholm österut och Jämjö söderut) saknar ursäkter. Gå på GFA och heja fram Mattias, Ludde och gänget och sedan kan ni ändå hinna hem till avspark i Berlin. GFA har blivit U21-lagets hemmaborg. Ge dem en snygg avslutning på kvalet så att de fortsätter att komma till avkroken i sydost.
Nu blir det dock tuffare. Tyskland i Berlin är en riktig utmaning. Då gäller det att mönstra laget därefter. Jag hade ställt upp med följande elva: Isak - Lustig, Olsson, Granen, Olsson - Kim, Svensson - Seb, Wernbloom, Ras - Ibra. Alltså, jag vill ha in alla våra fyra bästa centrala mittfältare i olika roller och flytta upp Ibra ett steg. Dessutom, i normala fall vill jag inte se Ras på en kant, men här gäller det att prioritera rätt.
Tyvärr bor jag i exil och kommer inte att kunna vara på plats på GFA på tisdag. Men alla som har chansen, gå och heja fram vårt U21-landslag i en helt avgörande match. Matchen startar 18.00 och A-lagets match mot Tyskland startar 20.45. Det innebär att alla som har mindre än 45 minuters resväg (tänk Mönsterås norrut, Emmaboda västerut, Borgholm österut och Jämjö söderut) saknar ursäkter. Gå på GFA och heja fram Mattias, Ludde och gänget och sedan kan ni ändå hinna hem till avspark i Berlin. GFA har blivit U21-lagets hemmaborg. Ge dem en snygg avslutning på kvalet så att de fortsätter att komma till avkroken i sydost.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
