Sommarvärmen håller ett stadigt grepp om Holland, trots att vi bara är i början av maj. Idag har vi haft 28 grader och inte ett enda moln på himmeln. Nu ska väl värmen sakta men säkert sjunka de närmaste dagarna, men sommarkänslan gör att man börjar känna sig redo för semester och framförallt fotbolls-VM. Nu är det ju ett tag tills dess, men i och med att truppen tas ut nästa vecka så ökar ju temperaturen även kring VM.
Sedan jag kommenterade truppen för ett tag sedan (se här) så har en del hänt. På målvaktssidan har det kommit positiva besked från FCK rörande Robin Olsen, så jag utgår från att han kommer att vara hel och frisk till VM och därmed given i truppen. Därmed står jag fast vid mina tankar från senast, även om jag ju egentligen tror att det blir Kristoffer Nordfeldt som tar tredjeplatsen.
På backsidan har Ludde Augustinsson haft skadeproblem, men det verkar inte vara någon fara. I övrigt ser jag att Emil Krafth knappt spelar i Bologna längre, vilket för en ung spelare inte alls är bra. Jag står fast vid min backuppsättning men tror att det kommer att bli åtta backar och att det då blir Johan Larsson som kniper andra högerbacksplatsen bakom Lustig.
På mittfältet har det hänt desto mer. Bland de centrala mittfältarna fortsätter Albin Ekdals skadeproblem, även om han spelade senast. Jag tror att så länge det inte är helt kört kommer han att vara med i truppen och förhoppningsvis även startelvan mot Sydkorea. Jakob Johansson verkar köra på bra men att han skulle komma med känns trots allt ganska orimligt. Oscar Lewicki har inte haft den bästa våren, liksom hela MFF, så om jag skulle ta ut en trupp idag skulle jag trots allt ta med Gustaf Svensson istället för Lewicki, som jag förordade innan allsvenskan drog igång. Därmed tror jag att min kvartett Hiljemark, Seb, Gustaf och Albin är densamma som Janne kommer att gå på.
Bland yttermittfältarna tycker jag att Ken Sema har spelat bort sig ur truppen efter en svag vår. Viktor Claesson och Emil Forsberg är givna och jag tror kanske att även Durmaz kommer att få en plats trots väldigt begränsad speltid. Men det finns platser öppna. Min personliga joker Mange Eriksson är givetvis en av dem som slåss, liksom Jiloan Hamad (som även skulle kunna spela centralt, vilket är en styrka). Sam Larsson har knappt spelat sedan han kom tillbaka från skada, så han kan räknas bort. Så till slut hade jag nog landat på Emil, Hamad, Claesson, Durmaz och Mange trots allt.
Och så har vi då forwards. Varken Ola eller Guidetti gör mål, vilket är oroväckande, men trots det landar vi nog på samma kvartett som vi hade med i slutet av kvalet, alltså Marcus Berg, Toivonen, Guidetti och Kiese Thelin. De som hade chansen att spela sig in i truppen har inte gjort så, och därför tror jag att vi gör bäst i att lita på dem som tog oss till VM.
Totalt sett inte särskilt stora förändringar och det är slående hur få spelare som har tagit chansen. Det är nog egentligen bara Hamad som påtagligt tagit stora steg framåt och slagit sig in i diskussionen på allvar. Jag har också väldigt svårt att se att Janne skulle chockera oss med något oväntat namn, så jag tror att alla 23 som kommer att bli uttagna har nämnts i mina två blogginlägg, även om han kanske inte gör exakt samma val som jag hade gjort. (Ok, jag kanske måste nämna Alexander Fransson och Marcus Rhoden. Även om jag inte hade tagit ut dem så är de ju två namn som eventuellt skulle kunna dyka upp).
Årets turnering kommer nog, inte oväntat, att slå alla former av rekord på sociala medier och i poddar. Jag har noterat att Aftonbladet redan har lanserat sin VM-podd, och man hör hur Tutto Balutto, Offside m fl börjar ladda upp. Risken finns givetvis att man kommer att tröttna på det och jag är inte övertygad om att denna trenden kommer att fortsätta i all evighet. Jag skulle inte bli förvånad om man i framtiden kommer att blicka tillbaka och konstatera att podformatet peakade just då, sommaren 2018, och att det senare ersattes av någonting annat. Den som lever får se om min medieprofetia kommer att slå in....
Visar inlägg med etikett Media. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Media. Visa alla inlägg
tisdag 8 maj 2018
onsdag 21 mars 2018
Sportpoddar
Min mediekonsumtion har förändrats de senaste åren. Jag har slutat titta på linjär TV överhuvudtaget och det var år sedan jag senast höll i en papperstidning. Detta är egentligen inte speciellt konstigt och förändringen har varit en evolution snarare än revolution. Jag ser fortfarande mina favoritprogram på SVT som På Spåret eller Veckans Brott. Jag ser fortfarande en hel del sport. Och jag läser också fortfarande Aftonbladet, The Guardian och DN. Men mediekonsumtionen har helt enkelt flyttat till en iPad eller en Apple TV. På samma sätt som miljontals andra gjort samma resa och egentligen har ingenting hänt när det gäller innehållet, bara rörande den tekniska plattformen.
En mer radikal förändring är dock framväxandet av podcasts. Jag konsumerar ett antal poddar och här pratar vi om ett helt förändrat beteende. Det är inte så att det är radioprogrammen som flyttat till en ny teknisk plattform, utan detta är ett helt nytt medium. Ganska oväntat egentligen, men jag verkligen älskar podcasten som fenomen. Jag har ofta en hel del ensamtid på resande fot; i bilen, på tåget eller till och med till fots, och då är podcasten fantastisk.
Jag tänkte ge en översikt över de sportpoddar jag lyssnar på. I detta sammanhanget hoppar jag över andra podcasts, men kan ändå rekommendera Emil Perssons Fördomspodden. Om någon skulle läsa detta och har förslag på andra sportpoddar som jag borde ge en chans, skriv gärna en kommentar.
Offsides podcast
Börjar med min absoluta favorit, Johan Orrenius och Anders Bengtssons fotbollspodd. Jag verkligen älskar deras tonläge och humor. De är å enda sidan lite smånördiga kring fotbollen, men kan å andra sidan också ta ett utifrånperspektiv och kommentera fotbollsvärldens avigsidor. Jag gillar också samspelet mellan podcast och magasin. Detta är en podd som jag även kan gå tillbaka till och lyssna på gamla avsnitt igen.
Tutto Balutto
Den största sportpodden i Sverige vad jag förstår. Wilbacher och Gusten är oerhört pålästa och kunniga och detta är utan tvekan den mest nördiga fotbollspodden. De har också en god förmåga att ta in intressanta gäster och få samtalet att bli nytt och fräscht, även med gäster man har hört i andra sammanhang tidigare. Jag lägger dock in en liten brasklapp för den grabbiga och ibland exkluderande tonen. Jag utgår från att den funkar för målgruppen, men ibland känner jag att man tar supporterperspektivet för långt. Men självklart bra lyssning.
Olof Lundhs podcast
Den ledande intervjupodden om fotboll. Olof Lundh är fantastiskt duktig och han har satt ett format som andra försöker kopiera. Dock....han har hållit på i många år nu och det är väldigt tydligt att det börjar ta slut på intressanta fotbollsnamn. Nu på slutet har jag t o m hoppat över vissa avsnitt då jag helt enkelt inte är intresserad av en blåvit-sponsor eller en dito supporterprofil. Men jag kan dock rekommendera att gå tillbaka och lyssna på gamla program. Om gästen är intressant blir podden väldigt bra.
Tilläggstid
En lite annorlunda podd, som snarare skulle kallas newscast. 15 minuters fotboll varje dag, så mer nyhetsfokuserad än de andra. För mig personligen är detta en perfekt start på dagen, som ersättning till morgontidningens sportsidor. Gillar dessutom Ekwalls och Anderssons tonläge.
Pådden med Ekwall och Olsson
Här har vi en podd som varit med väldigt länge. Jag är kluven och har många gånger varit på väg att sluta prenumerera på den. Jag gillar Ekwall, och har alltid gjort så, men jag har mer och mer svårt för Mats Olsson tyvärr. En gång i tiden var han fräsch och nyskapande, med sitt utifrånperspektiv och sin bakgrund i musikjournalistiken snarare än inifrån sportvärlden. Men då hade han en nyfikenhet som han saknar idag. Nu känns han tyvärr lite väl oinitierad och gammal. Men jag ger inte upp. Den är fortfarande lite småkul.
Holmgren möter
Ännu en podd som jag är kluven inför. Jag tycker att Niklas Holmgren är jobbig att lyssna på. Han är alltid överdrivet entusiastisk och det blir bara för mycket. Men, här funkar det trots allt, eftersom han låter gästen tala. Denna skiljer sig från andra intervjupoddar i det att han går igenom gästens liv i kronologisk ordning och ger storyn rejält med tid. Det kräver givetvis att gästen är intressant, man får se till att hoppa över alla hockeyspelare, men om så är fallet blir intervjun riktigt bra.
Sporthuset
En podd med ett antal superproffs, som Tommy Åström och Lasse Granqvist. Min enda kritik är att det blir lite opersonligt. Känns väldigt mycket som Sveriges Radio. Snyggt, proffsigt och lite tråkigt. En podd jag lyssnar på om jag inte har något annat, men det kan också hända att jag raderar några avsnitt olyssnade då och då.
Tre-fem-två och Aftonbladets allsvenska podd
Här klumpar jag ihop två poddar som är väldigt lika varandra. De två kvällstidningarna har varsin podd med fokus på allsvenskan och svensk fotboll. Jag lyssnade på dem regelbundet under förra allsvenska säsongen och lär säkert göra detsamma även i år. De saknar den humor och personlighet som de allra bästa poddarna har, men ger en bra överblick över allsvenskan.
Barometerns KFF-podd
Om de ovanstående poddarna är som SR är detta som närradions amatörafton. Programledarna är skrivande journalister på en lokaltidning och det märks väldigt tydligt. Samtidigt, de är givetvis oerhört insatta i vad som händer inom och runt omkring KFF, så jag har gärna överseende med den taffliga kvaliteten för att få det senaste kring laget.
Har jag missat något? Nu har jag kanske inte riktigt tid att lägga till ytterligare till min veckolyssning, men tar gärna emot tips.
En mer radikal förändring är dock framväxandet av podcasts. Jag konsumerar ett antal poddar och här pratar vi om ett helt förändrat beteende. Det är inte så att det är radioprogrammen som flyttat till en ny teknisk plattform, utan detta är ett helt nytt medium. Ganska oväntat egentligen, men jag verkligen älskar podcasten som fenomen. Jag har ofta en hel del ensamtid på resande fot; i bilen, på tåget eller till och med till fots, och då är podcasten fantastisk.
Jag tänkte ge en översikt över de sportpoddar jag lyssnar på. I detta sammanhanget hoppar jag över andra podcasts, men kan ändå rekommendera Emil Perssons Fördomspodden. Om någon skulle läsa detta och har förslag på andra sportpoddar som jag borde ge en chans, skriv gärna en kommentar.
Offsides podcast
Börjar med min absoluta favorit, Johan Orrenius och Anders Bengtssons fotbollspodd. Jag verkligen älskar deras tonläge och humor. De är å enda sidan lite smånördiga kring fotbollen, men kan å andra sidan också ta ett utifrånperspektiv och kommentera fotbollsvärldens avigsidor. Jag gillar också samspelet mellan podcast och magasin. Detta är en podd som jag även kan gå tillbaka till och lyssna på gamla avsnitt igen.
Tutto Balutto
Den största sportpodden i Sverige vad jag förstår. Wilbacher och Gusten är oerhört pålästa och kunniga och detta är utan tvekan den mest nördiga fotbollspodden. De har också en god förmåga att ta in intressanta gäster och få samtalet att bli nytt och fräscht, även med gäster man har hört i andra sammanhang tidigare. Jag lägger dock in en liten brasklapp för den grabbiga och ibland exkluderande tonen. Jag utgår från att den funkar för målgruppen, men ibland känner jag att man tar supporterperspektivet för långt. Men självklart bra lyssning.
Olof Lundhs podcast
Den ledande intervjupodden om fotboll. Olof Lundh är fantastiskt duktig och han har satt ett format som andra försöker kopiera. Dock....han har hållit på i många år nu och det är väldigt tydligt att det börjar ta slut på intressanta fotbollsnamn. Nu på slutet har jag t o m hoppat över vissa avsnitt då jag helt enkelt inte är intresserad av en blåvit-sponsor eller en dito supporterprofil. Men jag kan dock rekommendera att gå tillbaka och lyssna på gamla program. Om gästen är intressant blir podden väldigt bra.
Tilläggstid
En lite annorlunda podd, som snarare skulle kallas newscast. 15 minuters fotboll varje dag, så mer nyhetsfokuserad än de andra. För mig personligen är detta en perfekt start på dagen, som ersättning till morgontidningens sportsidor. Gillar dessutom Ekwalls och Anderssons tonläge.
Pådden med Ekwall och Olsson
Här har vi en podd som varit med väldigt länge. Jag är kluven och har många gånger varit på väg att sluta prenumerera på den. Jag gillar Ekwall, och har alltid gjort så, men jag har mer och mer svårt för Mats Olsson tyvärr. En gång i tiden var han fräsch och nyskapande, med sitt utifrånperspektiv och sin bakgrund i musikjournalistiken snarare än inifrån sportvärlden. Men då hade han en nyfikenhet som han saknar idag. Nu känns han tyvärr lite väl oinitierad och gammal. Men jag ger inte upp. Den är fortfarande lite småkul.
Holmgren möter
Ännu en podd som jag är kluven inför. Jag tycker att Niklas Holmgren är jobbig att lyssna på. Han är alltid överdrivet entusiastisk och det blir bara för mycket. Men, här funkar det trots allt, eftersom han låter gästen tala. Denna skiljer sig från andra intervjupoddar i det att han går igenom gästens liv i kronologisk ordning och ger storyn rejält med tid. Det kräver givetvis att gästen är intressant, man får se till att hoppa över alla hockeyspelare, men om så är fallet blir intervjun riktigt bra.
Sporthuset
En podd med ett antal superproffs, som Tommy Åström och Lasse Granqvist. Min enda kritik är att det blir lite opersonligt. Känns väldigt mycket som Sveriges Radio. Snyggt, proffsigt och lite tråkigt. En podd jag lyssnar på om jag inte har något annat, men det kan också hända att jag raderar några avsnitt olyssnade då och då.
Tre-fem-två och Aftonbladets allsvenska podd
Här klumpar jag ihop två poddar som är väldigt lika varandra. De två kvällstidningarna har varsin podd med fokus på allsvenskan och svensk fotboll. Jag lyssnade på dem regelbundet under förra allsvenska säsongen och lär säkert göra detsamma även i år. De saknar den humor och personlighet som de allra bästa poddarna har, men ger en bra överblick över allsvenskan.
Barometerns KFF-podd
Om de ovanstående poddarna är som SR är detta som närradions amatörafton. Programledarna är skrivande journalister på en lokaltidning och det märks väldigt tydligt. Samtidigt, de är givetvis oerhört insatta i vad som händer inom och runt omkring KFF, så jag har gärna överseende med den taffliga kvaliteten för att få det senaste kring laget.
Har jag missat något? Nu har jag kanske inte riktigt tid att lägga till ytterligare till min veckolyssning, men tar gärna emot tips.
fredag 16 november 2012
Några tankar om landslaget och media
Av någon anledning så har jag alltid fascinerats av sportjournalistiken och dess roll i dagens idrottsvärld. Och ingenstans är rollen tydligare än när det gäller världens största och mest påpassade sport. Jag vet inte varför ämnet intresserar mig, kanske har det med min professionella bakgrund inom marknad och kommunikation att göra, även om jag aldrig varit i närheten av journalistiken. Eller handlar det bara om ett en vilja att förstå vad som händer bakom rubrikerna. Jag följer slaviskt några av de bästa fotbollsjournalistbloggarna, framförallt då Ekwall, Lundh och Laul. Och givetvis Niva/Bank, som dock har en annorlunda vinkel på sin blogg och snarare beskriver fotbollen och samhället, mer än fotbollen och medierna.
De senaste veckorna har vi haft två intressanta händelser som visar på ett oerhört ansträngt och infekterat förhållande mellan landslaget och medierna.
Den första händelsen var efter Bragden i Berlin där Zlatan hävdade att alla journalisterna satt och var nöjda när Sverige låg under med 4-0. Dessutom hävdade han, mer eller mindre i samma veva (tror att detta var ett par dagar tidigare, på presskonferensen inför matchen) att 95% av det som skrivs om honom är lögn. Båda dessa uttalanden har kommenterats och argumenterats emot på bloggar, twitter och i tidningar, exempelvis här, här och här. Hela fotbollsjournalistkåren har stått på samma sida och därmed sågat Zlatans uttalande och direkt eller indirekt landslagets mediepolicy.
Den andra händelsen var Erik Hamréns smått bisarra intervju med Ekwall direkt efter segern mot England, där han inte gillade en fråga och brusade upp ganska oprovocerat. Se videon här nedanför:
Detta är något som verkar engagera folk något enormt. Och vi får inte glömma en sak, det är spelarna och till viss del ledarna i landslaget som är hjältarna. Det är dem vi vill se och hylla, vilket också innebär att "folk" i sådana här frågor tar deras parti, nästan oavsett sakfrågan. Detta har vi sett gång på gång, trots att journalisterna med rätta hävdar att de möjliggör en insyn och närhet till stjärnorna. Men journalisterna är inte hjältarna. Det märks exempelvis i mängden av kommentarer på Ekwalls blogg efter just denna intervjun.
En grundregel inom kommunikation är att det är inte budskapet som är det viktiga utan hur det tas emot. Om vi pratar marknadskommunikation innebär det att ett varumärke bara existerar i huvudet på den potentiella konsumenten. Det är hans eller hennes upplevelser av ett varumärke som är det avgörande. Inte i sig om man har en bra reklamfilm eller inte. Konsumenten har tolkningsföreträde, vilket är självklart och det vore svårt att tänka sig något annorlunda. Detta gäller dessutom all annan kommunikation också. Om landslaget ser sig motarbetade av media så tycker jag att någon borde höja blicken och fråga sig varför det uppfattas så. Inte bara säga att de har fel. Uppenbarligen är det någonting i relationen, eller journalistiken, som upplevs oerhört negativt. Jag har svårt för den typen av argumentation där man väljer att säga emot utan att försöka förstå varför motparten har en avvikande åsikt. Om du förstår det så kan du, även om du inte håller med i sak, bättre argumentera för din ståndpunkt. Jag har dock inte sett något resonemang i den här frågan där någon har ansträngt sig tillräckligt för att förstå varför landslaget har taggarna utåt.
Eller så kan man konstatera att man har olika roller, och det är inte medias uppgift att vara älskade av dem man ska rapportera om. Det är helt ok, men då är det också lite märkligt om man är kritisk till att landslaget är slutet.
Detta är en stor fråga och det som gör den väldigt komplicerad är att media sitter i en monopolsits när det gäller att föra ut sin sida av saken. Visst kan fotbollsspelare twittra, men på 140 tecken kan du knappast gå i klinch med en samlad journalistkår. Därför är det helt förståeligt att man hellre sluter sig och odlar en "vi mot dem" känsla i gruppen. De enda som kan ta initiativ till en förbättring är journalisterna. Men som sagt, fördelarna måste vägas emot eventuella risker i det kritiska och granskande förhållningssättet. En infekterad fråga minst sagt, men också väldigt intressant att följa.
De senaste veckorna har vi haft två intressanta händelser som visar på ett oerhört ansträngt och infekterat förhållande mellan landslaget och medierna.
Den första händelsen var efter Bragden i Berlin där Zlatan hävdade att alla journalisterna satt och var nöjda när Sverige låg under med 4-0. Dessutom hävdade han, mer eller mindre i samma veva (tror att detta var ett par dagar tidigare, på presskonferensen inför matchen) att 95% av det som skrivs om honom är lögn. Båda dessa uttalanden har kommenterats och argumenterats emot på bloggar, twitter och i tidningar, exempelvis här, här och här. Hela fotbollsjournalistkåren har stått på samma sida och därmed sågat Zlatans uttalande och direkt eller indirekt landslagets mediepolicy.
Den andra händelsen var Erik Hamréns smått bisarra intervju med Ekwall direkt efter segern mot England, där han inte gillade en fråga och brusade upp ganska oprovocerat. Se videon här nedanför:
Detta är något som verkar engagera folk något enormt. Och vi får inte glömma en sak, det är spelarna och till viss del ledarna i landslaget som är hjältarna. Det är dem vi vill se och hylla, vilket också innebär att "folk" i sådana här frågor tar deras parti, nästan oavsett sakfrågan. Detta har vi sett gång på gång, trots att journalisterna med rätta hävdar att de möjliggör en insyn och närhet till stjärnorna. Men journalisterna är inte hjältarna. Det märks exempelvis i mängden av kommentarer på Ekwalls blogg efter just denna intervjun.
En grundregel inom kommunikation är att det är inte budskapet som är det viktiga utan hur det tas emot. Om vi pratar marknadskommunikation innebär det att ett varumärke bara existerar i huvudet på den potentiella konsumenten. Det är hans eller hennes upplevelser av ett varumärke som är det avgörande. Inte i sig om man har en bra reklamfilm eller inte. Konsumenten har tolkningsföreträde, vilket är självklart och det vore svårt att tänka sig något annorlunda. Detta gäller dessutom all annan kommunikation också. Om landslaget ser sig motarbetade av media så tycker jag att någon borde höja blicken och fråga sig varför det uppfattas så. Inte bara säga att de har fel. Uppenbarligen är det någonting i relationen, eller journalistiken, som upplevs oerhört negativt. Jag har svårt för den typen av argumentation där man väljer att säga emot utan att försöka förstå varför motparten har en avvikande åsikt. Om du förstår det så kan du, även om du inte håller med i sak, bättre argumentera för din ståndpunkt. Jag har dock inte sett något resonemang i den här frågan där någon har ansträngt sig tillräckligt för att förstå varför landslaget har taggarna utåt.
Eller så kan man konstatera att man har olika roller, och det är inte medias uppgift att vara älskade av dem man ska rapportera om. Det är helt ok, men då är det också lite märkligt om man är kritisk till att landslaget är slutet.
Detta är en stor fråga och det som gör den väldigt komplicerad är att media sitter i en monopolsits när det gäller att föra ut sin sida av saken. Visst kan fotbollsspelare twittra, men på 140 tecken kan du knappast gå i klinch med en samlad journalistkår. Därför är det helt förståeligt att man hellre sluter sig och odlar en "vi mot dem" känsla i gruppen. De enda som kan ta initiativ till en förbättring är journalisterna. Men som sagt, fördelarna måste vägas emot eventuella risker i det kritiska och granskande förhållningssättet. En infekterad fråga minst sagt, men också väldigt intressant att följa.
söndag 4 november 2012
Världens vackraste begravningslåt?
Dags för ett inlägg som inte har att göra i en fotbollsblogg. Om det inte vore så att jag sagt att jag också kommer att skriva om annat som intresserar mig. Det kan vara samhälle och politik. Eller kan det vara TV och musik. Som idag till exempel.
Så Mycket Bättre är ett av de bästa programmen på svensk television. Tillsammans med Mästarnas Mästare och På Spåret är detta det bästa vi har. Och det är jävligt bra!
I år har jag dock varit skeptisk. Tidigare år har styrkan varit kombinationen av breda folkliga artister (Ledin, Lena PH, Lill-Babs, E-Type, Sandelin) och unga talanger som inte ännu funnit sin plats i folkhemmet (September, Laleh). I år har det känts som att Uggla är den enda breda artisten och att vi har mest föredettingar (Pugh, Olle Ljungström, Sylvia Vrethammar) och unga, men inte riktigt breda artister (Miss Li, Maja Ivarsson, Darin). Lite profillöst med andra ord.
Men, så får man en käftsmäll som igår. Olle Ljungström är en gammal favorit (den enda i årets uppställning som finns i min skivsamling). Men han är smal. Och en föredetting. Och inte direkt en publikmagnet. Men så får vi se Magnus Uggla, denna Svensson-trubadur, sjunga en helt fantastisk version av Jag och Min Far.
Igår såg vi ett fantastiskt ögonblick i svensk modern musikhistoria. På samma sätt som Ulf Lundell och Cecilia Wennersten skrivit två fantastiska bröllopssånger i Kärleken Förde Oss Samman respektive Det Vackraste, så har Uggla här framfört en sång som kommer att förekomma på tusentals begravningar framöver. Vi kommer att höra denna sången i många, många år framöver. Tack vare en av landets främsta kompositörer och en rocktrubadur som valde att överraska oss alla med ett djup vi inte sett tidigare. Fantastiskt!!!
Jag grät. Och tänkte på min far som gick bort för fyra år sedan. Och så grät jag lite till.
Magnus Uggla. Detta trodde jag verkligen inte.
Så Mycket Bättre är ett av de bästa programmen på svensk television. Tillsammans med Mästarnas Mästare och På Spåret är detta det bästa vi har. Och det är jävligt bra!
I år har jag dock varit skeptisk. Tidigare år har styrkan varit kombinationen av breda folkliga artister (Ledin, Lena PH, Lill-Babs, E-Type, Sandelin) och unga talanger som inte ännu funnit sin plats i folkhemmet (September, Laleh). I år har det känts som att Uggla är den enda breda artisten och att vi har mest föredettingar (Pugh, Olle Ljungström, Sylvia Vrethammar) och unga, men inte riktigt breda artister (Miss Li, Maja Ivarsson, Darin). Lite profillöst med andra ord.
Men, så får man en käftsmäll som igår. Olle Ljungström är en gammal favorit (den enda i årets uppställning som finns i min skivsamling). Men han är smal. Och en föredetting. Och inte direkt en publikmagnet. Men så får vi se Magnus Uggla, denna Svensson-trubadur, sjunga en helt fantastisk version av Jag och Min Far.
Igår såg vi ett fantastiskt ögonblick i svensk modern musikhistoria. På samma sätt som Ulf Lundell och Cecilia Wennersten skrivit två fantastiska bröllopssånger i Kärleken Förde Oss Samman respektive Det Vackraste, så har Uggla här framfört en sång som kommer att förekomma på tusentals begravningar framöver. Vi kommer att höra denna sången i många, många år framöver. Tack vare en av landets främsta kompositörer och en rocktrubadur som valde att överraska oss alla med ett djup vi inte sett tidigare. Fantastiskt!!!
Jag grät. Och tänkte på min far som gick bort för fyra år sedan. Och så grät jag lite till.
Magnus Uggla. Detta trodde jag verkligen inte.
fredag 26 oktober 2012
Fotboll vs ishockey, för femtioelfte gången
En diskussion som återkommer med jämna mellanrum är den om fotboll vs hockey, vilken idrott som är roligast, intressantast o s v. Nu har även Pelle Mårts blandat sig in i debatten och jag tänkte därför, i punktform, lista varför jag som en gång följde såväl Tre Kronor som Elitserien numera funderar på att byta kanal varje gång det blir hockey på Sportnytt.
* Tre Kronor är ett evigt januariläger.
Där fotbollslandslaget alltid innehåller de bästa spelarna så känns det som att ishockeylandslaget alltid består av doldisar och tredje rangens spelare. Den självklara orsaken till detta är att stjärnorna spelar i NHL, men konsekvensen är att Tre Kronor permanent, förutom till OS, har samma dragningskraft som fotbollens januariläger. Om fotbollslandslaget på samma sätt som Tre Kronor hade fått nöja sig med dem som spelar på hemmaplan hade intresset också påverkats. I januari 2012 spelade t ex Erdin Demir, Markus Holgersson, Erik Friberg och Emil Salomonsson "A-landslagsfotboll" för Sverige. Motsvarande situation lever hockeyn med under varje landslagssamling.
* Alldeles för många betydelselösa matcher.
Elitserien i ishockey löper över 55 omgångar och har som enda syfte att få bort 4 av 12 lag. Sedan börjar säsongen på riktigt i samband med slutspelet. Detta är fan inte ok. Jag kan inte förstå hur någon orkar ta sig till arenan för en februarimatch mellan två lag som redan är klara för slutspel.
* VM varje år är alldeles för ofta.
Givetvis ligger det ekonomiska orsaker bakom detta, men när man spelar ett VM varje år så tappar pokalen i värde. Vem vann 2012? Fan vet. 2011? 2010? 1996? Där fotbollsmästerskapen skapar myter och bra historier så känns hockeymästerskapen bara, tja, grå.
* Hockeysnacket känns bara korkat.
Här vet jag inte om det är journalistikens fel eller om det handlar om utövare och ledare. Men där fotbollssnacket handlar om spelsystem, löpvägar och taktik så låter hockeyfolket mest som arga unga testosteronfyllda män. Det är viss skillnad mellan t ex Lars Lagerbäck och Niklas Wikegård om man säger så. Erik Hamren är däremot mer som en hockeycoach i sitt prat om 'shining'. Jag är inte övertygad om att det är det jag vill ha.
* Hockeyvärlden är alldeles för liten.
Det största som har hänt för att hockeyvärlden ska växa var när Tjeckoslovakien delades och vi fick ytterligare ett land som kan vara med och slåss där uppe. Likaså splittrades Sovjetunionen och vi fick ett par länder till strax under de sju bästa. Men i övrigt? Inte mycket har hänt. Visst har Schweiz tagit några steg framåt det senaste decenniet och visst finns det spelare i NHL från obskyra länder som Norge, Frankrike eller Tyskland, men i allt väsentligt så är hockeyvärlden lika liten idag som för tjugo år sedan. Och detta samtidigt som fotbollen blivit än mer global.
* Hockeyn innehåller inga bra historier.
Just eftersom hockeyvärlden är så liten så finns det inga riktigt bra historier och hockeyn säger inte så speciellt mycket om vår samtid. Fotbollen däremot, i många fall förmedlade av Erik Niva, innehåller enormt många historier. Det kan handla så olika saker som globaliseringen, inrikespolitik, krig och fred, EU, individuella livsöden eller fattigdom. Kanske finns historierna i hockeyn också, men i så fall saknas någon som vill berätta dem.
* De internationella klubblagsturneringarna har misslyckats totalt
Där UEFA har lyckats fantastiskt bra med Champions League (och i viss mån Europa League) har ishockeyn inte kommit någonstans. Därmed förblir hockeyn en lokal nationell sport förutom då när januariturneslandslagen möts i meningslösa turneringar som Karjala Cup, Sweden Hockey Games eller VM. Fotbollen har Chelsea mot Barcelona mot Bayern mot Milan mot Bate Borisov. Hockeyn har ingenting liknande.
* Hockeyn gör busen till hjälte
Att spelare som Andreas Jämtin och Per Ledin stjäl rubriker och att varje elitserieomgång handlar om utspel mot motståndare eller domare, bråk eller skador hjälper heller inte. Detta förstärker bara min bild av att hockeyn är en sport för arga unga män.
Det finns säkert fler anledningar, men tillsammans gör dessa att hockeyn för mig blivit ointressant. Naturligtvis handlar det också i mitt fall om att jag vuxit upp med fotbollen i blodet i en fotbollsstad, medan Kalmars hockeylag alltid harvat i de lägsta divisionerna. Men jag tror inte att jag är ensam om att känna så här. Jag tycker faktiskt att hockeyn får oförtjänt mycket uppmärksamhet i media, men givetvis är hockeyintresset stort i stugorna. Det finns också saker som hockeyn gör bättre än fotbollen. Arenafrågan är en sak som hockeyn tog på allvar långt före fotbollen i Sverige och med detta har också kommit en högre grad av professionalism i det mesta man gör. Men det väger inte upp allt det andra som känns så oerhört mycket viktigare.
Inte säker på att mitt inlägg bidrar med något nytt i debatten utan jag är ganska säker på att den kommer att fortsätta länge till. Vilket också är lite kul såklart, men jag vet inte om jag har hört några starka argument från hockeyfolket. Så min öppna fråga är: Varför ska man engagera sig i ishockeyn?
* Tre Kronor är ett evigt januariläger.
Där fotbollslandslaget alltid innehåller de bästa spelarna så känns det som att ishockeylandslaget alltid består av doldisar och tredje rangens spelare. Den självklara orsaken till detta är att stjärnorna spelar i NHL, men konsekvensen är att Tre Kronor permanent, förutom till OS, har samma dragningskraft som fotbollens januariläger. Om fotbollslandslaget på samma sätt som Tre Kronor hade fått nöja sig med dem som spelar på hemmaplan hade intresset också påverkats. I januari 2012 spelade t ex Erdin Demir, Markus Holgersson, Erik Friberg och Emil Salomonsson "A-landslagsfotboll" för Sverige. Motsvarande situation lever hockeyn med under varje landslagssamling.
* Alldeles för många betydelselösa matcher.
Elitserien i ishockey löper över 55 omgångar och har som enda syfte att få bort 4 av 12 lag. Sedan börjar säsongen på riktigt i samband med slutspelet. Detta är fan inte ok. Jag kan inte förstå hur någon orkar ta sig till arenan för en februarimatch mellan två lag som redan är klara för slutspel.
* VM varje år är alldeles för ofta.
Givetvis ligger det ekonomiska orsaker bakom detta, men när man spelar ett VM varje år så tappar pokalen i värde. Vem vann 2012? Fan vet. 2011? 2010? 1996? Där fotbollsmästerskapen skapar myter och bra historier så känns hockeymästerskapen bara, tja, grå.
* Hockeysnacket känns bara korkat.
Här vet jag inte om det är journalistikens fel eller om det handlar om utövare och ledare. Men där fotbollssnacket handlar om spelsystem, löpvägar och taktik så låter hockeyfolket mest som arga unga testosteronfyllda män. Det är viss skillnad mellan t ex Lars Lagerbäck och Niklas Wikegård om man säger så. Erik Hamren är däremot mer som en hockeycoach i sitt prat om 'shining'. Jag är inte övertygad om att det är det jag vill ha.
* Hockeyvärlden är alldeles för liten.
Det största som har hänt för att hockeyvärlden ska växa var när Tjeckoslovakien delades och vi fick ytterligare ett land som kan vara med och slåss där uppe. Likaså splittrades Sovjetunionen och vi fick ett par länder till strax under de sju bästa. Men i övrigt? Inte mycket har hänt. Visst har Schweiz tagit några steg framåt det senaste decenniet och visst finns det spelare i NHL från obskyra länder som Norge, Frankrike eller Tyskland, men i allt väsentligt så är hockeyvärlden lika liten idag som för tjugo år sedan. Och detta samtidigt som fotbollen blivit än mer global.
* Hockeyn innehåller inga bra historier.
Just eftersom hockeyvärlden är så liten så finns det inga riktigt bra historier och hockeyn säger inte så speciellt mycket om vår samtid. Fotbollen däremot, i många fall förmedlade av Erik Niva, innehåller enormt många historier. Det kan handla så olika saker som globaliseringen, inrikespolitik, krig och fred, EU, individuella livsöden eller fattigdom. Kanske finns historierna i hockeyn också, men i så fall saknas någon som vill berätta dem.
* De internationella klubblagsturneringarna har misslyckats totalt
Där UEFA har lyckats fantastiskt bra med Champions League (och i viss mån Europa League) har ishockeyn inte kommit någonstans. Därmed förblir hockeyn en lokal nationell sport förutom då när januariturneslandslagen möts i meningslösa turneringar som Karjala Cup, Sweden Hockey Games eller VM. Fotbollen har Chelsea mot Barcelona mot Bayern mot Milan mot Bate Borisov. Hockeyn har ingenting liknande.
* Hockeyn gör busen till hjälte
Att spelare som Andreas Jämtin och Per Ledin stjäl rubriker och att varje elitserieomgång handlar om utspel mot motståndare eller domare, bråk eller skador hjälper heller inte. Detta förstärker bara min bild av att hockeyn är en sport för arga unga män.
Det finns säkert fler anledningar, men tillsammans gör dessa att hockeyn för mig blivit ointressant. Naturligtvis handlar det också i mitt fall om att jag vuxit upp med fotbollen i blodet i en fotbollsstad, medan Kalmars hockeylag alltid harvat i de lägsta divisionerna. Men jag tror inte att jag är ensam om att känna så här. Jag tycker faktiskt att hockeyn får oförtjänt mycket uppmärksamhet i media, men givetvis är hockeyintresset stort i stugorna. Det finns också saker som hockeyn gör bättre än fotbollen. Arenafrågan är en sak som hockeyn tog på allvar långt före fotbollen i Sverige och med detta har också kommit en högre grad av professionalism i det mesta man gör. Men det väger inte upp allt det andra som känns så oerhört mycket viktigare.
Inte säker på att mitt inlägg bidrar med något nytt i debatten utan jag är ganska säker på att den kommer att fortsätta länge till. Vilket också är lite kul såklart, men jag vet inte om jag har hört några starka argument från hockeyfolket. Så min öppna fråga är: Varför ska man engagera sig i ishockeyn?
onsdag 10 oktober 2012
Några tankar om Bosse Hansson-gate
Först vill jag bara klargöra ett par saker:
1. Bosse Hanssons uttalanden var förkastliga och ska kritiseras
2. Bosse Hansson borde förstå att om man sitter i en radiohytt kan det man säger komma ut i etern
3. Bosse Hansson, med sin rutin från media, borde förstå att man borde göra en pudel efter en sådan här grej, alldeles oavsett vad man egentligen tycker om sakfrågan
4. Mats Strandberg borde nog inte ha släppt in Bosse Hansson i radiohytten
5. Bosse Hansson har också väldigt fel när han klumpar ihop alla mörkhyade spelare och bara ser en "svarting". Exempelvis är Mutumba och Goitom två väldigt olika spelare och det är inte mer som förenar dem som fotbollsspelare än vad som förenar Nisse Johansson och Viktor Lundberg, men ingen skulle få för sig att klumpa ihop dessa två till en enhet när man klagar på ett byte.
När jag väl har fått detta sagt så tycker jag att det finns en hel del annat att diskutera i frågan, och framförallt då när det gäller efterspelet.
Några kommentarer har varit typ att "det har blivit uppförstorat i media". Både några av Bosses vänner i det äldre gardet och även fotbollsspelare som Andreas Isaksson har sagt så. Detta har kritiserats, bl a här. Jag tycker inte att detta är en kommentar som man bara ska vifta bort och låtsas att det innebär att även kommentatorn delar Bosses åsikter. Jag anser att det ligger en hel del i det. Inte så att media har förvanskat eller förstorat det som sagts. Men att en kommentar, sagt till sig själv i frustration över sitt favoritlags knackiga spel i guldstriden, ska bli förstasidestoff i all svensk media och kommenterats på såväl sport-, kultur-, nyhets- och ledarplats i tidningarna ÄR uppförstorat. Lägg till detta twitter, bloggar, facebook o s v och vi kan konstatera att media i en vid bemärkelse har blåst på ganska rejält. Det intressanta i detta är också att de som kommenterar i media inte verkar se detta, eftersom de är själva en del av denna medieverkligheten. Bosse Hansson, å andra sidan, är visserligen också en mediamänniska, men han levde hela sitt yrkesliv i en helt annan mediavärld. Även när det gäller ett rejält övertramp som detta måste man ha förmågan att sätta det i något form av rimligt perspektiv. Och jag anser att alla de stora sportjournalister, som berömts exempelvis här, saknar förmågan att betrakta detta utifrån just eftersom de är del av denna medieverklighet.
I samma länk som nyss, d v s här, pratas om vuxenmobbning från ett helt annat sammanhang. Något att tänka på när drevet går. Jag blir mindre upprörd av en enskild persons medvetet kontroversiella uttalande (där han dessutom slår uppåt) än av en hel journalistkårs attack neråt, oavsett hur förkastligt Bosses uttalande var.
Men som sagt, en pudel direkt hade nog gjort historien mycket mindre intressant.
Vad jag dessutom tycker är lite obehagligt är attityden till de äldre kollegor som stöttat Bosse. De har förlöjligats som dinosaurier som inte hänger med i tiden, men ingen har lyssnat på vad de faktiskt har sagt. Jag kan verkligen inte tycka att det är något fel med exempelvis kommentaren att "Rasistiska ordalag får inte förekomma i idrotten eller någonstans. Där ska man vara med oberoende av kön, ursprung och religion. Men Bosses avsikt var inte rasistisk, hans kommentarer föds av frustration av att få stryk hemma mot Gefle i guldstriden." (Ingvar Oldsberg). Att man som i det här fallet kritiserar det faktiska uttalandet men försvarar en väns avsikter kan inte vara så fel som dagens generation journalister verkar vilja mena.
Jag tycker som sagt att Bosse gjort fel, både i sitt uttalande och i sin hantering efteråt. Men varför saknas perspektiven?
Slutligen, Sveriges Radio, skärp er för fan! Jag har tidigare kommenterat Mats Strandbergs kvaliteter i SRs webradio och menat att tiden sprungit ifrån honom. Om det är så att hans kontrakt gått ut och man helt enkelt väljer att inte förlänga, se till att vara tydliga med det. Både mot allmänheten och mot Mats. Men, om denna soppan överhuvudtaget påverkat beslutet så är ni ynkliga. Mats uttalade inga rasistiska ord. Det är inte hans fel överhuvudtaget. Om man har varit på en arbetsplats i 44 år så har man oundvikligen gjort ett och annat mindre fel. Om det största felet var att öppna en dörr för att ge en vän värme, så har man haft en ganska fläckfri karriär. Sveriges arbetsplatser skulle vara ganska tomma om man skulle ge folk kicken för den typen av förseelse. Jag tror dock inte att det är detta som är orsaken till att Mats lämnar, utan att det var bestämt sedan tidigare, men ta ansvar som arbetsgivare och stå upp för Mats. Han ska inte behöva avsluta sin karriär med en sådan "skandal" utan att få stöd. Istället får han se sådana här artiklar på SRs hemsida, där man ger dubbla förklaringar till att man går skilda vägar. Skämmes ta mig fan!!
I just denna frågan håller jag verkligen inte med TV4s Emir Osmanbegovic, en man som i övrigt verkar ha en hel del sunda åsikter.
1. Bosse Hanssons uttalanden var förkastliga och ska kritiseras
2. Bosse Hansson borde förstå att om man sitter i en radiohytt kan det man säger komma ut i etern
3. Bosse Hansson, med sin rutin från media, borde förstå att man borde göra en pudel efter en sådan här grej, alldeles oavsett vad man egentligen tycker om sakfrågan
4. Mats Strandberg borde nog inte ha släppt in Bosse Hansson i radiohytten
5. Bosse Hansson har också väldigt fel när han klumpar ihop alla mörkhyade spelare och bara ser en "svarting". Exempelvis är Mutumba och Goitom två väldigt olika spelare och det är inte mer som förenar dem som fotbollsspelare än vad som förenar Nisse Johansson och Viktor Lundberg, men ingen skulle få för sig att klumpa ihop dessa två till en enhet när man klagar på ett byte.
När jag väl har fått detta sagt så tycker jag att det finns en hel del annat att diskutera i frågan, och framförallt då när det gäller efterspelet.
Några kommentarer har varit typ att "det har blivit uppförstorat i media". Både några av Bosses vänner i det äldre gardet och även fotbollsspelare som Andreas Isaksson har sagt så. Detta har kritiserats, bl a här. Jag tycker inte att detta är en kommentar som man bara ska vifta bort och låtsas att det innebär att även kommentatorn delar Bosses åsikter. Jag anser att det ligger en hel del i det. Inte så att media har förvanskat eller förstorat det som sagts. Men att en kommentar, sagt till sig själv i frustration över sitt favoritlags knackiga spel i guldstriden, ska bli förstasidestoff i all svensk media och kommenterats på såväl sport-, kultur-, nyhets- och ledarplats i tidningarna ÄR uppförstorat. Lägg till detta twitter, bloggar, facebook o s v och vi kan konstatera att media i en vid bemärkelse har blåst på ganska rejält. Det intressanta i detta är också att de som kommenterar i media inte verkar se detta, eftersom de är själva en del av denna medieverkligheten. Bosse Hansson, å andra sidan, är visserligen också en mediamänniska, men han levde hela sitt yrkesliv i en helt annan mediavärld. Även när det gäller ett rejält övertramp som detta måste man ha förmågan att sätta det i något form av rimligt perspektiv. Och jag anser att alla de stora sportjournalister, som berömts exempelvis här, saknar förmågan att betrakta detta utifrån just eftersom de är del av denna medieverklighet.
I samma länk som nyss, d v s här, pratas om vuxenmobbning från ett helt annat sammanhang. Något att tänka på när drevet går. Jag blir mindre upprörd av en enskild persons medvetet kontroversiella uttalande (där han dessutom slår uppåt) än av en hel journalistkårs attack neråt, oavsett hur förkastligt Bosses uttalande var.
Men som sagt, en pudel direkt hade nog gjort historien mycket mindre intressant.
Vad jag dessutom tycker är lite obehagligt är attityden till de äldre kollegor som stöttat Bosse. De har förlöjligats som dinosaurier som inte hänger med i tiden, men ingen har lyssnat på vad de faktiskt har sagt. Jag kan verkligen inte tycka att det är något fel med exempelvis kommentaren att "Rasistiska ordalag får inte förekomma i idrotten eller någonstans. Där ska man vara med oberoende av kön, ursprung och religion. Men Bosses avsikt var inte rasistisk, hans kommentarer föds av frustration av att få stryk hemma mot Gefle i guldstriden." (Ingvar Oldsberg). Att man som i det här fallet kritiserar det faktiska uttalandet men försvarar en väns avsikter kan inte vara så fel som dagens generation journalister verkar vilja mena.
Jag tycker som sagt att Bosse gjort fel, både i sitt uttalande och i sin hantering efteråt. Men varför saknas perspektiven?
Slutligen, Sveriges Radio, skärp er för fan! Jag har tidigare kommenterat Mats Strandbergs kvaliteter i SRs webradio och menat att tiden sprungit ifrån honom. Om det är så att hans kontrakt gått ut och man helt enkelt väljer att inte förlänga, se till att vara tydliga med det. Både mot allmänheten och mot Mats. Men, om denna soppan överhuvudtaget påverkat beslutet så är ni ynkliga. Mats uttalade inga rasistiska ord. Det är inte hans fel överhuvudtaget. Om man har varit på en arbetsplats i 44 år så har man oundvikligen gjort ett och annat mindre fel. Om det största felet var att öppna en dörr för att ge en vän värme, så har man haft en ganska fläckfri karriär. Sveriges arbetsplatser skulle vara ganska tomma om man skulle ge folk kicken för den typen av förseelse. Jag tror dock inte att det är detta som är orsaken till att Mats lämnar, utan att det var bestämt sedan tidigare, men ta ansvar som arbetsgivare och stå upp för Mats. Han ska inte behöva avsluta sin karriär med en sådan "skandal" utan att få stöd. Istället får han se sådana här artiklar på SRs hemsida, där man ger dubbla förklaringar till att man går skilda vägar. Skämmes ta mig fan!!
I just denna frågan håller jag verkligen inte med TV4s Emir Osmanbegovic, en man som i övrigt verkar ha en hel del sunda åsikter.
lördag 16 juni 2012
Ryssland ute
Jag trodde att jag kunde lite om fotboll. Men att Ryssland skulle missa att gå vidare fanns verkligen inte i min sinnesvärld. Jag ger upp. Jag tänker sluta tippa. Jag hade valt en fantasy-elva med tre polacker och två ryssar. Jag kommer att sluta toksist bland kompisarna och bland de sämsta totalt i Sverige. Ursprungligen gick jag all-in på två länder som jag trodde skulle ta sig vidare, så 7 av 11 spelare kom från Polen och Sverige. Jag är så jävla usel....
Ryssland hade kunnat nå semi eller ännu bättre. Jag såg inte matchen, eftersom TV4 lade den i en Kalle Anka-kanal, så jag vet inte varför det gick som det gick. Men det var verkligen inte bra.
Jag vet att det finns andra överväganden som spelar in i valet att lägga matchen i TV4 Extra. Men ni gör bort er totalt. Ni måste veta att det finns fulstreamar var som helst över hela internet. Om ni dessutom väljer att pissa på era kunder/tittare så måste ni givetvis förstå att vi överger er. Min bakgrund inom brand management och som marknadsdirektör gör mig inte till expert när det gäller fotbollsrättigheter, men jag har en viss förståelse för vad ni gör med ert varumärke. Och jag anser att ni fullständigt förstör värden här. Och dessutom är detta i en värld där det alltid finns "alternativa" möjligheter att se matchen. Att jag väljer de lagliga alternativen är mest för att jag tycker att detta är "rätt". Men inget är "rätt" när TV4 beter sig som svin.
Återigen, TV4, vi vill ha två saker. Inga bindningstider och konkret innehållsdeklaration. Om vi får det kan vi välja om vi vill betala för TV4 Extra eller inte. Just nu är ni bara riktigt usla.
Jag har de senaste åtta åren bott i Rotterdam, Moskva och Stockholm. Och därmed har jag känslor för tre lag i detta EM. Sverige och Ryssland är nu ute och Holland hänger verkligen på gärdsgården. Inget bra EM för mig på något sätt....
Ryssland hade kunnat nå semi eller ännu bättre. Jag såg inte matchen, eftersom TV4 lade den i en Kalle Anka-kanal, så jag vet inte varför det gick som det gick. Men det var verkligen inte bra.
Jag vet att det finns andra överväganden som spelar in i valet att lägga matchen i TV4 Extra. Men ni gör bort er totalt. Ni måste veta att det finns fulstreamar var som helst över hela internet. Om ni dessutom väljer att pissa på era kunder/tittare så måste ni givetvis förstå att vi överger er. Min bakgrund inom brand management och som marknadsdirektör gör mig inte till expert när det gäller fotbollsrättigheter, men jag har en viss förståelse för vad ni gör med ert varumärke. Och jag anser att ni fullständigt förstör värden här. Och dessutom är detta i en värld där det alltid finns "alternativa" möjligheter att se matchen. Att jag väljer de lagliga alternativen är mest för att jag tycker att detta är "rätt". Men inget är "rätt" när TV4 beter sig som svin.
Återigen, TV4, vi vill ha två saker. Inga bindningstider och konkret innehållsdeklaration. Om vi får det kan vi välja om vi vill betala för TV4 Extra eller inte. Just nu är ni bara riktigt usla.
Jag har de senaste åtta åren bott i Rotterdam, Moskva och Stockholm. Och därmed har jag känslor för tre lag i detta EM. Sverige och Ryssland är nu ute och Holland hänger verkligen på gärdsgården. Inget bra EM för mig på något sätt....
onsdag 9 maj 2012
Till fulstreamens försvar
Ikväll är det final i Europa League. En match som visserligen kommer i skugga av Champions League, avslutningen i de nationella ligorna, vår egen allsvenska och uppsnacket inför sommarens EM. Även hockey-VM tar givetvis en hel del fokus från denna match, som på förhand ser ut att kunna bli riktigt intressant.
Denna final i Europas näst största internationella klubbturnering väljer TV4 att lägga i TV4 Sport Extra. En betalkanal som jag inte hittills uppfattat har någon som helst kvalitet. Det är i alla fall första gången som jag uppfattar att de lägger någonting där som jag vill se.
Själv har jag för tillfället ett Csports-abonnemang, så jag kommer att kunna se matchen där. Om jag inte hade haft det hade jag inte tvekat en sekund att leta efter en fulstream på internet. Är helt övertygad att en Google-sökning med orden Free, Stream, Madrid och Bilbao kommer att ge minst ett par bra träffar.
Orsaken att jag inte skulle dra mig för att välja detta, trots att jag i grunden har en stor respekt för upphovsrätten, är att TV-bolagen (i Sverige läs Viasat och TV4-gruppen) har absolut noll respekt för sina kunder och beter sig på ett sätt som borde kunna klassas som missbruk av dominerande ställning. Att de kan flytta program eller köpa/förlora rättigheter utan att detta per automatik ger kunderna rätt att med omedelbar verkan säga upp sina abonnemang är oförklarligt. Att köpa ett abonnemang är att köpa grisen i säcken. Du vet vad den kanalen valt att sända tidigare men inte vad Viasat/TV4-gruppen kommer att välja att lägga där i framtiden. Jag tycker att kunderna ska kunna kräva två saker av sina abonnemang: 1) inga bindningstider och 2) klart bättre innehållsdeklaration av kanalerna. I det här exemplet, kommer TV4 lägga hela Europa League i TV4 Sport Extra framöver? Om så är fallet så kan man som kund välja huruvida man vill köpa det eller inte. Men hittills har allt legat i vanliga TV4 Sport. Och om man väljer att till slut lägga finalen i en annan kanal så är det samma sak som att pissa på sina kunder. Men då finns som sagt fulstreamen som ett mycket acceptabelt alternativ.
Själv har jag som sagt Csports, så jag kommer att kunna se matchen i alla fall, men den här typen av arrogans gör mig riktigt upprörd!!
Denna final i Europas näst största internationella klubbturnering väljer TV4 att lägga i TV4 Sport Extra. En betalkanal som jag inte hittills uppfattat har någon som helst kvalitet. Det är i alla fall första gången som jag uppfattar att de lägger någonting där som jag vill se.
Själv har jag för tillfället ett Csports-abonnemang, så jag kommer att kunna se matchen där. Om jag inte hade haft det hade jag inte tvekat en sekund att leta efter en fulstream på internet. Är helt övertygad att en Google-sökning med orden Free, Stream, Madrid och Bilbao kommer att ge minst ett par bra träffar.
Orsaken att jag inte skulle dra mig för att välja detta, trots att jag i grunden har en stor respekt för upphovsrätten, är att TV-bolagen (i Sverige läs Viasat och TV4-gruppen) har absolut noll respekt för sina kunder och beter sig på ett sätt som borde kunna klassas som missbruk av dominerande ställning. Att de kan flytta program eller köpa/förlora rättigheter utan att detta per automatik ger kunderna rätt att med omedelbar verkan säga upp sina abonnemang är oförklarligt. Att köpa ett abonnemang är att köpa grisen i säcken. Du vet vad den kanalen valt att sända tidigare men inte vad Viasat/TV4-gruppen kommer att välja att lägga där i framtiden. Jag tycker att kunderna ska kunna kräva två saker av sina abonnemang: 1) inga bindningstider och 2) klart bättre innehållsdeklaration av kanalerna. I det här exemplet, kommer TV4 lägga hela Europa League i TV4 Sport Extra framöver? Om så är fallet så kan man som kund välja huruvida man vill köpa det eller inte. Men hittills har allt legat i vanliga TV4 Sport. Och om man väljer att till slut lägga finalen i en annan kanal så är det samma sak som att pissa på sina kunder. Men då finns som sagt fulstreamen som ett mycket acceptabelt alternativ.
Själv har jag som sagt Csports, så jag kommer att kunna se matchen i alla fall, men den här typen av arrogans gör mig riktigt upprörd!!
måndag 25 maj 2009
Kan någon förklara Nova Sport?
När man bor utomlands, som jag i Moskva, så finns det inte många möjligheter att se allsvensk fotboll. Jag försöker pricka in ett par besök på Fredriksskans om tillfälle ges under sommarsemestern. Ibland har jag också varit i landet vid andra tillfällen under säsongen och kunnat se åtminstone någon match på TV. Någon gång lyckas jag också se någon streamad match på internet. Och så finns det då Nova Sport.
Jag är övertygad om att inte många av er känner till Nova Sport. Detta är en grekisk kanal som även finns i kabelutbudet här i Moskva. Av någon outgrundlig anledning sänder de en mängd obskyr idrott med orginalkommentatorer. Bland annat sänder de allsvenskan med svenska kommentatorer. Min slutsats är att det är Canal Plus matcher de har rättighetera till. Dessutom kan de sända den polska ligan med polska kommentatorer, rugby från England, tysk handboll eller spansk basket. Allt med orginalkommentatorer. När det sedan blir paus, så kommer reklam eller kortare inslag på grekiska. Givetvis en mycket intressant kanal som utlandssvensk, men man undrar ju vem kanaler riktar sig till. Är det till för en grekisk publik? För alla turister i Grekland? För övriga Europa? Jag får inte ihop det och kan inte riktigt se hur de kan kränga grekisk reklamtid på en kanal som visar polsk och svensk fotboll.
Hursomhelst, sitter just nu och har avnjutit första 45 av Göteborg-Malmö, en god allsvensk match. Göteborg började bäst och fick in 1-0 men sedan har det varit jämnt. Andra halvlek kan sluta hur som helst, men Göteborg känns något tyngre. Jag har missat hypen kring Labinot Harbutzi och skulle gärna se honom, men han haltade av efter en halv halvlek och hann inte visa någonting innan dess. Istället är det Wernbloom och Hysen som dominerar. Dessutom ser man att Wilton fortfarande besitter kvalitet. Har förstått att han fått mycket kritik, men han kommer att bidra till mycket i Malmö, det syns redan trots att han har lite problem med tempot.
Elfsborg och HIF vann idag, så Göteborg måste hålla i detta för att behålla serieledningen. Det lär vara dessa tre lagen som det kommer att handla om i år. Alla andra lag verkar blanda högt och lågt lite väl mycket. Och vad som händer med Gefle, fyra nu, kan jag helt enkelt inte förklara. Det är inte första året som jag, liksom alla 'experter' tippar Gefle alldeles för långt ner i tabellen.
Jag är övertygad om att inte många av er känner till Nova Sport. Detta är en grekisk kanal som även finns i kabelutbudet här i Moskva. Av någon outgrundlig anledning sänder de en mängd obskyr idrott med orginalkommentatorer. Bland annat sänder de allsvenskan med svenska kommentatorer. Min slutsats är att det är Canal Plus matcher de har rättighetera till. Dessutom kan de sända den polska ligan med polska kommentatorer, rugby från England, tysk handboll eller spansk basket. Allt med orginalkommentatorer. När det sedan blir paus, så kommer reklam eller kortare inslag på grekiska. Givetvis en mycket intressant kanal som utlandssvensk, men man undrar ju vem kanaler riktar sig till. Är det till för en grekisk publik? För alla turister i Grekland? För övriga Europa? Jag får inte ihop det och kan inte riktigt se hur de kan kränga grekisk reklamtid på en kanal som visar polsk och svensk fotboll.
Hursomhelst, sitter just nu och har avnjutit första 45 av Göteborg-Malmö, en god allsvensk match. Göteborg började bäst och fick in 1-0 men sedan har det varit jämnt. Andra halvlek kan sluta hur som helst, men Göteborg känns något tyngre. Jag har missat hypen kring Labinot Harbutzi och skulle gärna se honom, men han haltade av efter en halv halvlek och hann inte visa någonting innan dess. Istället är det Wernbloom och Hysen som dominerar. Dessutom ser man att Wilton fortfarande besitter kvalitet. Har förstått att han fått mycket kritik, men han kommer att bidra till mycket i Malmö, det syns redan trots att han har lite problem med tempot.
Elfsborg och HIF vann idag, så Göteborg måste hålla i detta för att behålla serieledningen. Det lär vara dessa tre lagen som det kommer att handla om i år. Alla andra lag verkar blanda högt och lågt lite väl mycket. Och vad som händer med Gefle, fyra nu, kan jag helt enkelt inte förklara. Det är inte första året som jag, liksom alla 'experter' tippar Gefle alldeles för långt ner i tabellen.
måndag 11 maj 2009
Andra bloggar och hemsidor om KFF
Här intill ser ni numera en lista över andra bloggar och hemsidor som på ett eller annat sätt berör Kalmar FF. Jag har lagt in dem som jag känner till men är övertygad om att det finns andra där ute som jag har missat. Känner ni till någon annan läsvärd hemsida, eller kanske du bloggar själv? Skriv gärna en kommentar och lägg med en länk.
fredag 24 april 2009
Citat från en annan blogg
Kunde inte sagt det bättre själv. Här kommer ett mycket bra inlägg från min gamla klasskompis Ulrik Sandebäck på Aftonbladet:
"Jaha.
De gyllene åren är över.
...
Kalmar FF gör en helt okej match mot Örebro, tror inte laget är bättre än så här.
Wastå, backlinjen, Rydström, Elm x 2, Lasse Johansson är minst lika bra som ifjol.
Men spetsen saknas; läs Viktor Elm, Patrik Ingelsten, och Cesar Santin som alla tre på "egen hand" avgjorde de flesta matcherna ifjol.
Det spelar ingen roll hur mycket Nanne Bergstrand plockar runt i laget. Det är inte fel på spelet eller spelarstommen. Det är spetsspelarna, kvalitén offensivt som saknas.
Därför blir det bottenstrid i år – skillanden mellan allsvensk toppstrid och bottenstrid är heller inte speciellt stor.
...
För första gången sedan Nanne Bergstrand kom till Kalmar har han misslyckats helt med värvningarna. Det trots att plånboken är större än nånsin.
Dessutom väntar ett CL-kval...
...
Vad Kalmar FF har värvat:
1) Smiley. Får inte ens plats på bänken.
2) Thorbjörnsson. Får inte ens plats på bänken när tre mittbackar saknas. Märkligt.
3) Mendes. Misslyckad i AIK. Inte glänst hittills i KFF.
4) Leandro. Fick spela sista kvarten i går. Inte platsat innan.
5) Assis. Svarade för andra matchen i rad för ett försvarsmisstag som ledde fram till ett mål... Har offensiva kvalitéer. Men bristerna bakåt är för stora.
6) Tobias Eriksson. Har åkt in och ut i laget. En bra komplementspelare som på sikt kommer att bli mycket nyttig.
...
De här sex spelarna skulle lyfta ett lag i Superettan. Men inte mer just nu.
...
Jag förstår Henrik Rydströms frustration på planen. Laget spelar ungefär som ifjol. Han är lika bra som ifjol. Men SPETSEN saknas, matchvinnarna. Svårare än så är det inte.
...
Vad jag skulle gjort om jag var i Nannes kläder?
Öppnat plånboken och erkänna, vi har värvat för snålt.
Mendes borde varit Wanderson.
Smiley borde varit Martin Ericsson.
Thorbjörnsson borde varit Daniel Mobaeck.
Ungegär så stor är skillanden mellan allsvensk bottenstrid och toppstrid.
Men det hade kostat 10-20 miljoner kronor mer.
Man får liksom det man betalar för..."
"Jaha.
De gyllene åren är över.
...
Kalmar FF gör en helt okej match mot Örebro, tror inte laget är bättre än så här.
Wastå, backlinjen, Rydström, Elm x 2, Lasse Johansson är minst lika bra som ifjol.
Men spetsen saknas; läs Viktor Elm, Patrik Ingelsten, och Cesar Santin som alla tre på "egen hand" avgjorde de flesta matcherna ifjol.
Det spelar ingen roll hur mycket Nanne Bergstrand plockar runt i laget. Det är inte fel på spelet eller spelarstommen. Det är spetsspelarna, kvalitén offensivt som saknas.
Därför blir det bottenstrid i år – skillanden mellan allsvensk toppstrid och bottenstrid är heller inte speciellt stor.
...
För första gången sedan Nanne Bergstrand kom till Kalmar har han misslyckats helt med värvningarna. Det trots att plånboken är större än nånsin.
Dessutom väntar ett CL-kval...
...
Vad Kalmar FF har värvat:
1) Smiley. Får inte ens plats på bänken.
2) Thorbjörnsson. Får inte ens plats på bänken när tre mittbackar saknas. Märkligt.
3) Mendes. Misslyckad i AIK. Inte glänst hittills i KFF.
4) Leandro. Fick spela sista kvarten i går. Inte platsat innan.
5) Assis. Svarade för andra matchen i rad för ett försvarsmisstag som ledde fram till ett mål... Har offensiva kvalitéer. Men bristerna bakåt är för stora.
6) Tobias Eriksson. Har åkt in och ut i laget. En bra komplementspelare som på sikt kommer att bli mycket nyttig.
...
De här sex spelarna skulle lyfta ett lag i Superettan. Men inte mer just nu.
...
Jag förstår Henrik Rydströms frustration på planen. Laget spelar ungefär som ifjol. Han är lika bra som ifjol. Men SPETSEN saknas, matchvinnarna. Svårare än så är det inte.
...
Vad jag skulle gjort om jag var i Nannes kläder?
Öppnat plånboken och erkänna, vi har värvat för snålt.
Mendes borde varit Wanderson.
Smiley borde varit Martin Ericsson.
Thorbjörnsson borde varit Daniel Mobaeck.
Ungegär så stor är skillanden mellan allsvensk bottenstrid och toppstrid.
Men det hade kostat 10-20 miljoner kronor mer.
Man får liksom det man betalar för..."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
