1-1 mot Elfsborg var ett fall framåt. Ett stort sådant. Spelmässigt var detta bland det bästa jag sätt på ett par år, givetvis är det den första halvleken jag talar om. Och det som Aarajuuri, Ismael, Melker, Ring och Titti presterar är riktigt, riktigt bra. Någonstans känns det som att KFF har något riktigt spännande på gång bland alla dessa unga spelare. Inte så att de kommer att vara med i toppen i år, men att de kanske kan skapa något som kan ge resultat om två eller tre år. Elvan de hade igår, efter att Skjelvik och Ludde blivit inbytta (och innan Mendes kom in) måste varit den yngsta på år och dagar i en tävlingsmatch. Kul att se. På riktigt.
Sedan är det klart att det finns en hel del kvalitet på skadelistan i form av Israelsson, Tobbe E och Sebastian, men de som har fått chansen nu har i många fall verkligen tagit den.
Men givetvis är det väldigt uppenbart att man saknar spets framåt. Detta skulle ju varit Sebastians år, men nu har vi egentligen bara McDonald som alternativ framåt. På tok för tunt.
Sedan vill jag bara skriva ett par ord om tragendin i Boston. Skrämmande att man attackerar ett stort idrottsevent. Detta är så vitt jag vet det första stora terrorattentatet mot idrotten. Visst finns det rykten om att man lyckades styra bort attentatsförsök mot Atlanta 1996, men inget stort inträffade då. Sedan har vi givetvis München 1972, men det var en mer riktad attack mot idrottare, men jag kan inte påminna mig något liknande mot idrotten. Kanske har jag missat något?
Sedan är givetvis terrorism från Kaukasus inget nytt, även om det tidigare slagit mot Ryssland. Jag bodde i Moskva 2007-2011 när attackerna mot tunnelbanan kom 2010 och under attacken mot Domodedovo-flygplatsen 2011. Jag bodde även i Paris sommaren 1995 när algererna sprängde sju bomber i tunnelbanan. Inga av dessa händelser fick lika stor uppmärksamhet i Sverige som bomberna i Boston. Någonstans känns det som att vår media är lite för dåliga på att uppmärksamma det som händer i utkanten av vårt synfält. Kan säga att framförallt sommaren 1995 var riktigt hotfull, medan däremot de två attackerna i Moskva mottogs med ett visst lugn trots att 75-80 personer dog i de två attackerna (tre just nu i Boston). Därmed inte sagt att attackerna i Boston inte är avskyvärda, men medias bild är trots allt ganska snedvriden.
Det blev ett märkligt inlägg det här. KFF, Boston och lite Moskva. Jaja, så blir det ibland...
Visar inlägg med etikett Moskva. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Moskva. Visa alla inlägg
fredag 19 april 2013
måndag 26 november 2012
Solklart bäst någonsin
Nu är det ingen tvekan. Zlatan är Sveriges bäste spelare genom tiderna. Oavsett hur man räknar, bortsett från de absoluta toppresultaten på mästerskapsnivå, så är Ibra bäst. Han har varit målskytt på toppnivå i många ligor, han har burit det svenska landslaget i flera år, han har på ett personligt plan levererat i landslaget både i kval- och mästerskapssammanhang och han har dessutom nominerats i all-star-truppen i senaste EM. Visst kan man prata om Nordahl, Hamrin, Henke, Gren, Liedholm, Brolin m fl, men Zlatan är etta.
Om man i stället pratar om vem som är "störst", i någon bemärkelse baserat på en kombination av sportsliga, kommersiella, mediala och samhälleliga perspektiv, så är Zlatan så oerhört fantastiskt långt före alla andra. I denna bemärkelse är han på nivå med t ex Astrid Lindgren, Ingemar Bergman, August Strindberg eller Lennart Hyland, d v s på den absoluta toppen när det gäller Sveriges mest inflytelserika personer vid sidan av politiker och kungligheter som åtnjuter inflytande baserat på sina formella roller. Björn Borg och Ingemar Stenmark är nog tvåa och trea i svensk idrottshistoria i just detta avseendet, men här är de långt, långt efter.
Under de senaste veckorna har Zlatan haft en match med fyra assists i Champions League, fyra mål för landslaget och nu i helgen två mål och två assists i Ligue 1. Och förutom detta allt annat, som givetvis guldbollen, Bragden i Berlin, skytteliga- och ligaledning i Frankrike. Den senaste månaden måste vara Zlatans bästa i karriären, och detta trots ett rött kort i ligan.
Bakom Zlatan så har Rasmus Elm fortsatt att göra mål i Ryssland. Nytt mål idag, återigen på straff. Just straffmål kan man diskutera en del kring. De är givetvis enkla mål och inte lika imponerande som någon som öser in spelmål. Men, å andra sidan, är det också ett tecken på att man är en stor och viktig spelare när man som nykomling, redan efter någon månad är förste straffskytt. Det visar att man har stort förtroende och en viktig spelare i laget. Rasmus får nu väldigt mycket beröm i Ryssland (själv följer jag dem även via Russia Today och Moscow Times, vilka var mina husorgan när jag bodde i Moskva), så det är inte bara svensk media som skriver upp honom.
Zlatan är givetvis den svenska spelare som gör störst avtryck i de europeiska ligorna. På nivån under känns det som att vi har Jonas Olsson, Rasmus Elm, Sebastian Larsson, Andreas Granqvist, Ola Toivonen och Johan Elmander (även om det är framförallt Olsson och Elm som skapar rubriker just nu). På nivån under har vi Kacianiklic, Antonsson, Lustig, Isaksson, Kim (notera att jag bedömer deras storhet i ligorna, Kim är givetvis en av våra tre-fyra bästa fotbollsspelare) m fl. Och kanske Sana. Men det märkliga är att svensk media verkar tro att framförallt Sana gjort supersuccé. Så är inte riktigt fallet. Han gjorde väldigt bra ifrån sig i början, när han var uppe i tempo efter att ha spelat en svensk vår och sommarsäsong, men har de senaste månaderna först och främst varit inhoppare. Men ändå ett klart steg framåt mot att sitta på Blåvitts bänk.
Hursomhelst, klart att vi har några spelare som gör det bra ute i Europa, men vi har nog sällan varit så beroende av en spelare som vi är just nu. Inte utan att man drar paralleller till svensk tennis som dog fullständigt när Robin Söderling blev sjuk.
Om man i stället pratar om vem som är "störst", i någon bemärkelse baserat på en kombination av sportsliga, kommersiella, mediala och samhälleliga perspektiv, så är Zlatan så oerhört fantastiskt långt före alla andra. I denna bemärkelse är han på nivå med t ex Astrid Lindgren, Ingemar Bergman, August Strindberg eller Lennart Hyland, d v s på den absoluta toppen när det gäller Sveriges mest inflytelserika personer vid sidan av politiker och kungligheter som åtnjuter inflytande baserat på sina formella roller. Björn Borg och Ingemar Stenmark är nog tvåa och trea i svensk idrottshistoria i just detta avseendet, men här är de långt, långt efter.
Under de senaste veckorna har Zlatan haft en match med fyra assists i Champions League, fyra mål för landslaget och nu i helgen två mål och två assists i Ligue 1. Och förutom detta allt annat, som givetvis guldbollen, Bragden i Berlin, skytteliga- och ligaledning i Frankrike. Den senaste månaden måste vara Zlatans bästa i karriären, och detta trots ett rött kort i ligan.
Bakom Zlatan så har Rasmus Elm fortsatt att göra mål i Ryssland. Nytt mål idag, återigen på straff. Just straffmål kan man diskutera en del kring. De är givetvis enkla mål och inte lika imponerande som någon som öser in spelmål. Men, å andra sidan, är det också ett tecken på att man är en stor och viktig spelare när man som nykomling, redan efter någon månad är förste straffskytt. Det visar att man har stort förtroende och en viktig spelare i laget. Rasmus får nu väldigt mycket beröm i Ryssland (själv följer jag dem även via Russia Today och Moscow Times, vilka var mina husorgan när jag bodde i Moskva), så det är inte bara svensk media som skriver upp honom.
Zlatan är givetvis den svenska spelare som gör störst avtryck i de europeiska ligorna. På nivån under känns det som att vi har Jonas Olsson, Rasmus Elm, Sebastian Larsson, Andreas Granqvist, Ola Toivonen och Johan Elmander (även om det är framförallt Olsson och Elm som skapar rubriker just nu). På nivån under har vi Kacianiklic, Antonsson, Lustig, Isaksson, Kim (notera att jag bedömer deras storhet i ligorna, Kim är givetvis en av våra tre-fyra bästa fotbollsspelare) m fl. Och kanske Sana. Men det märkliga är att svensk media verkar tro att framförallt Sana gjort supersuccé. Så är inte riktigt fallet. Han gjorde väldigt bra ifrån sig i början, när han var uppe i tempo efter att ha spelat en svensk vår och sommarsäsong, men har de senaste månaderna först och främst varit inhoppare. Men ändå ett klart steg framåt mot att sitta på Blåvitts bänk.
Hursomhelst, klart att vi har några spelare som gör det bra ute i Europa, men vi har nog sällan varit så beroende av en spelare som vi är just nu. Inte utan att man drar paralleller till svensk tennis som dog fullständigt när Robin Söderling blev sjuk.
söndag 4 november 2012
Mål av Rasmus i derbyt
Snygg frispark av Rasmus Elm idag i Moskvaderbyt. Har inte sett honom i CSKA, men eftersom han uppenbarligen får ta både frisparkar och straffar så verkar han ha tagit en ganska stor roll i laget. Riktigt kul!!
Dessutom gjorde Wernbloom tydligen också mål i matchen. Kul med landslagsspelare som levererar i sina klubblag.
Dessutom gjorde Wernbloom tydligen också mål i matchen. Kul med landslagsspelare som levererar i sina klubblag.
torsdag 11 oktober 2012
Sveriges klokaste fotbollsspelare
Att Rasmus Elm är Sveriges klokaste fotbollsspelare kommer knappast som en nyhet för någon. Heller inte att han ibland har haft svårt att ta det sista steget i de stora sammanhangen. Därför är det intressant att läsa här om hans tankar inför flytten till CSKA.
Men, jag har gjort samma resa (geografiskt, absolut inte fotbollsmässigt). Jag flyttade från en mindre stad i Sverige (Helsingborg) till Holland (Rotterdam) och sedan vidare till Moskva. Jag vill hävda att det finns en hel del myter, överdrifter och rena lögner om livet i Ryssland. Så hemskt annorlunda är det inte och Moskva är en väldigt civiliserad stad. Min erfarenhet av Östeuropa säger mig att det nog är svårare som svensk att hamna i t ex Rumänien (Cluj hade ju en del svenska spelare för några år sedan). Sedan är det ju givetvis så att jag inte har någon inside information om livet som professionell fotbollsspelare. Men Moskva låter mer annorlunda än det är.
När jag var där mötte man dock en del riktiga cowboys, d v s de västerlänningar som var där redan på sovjettiden eller de som flög via Moskva från oljefälten i Sibirien. Livet där är nog annorlunda, men Moskva är ju trots allt Europas största stad med en hel del internationella influenser.....
Men, jag har gjort samma resa (geografiskt, absolut inte fotbollsmässigt). Jag flyttade från en mindre stad i Sverige (Helsingborg) till Holland (Rotterdam) och sedan vidare till Moskva. Jag vill hävda att det finns en hel del myter, överdrifter och rena lögner om livet i Ryssland. Så hemskt annorlunda är det inte och Moskva är en väldigt civiliserad stad. Min erfarenhet av Östeuropa säger mig att det nog är svårare som svensk att hamna i t ex Rumänien (Cluj hade ju en del svenska spelare för några år sedan). Sedan är det ju givetvis så att jag inte har någon inside information om livet som professionell fotbollsspelare. Men Moskva låter mer annorlunda än det är.
När jag var där mötte man dock en del riktiga cowboys, d v s de västerlänningar som var där redan på sovjettiden eller de som flög via Moskva från oljefälten i Sibirien. Livet där är nog annorlunda, men Moskva är ju trots allt Europas största stad med en hel del internationella influenser.....
måndag 1 oktober 2012
Några tankar om en väldigt svår fråga; Ikea i Saudiarabien
Ibland måste man tänka på annat än fotboll och dagens stora nyhet om Ikeas katalog i Saudiarabien där man valt att ta bort alla foton på kvinnor är något värt att fundera över. Och mina tankar med den här bloggen är ju att då och då också ta upp annat som jag tycker är värt att diskutera.
Ikea har fått mycket kritik under morgonen idag. "Läsarna rasar" i kvällstidningarnas nätversioner. Jämställdhetsministern menar att det är "beklagligt". Tidningarnas debattsidor fylls av kritiska åsikter, exempelvis från ett kommunalråd i Uppsala. Jag förstår alla upprörda åsikter.
För vi vet ju alla att Saudiarabien är en vedervärdig regim med en vidrig kvinnosyn. Dessutom finns ingen demokrati, fri press eller åsiktsfrihet. Och så hävdas det, jag kan inte säga att jag kan detaljerna i frågan, att en hel del av den muslimska terrorismen finansieras härifrån. Det finns väldigt många skäl att tycka ganska illa om detta stora oljelandet i Mellanöstern.
Men, samtidigt, så har Sverige fortfarande diplomatiska relationer med Saudiarabien. Svenska politiker och svenska företag har sedan länge samarbetat med saudiska partners. Och jag tror att det nog är rätt. Om vi skulle välja att ta avstånd från alla regimer vi inte sympatiserar med så skulle vi stänga ute en hel del av världen. Inte många länder utanför västvärlden, eller åtminstone OECD, har samma syn på demokrati som vi har. Om vi skulle avbryta kontakterna med stora delar av världen tror jag att vi skulle ha än mindre möjligheter att påverka utvecklingen i demokratisk riktning. Och lyssnar man på några av våra mest framträdande jurister i Sverige (Claes Borgström och Thomas Bodström) som t o m ville att vi skulle bojkotta fotbolls-VM i Tyskland 2006 p g a deras inställning till prostitution, så skulle det snart inte finnas några länder kvar i världen som Sverige kan umgås med. Norge kanske, men så var det ju det där med sälklubbningen....
Nej, jag tror som sagt att vi gör rätt i att upprätthålla politiska och ekonomiska förbindelser även med länder som har en fundamentalt annan syn på världen än vi. Och detta innebär givetvis då också att vi vill bedriva handel med och i dessa länder. Här börjar då det svåra med Ikea-situationen. Självklart måste man, om man vill sälja sina produkter till konsumenter i ett annat land, först förstå den lokala marknaden för att kunna erbjuda relevanta produkter och för att kunna kommunicera med sina potentiella kunder. Detta kräver alltid lokal anpassning i större eller mindre grad.
Jag har bott i Moskva och arbetat med marknadsföring i Ryssland och Östeuropa för ett stort västerländskt konsumentvaruföretag. Det mesta vi gjorde där var lokalt anpassat för den lokala marknaden på ett eller annat sätt. Det kunde handla om att sälja billigare (och därmed sämre) produkter till konsumenter med lägre inkomster än i Västeuropa. Det kunde handla om innehåll och ton i kommunikationen, som också var annorlunda. I väst kunde vissa av våra produkter säljas med starka miljöargument. I Ryssland var detta totalt irrelevant för kunderna. Vilket innebar att vi inte bidrog till miljön lika mycket med våra produkter där som våra kollegor i väst gjorde. Var det fel av oss?
Jag menar att denna frågan inte är svart eller vit. Självklart är det fantastiskt om ett svenskt företag med sina produkter och sin verksamhet kan påverka i en positiv riktning i ett annat land. Men samtidigt vet jag inte vem som skulle vinna på att Ikea skapade upprörda stämningar bland sina kunder (och kanske även regimen) i Saudiarabien genom att visa kvinnor i situationer och med kläder som inte passar med den lokala kulturen och traditionen. Utan att känna till marknaden så misstänker jag att det vore kommersiellt självmord att använda de ursprungliga bilderna i Saudiarabien. Och det är ju inte direkt så att det är stötande att visa bilder på en soffa utan en kvinna som sitter i den, så det handlar inte om att de gjort något i Saudi som är oacceptabelt i Sverige, utan snarare att man valt att inte göra något som är oacceptabelt i Saudi. I det här fallet är frågan dessutom extra komplicerad eftersom det handlar om en lokal franchisetagare, d v s det är ett lokalt företag som skulle fått ta den ekonomiska smällen om de lokala konsumenterna hade valt bort Ikea p g a att de uppfattat deras katalogbilder som "stötande".
Svår fråga som sagt. Och den är verkligen inte svart eller vit. Men totalt sett tycker jag nog att Ikea gjort det ok. I Sverige kommer de nog nu bli tvungna att offentligt beklaga att det blivit som det blivit (även om jag tycker att det vore mer rakryggat att stå för det och resonera ungefär som jag gjort här). Jag tror att detta är priset vi får betala för en internationell handel.
Ikea har fått mycket kritik under morgonen idag. "Läsarna rasar" i kvällstidningarnas nätversioner. Jämställdhetsministern menar att det är "beklagligt". Tidningarnas debattsidor fylls av kritiska åsikter, exempelvis från ett kommunalråd i Uppsala. Jag förstår alla upprörda åsikter.
För vi vet ju alla att Saudiarabien är en vedervärdig regim med en vidrig kvinnosyn. Dessutom finns ingen demokrati, fri press eller åsiktsfrihet. Och så hävdas det, jag kan inte säga att jag kan detaljerna i frågan, att en hel del av den muslimska terrorismen finansieras härifrån. Det finns väldigt många skäl att tycka ganska illa om detta stora oljelandet i Mellanöstern.
Men, samtidigt, så har Sverige fortfarande diplomatiska relationer med Saudiarabien. Svenska politiker och svenska företag har sedan länge samarbetat med saudiska partners. Och jag tror att det nog är rätt. Om vi skulle välja att ta avstånd från alla regimer vi inte sympatiserar med så skulle vi stänga ute en hel del av världen. Inte många länder utanför västvärlden, eller åtminstone OECD, har samma syn på demokrati som vi har. Om vi skulle avbryta kontakterna med stora delar av världen tror jag att vi skulle ha än mindre möjligheter att påverka utvecklingen i demokratisk riktning. Och lyssnar man på några av våra mest framträdande jurister i Sverige (Claes Borgström och Thomas Bodström) som t o m ville att vi skulle bojkotta fotbolls-VM i Tyskland 2006 p g a deras inställning till prostitution, så skulle det snart inte finnas några länder kvar i världen som Sverige kan umgås med. Norge kanske, men så var det ju det där med sälklubbningen....
Nej, jag tror som sagt att vi gör rätt i att upprätthålla politiska och ekonomiska förbindelser även med länder som har en fundamentalt annan syn på världen än vi. Och detta innebär givetvis då också att vi vill bedriva handel med och i dessa länder. Här börjar då det svåra med Ikea-situationen. Självklart måste man, om man vill sälja sina produkter till konsumenter i ett annat land, först förstå den lokala marknaden för att kunna erbjuda relevanta produkter och för att kunna kommunicera med sina potentiella kunder. Detta kräver alltid lokal anpassning i större eller mindre grad.
Jag har bott i Moskva och arbetat med marknadsföring i Ryssland och Östeuropa för ett stort västerländskt konsumentvaruföretag. Det mesta vi gjorde där var lokalt anpassat för den lokala marknaden på ett eller annat sätt. Det kunde handla om att sälja billigare (och därmed sämre) produkter till konsumenter med lägre inkomster än i Västeuropa. Det kunde handla om innehåll och ton i kommunikationen, som också var annorlunda. I väst kunde vissa av våra produkter säljas med starka miljöargument. I Ryssland var detta totalt irrelevant för kunderna. Vilket innebar att vi inte bidrog till miljön lika mycket med våra produkter där som våra kollegor i väst gjorde. Var det fel av oss?
Jag menar att denna frågan inte är svart eller vit. Självklart är det fantastiskt om ett svenskt företag med sina produkter och sin verksamhet kan påverka i en positiv riktning i ett annat land. Men samtidigt vet jag inte vem som skulle vinna på att Ikea skapade upprörda stämningar bland sina kunder (och kanske även regimen) i Saudiarabien genom att visa kvinnor i situationer och med kläder som inte passar med den lokala kulturen och traditionen. Utan att känna till marknaden så misstänker jag att det vore kommersiellt självmord att använda de ursprungliga bilderna i Saudiarabien. Och det är ju inte direkt så att det är stötande att visa bilder på en soffa utan en kvinna som sitter i den, så det handlar inte om att de gjort något i Saudi som är oacceptabelt i Sverige, utan snarare att man valt att inte göra något som är oacceptabelt i Saudi. I det här fallet är frågan dessutom extra komplicerad eftersom det handlar om en lokal franchisetagare, d v s det är ett lokalt företag som skulle fått ta den ekonomiska smällen om de lokala konsumenterna hade valt bort Ikea p g a att de uppfattat deras katalogbilder som "stötande".
Svår fråga som sagt. Och den är verkligen inte svart eller vit. Men totalt sett tycker jag nog att Ikea gjort det ok. I Sverige kommer de nog nu bli tvungna att offentligt beklaga att det blivit som det blivit (även om jag tycker att det vore mer rakryggat att stå för det och resonera ungefär som jag gjort här). Jag tror att detta är priset vi får betala för en internationell handel.
torsdag 21 juni 2012
Ännu en fantastisk text
Måste länka till ännu en text av fotbollsjournalistikens främste historieberättare. Läs Erik Nivas text här.
Eftersom jag bodde i Moskva i tre och ett halvt år och arbetade med Östeuropa som arbetsfält känner jag igen väldigt mycket av det Erik skriver. Jag har också diskuterat Rysslands roll i dagens Östeuropa med både ryska och polska vänner och klart är att relationen är fortsatt väldigt komplicerad. Däremot kommer jag också ihåg en kickoff-tillställning på den tjeckiska landsbygden där det ryska teamet och det polska teamet umgicks, drack öl och vodka och sjöng varandras folksånger till långt inpå nattkvisten. På individnivå finns det täta vänskapsband trots allt.....
söndag 4 mars 2012
Det verkar bli omkring 63 procent
Efter 'det mest öppna valet någonsin' som var 'en förebild för andra länder' vann Putin idag 'en ren och ärlig seger'. Allt enligt Enade Rysslands och Putins uttalanden under söndagen. Å andra sidan kom rapporterna om valfusk i en strid ström och det råder nog ingen tvekan om att detta var lika smutsigt som alla andra val i Ryssland.
Putin kan nog känna sig trygg så länge det inte finns något trovärdigt alternativ. Att gammelkommunisten Ziuganov och den bindgalne nationalisten Zjirinovskij är de mest seriösa utmanarna (tillsammans med oligarken Prochorov, vars medverkan är mycket märklig och främst verkar varit ett alibi för Kreml för att kunna visa på att det finns liberala kandidater) visar bara på hur starkt grepp Putin och hans gäng har om Ryssland och hur långt landet är ifrån verklig demokrati.
Även om det blev precis som väntat så känns det trist att behöva konstatera att det blev precis så illa som man befarade.
Putin kan nog känna sig trygg så länge det inte finns något trovärdigt alternativ. Att gammelkommunisten Ziuganov och den bindgalne nationalisten Zjirinovskij är de mest seriösa utmanarna (tillsammans med oligarken Prochorov, vars medverkan är mycket märklig och främst verkar varit ett alibi för Kreml för att kunna visa på att det finns liberala kandidater) visar bara på hur starkt grepp Putin och hans gäng har om Ryssland och hur långt landet är ifrån verklig demokrati.
Även om det blev precis som väntat så känns det trist att behöva konstatera att det blev precis så illa som man befarade.
Presidentval i Ryssland
Idag går Europas största land och en av världens stormakter till val. Ett unikt val på många sätt. Dels därför att Putin kommer att förlänga sin numera tolv år långa maktperiod genom att återgå till presidentposten. Denna maktdelning med sittande president Medvedev är ett unikt åsidosättande av konstitutionen och efter dagens seger kan Putin sitta ytterligare tolv år. Men valet är också unikt såtillvida att det faktiskt finns ett visst folkligt missnöje och folkliga protester mot Putin och Enade Ryssland. Detta har egentligen aldrig tidigare funnits i Ryssland. Den enda perioden med folkligt uppror var i samband med Sovjetunionens sammanbrott och kuppförsöket mot Gorbatjov, men detta var givetvis en historiskt unik situation. Utöver detta har ledarskiftena, både under sovjettiden och därefter i Ryssland, skett städat, planerat och helt utan demokratisk inblandning.
Jag har de senaste veckorna pratat med en del vänner och f d kollegor i Moskva. Även om jag inte längre bor i Ryssland är jag fortfarande väldigt fascinerad av landet och dess politiska system. Känslan jag får är dock enbart resignation. Även om det varit en hel del folkliga protester så har inte heller de liberala anhängarna något stort hopp. Man säger att Putins position är alldeles för stark ute i landet, och att han hade vunnit även om valet hade gått helt rätt till. Men de är också helt övertygade om att man kommer att se till att valresultatet visar en förkrossande seger och därmed sänder en signal till folket och omvärlden att de folkliga protesterna i själva verket bara är några marginella bråkmakare. Alla jag pratar med verkar också tro att när väl valet är över kommer man i tysthet se till att gå hårt åt de ledande oppositionella och på så sätt lyckas tysta motståndet. Ingen verkar tro att detta kan vara början till en rysk orange revolution. Tyvärr.
Ryssarna har en för oss västerlänningar totalt främmande syn på demokratin, även bland yngre liberala och upplysta personer. Jag fascinerades alltid över hur ordet Demokratisk ofta används lite nedsättande. Exempelvis kan man prata om en "demokratisk restaurang", vilket då beskriver något enkelt, billigt och kanske t o m sunkigt hak. Även om man kanske inte ska överanalysera detta så tror jag att det finns en koppling mellan synen på demokrati och användandet av ordet.
Sedan finns det den väldigt utbredda åsikten att "Ryssland är annorlunda", att "Demokrati fungerar inte här" eller att "Ni förstår inte Ryssland". Nu tror jag förvisso att det sista påståendet är sant. Jag bodde i Ryssland i tre och ett halvt år, och även om jag givetvis har lärt känna landet från insidan på ett sätt som få svenskar har, så har jag inga illusioner av att "förstå" Ryssland på riktigt. Historien, kulturen och de nedärvda värderingarna skiljer sig på många sätt från Västeuropa. Jag minns en fantastisk artikel som jag läste för ett par år sedan i Moscow Times där kommentaren var att det är synd att ryssarna inte är lila. Det hävdades att det faktum att ryssarna rent utseendemässigt påminner så mycket om amerikaner och europeer gör att de förväntas vara och bete sig likadant. Däremot, hävdade artikeln, har inte afrikaner, kineser eller japaner de förväntningarna på sig och att hudfärgen har en viktigt roll i detta. Artikeln var väldigt målande, något kontroversiell, och väldigt intressant. Och jag tror dessutom att det ligger en hel del sanning i det. En förkortad artikel i ämnet hittade jag här.
Sedan finns det också "etablissemangets" syn på demokrati, som kan illustreras med denna intervjun i Expressen, som jag väljer att kopiera rätt in här nedanför:
MOSKVA. Liberalismen för bara ondska och kaos med sig.
Därför är Putin det bästa valet för Ryssland, enligt en av hans trogna anhängare.
- Sånt som fungerar i Europa - demokrati - funkar inte här, säger Vladimir Koslov, 36, som inte tvekar en sekund på vem som får hans röst i morgon.
Vi träffar fyrbarnspappan Vladimir Koslov i en nöjeslokal i Moskva. Han är chef på ett statligt ägt energibolag (som han inte vill namnge) och i kväll roar han sig med kollegor. Han gnäller över oppositionens protester.
- De vet inte vad de pratar om, säger han bestämt.
Men protesterna ser inte ut att påverka valet på söndag. Putin väntas få över 50 procent av rösterna, enligt opinionsundersökningarna.
- Vi ryssar är inte redo för liberala förändringar. Hos oss skapar liberala förändringar bara en sak - ondska och kaos, säger Vladimir Koslov.
Stark tradition
Han dricker en klunk av sin öl och betonar att han inte ser på Putin som "ett geni".
- Men han är den ende som kan leda ett land som Ryssland om man jämför honom med kandidaterna, säger fyrbarnspappan.
- Ett samhälle som Ryssland har en tradition av starka ledare, med total makt. Den ledarstilen behövs för den ryska mentaliteten, säger han.
Ryssland har blivit ett av världens mest korrupta länder sedan Putin tillträdde första gången år 2000. Landet har gått från plats 82 i Transparency Internationals rankning över global korruption till plats 143 förra året.
- Jag ser inte korruptionen så som ni ser den i väst. Korruption är bara ett system av relationer i det ryska samhället. Landet är uppbyggt med ledaren i mitten och människor runt ledaren som får fördelar.
Även om jag som sagt inte förväntar mig några som helst överraskningar i valresultatet så kommer jag att följa rapporteringen nära. Jag kan rekommendera Moscow Times rapportering, om man vill läsa mer än det som når in i de svenska tidningarna.
Jag har de senaste veckorna pratat med en del vänner och f d kollegor i Moskva. Även om jag inte längre bor i Ryssland är jag fortfarande väldigt fascinerad av landet och dess politiska system. Känslan jag får är dock enbart resignation. Även om det varit en hel del folkliga protester så har inte heller de liberala anhängarna något stort hopp. Man säger att Putins position är alldeles för stark ute i landet, och att han hade vunnit även om valet hade gått helt rätt till. Men de är också helt övertygade om att man kommer att se till att valresultatet visar en förkrossande seger och därmed sänder en signal till folket och omvärlden att de folkliga protesterna i själva verket bara är några marginella bråkmakare. Alla jag pratar med verkar också tro att när väl valet är över kommer man i tysthet se till att gå hårt åt de ledande oppositionella och på så sätt lyckas tysta motståndet. Ingen verkar tro att detta kan vara början till en rysk orange revolution. Tyvärr.
Ryssarna har en för oss västerlänningar totalt främmande syn på demokratin, även bland yngre liberala och upplysta personer. Jag fascinerades alltid över hur ordet Demokratisk ofta används lite nedsättande. Exempelvis kan man prata om en "demokratisk restaurang", vilket då beskriver något enkelt, billigt och kanske t o m sunkigt hak. Även om man kanske inte ska överanalysera detta så tror jag att det finns en koppling mellan synen på demokrati och användandet av ordet.
Sedan finns det den väldigt utbredda åsikten att "Ryssland är annorlunda", att "Demokrati fungerar inte här" eller att "Ni förstår inte Ryssland". Nu tror jag förvisso att det sista påståendet är sant. Jag bodde i Ryssland i tre och ett halvt år, och även om jag givetvis har lärt känna landet från insidan på ett sätt som få svenskar har, så har jag inga illusioner av att "förstå" Ryssland på riktigt. Historien, kulturen och de nedärvda värderingarna skiljer sig på många sätt från Västeuropa. Jag minns en fantastisk artikel som jag läste för ett par år sedan i Moscow Times där kommentaren var att det är synd att ryssarna inte är lila. Det hävdades att det faktum att ryssarna rent utseendemässigt påminner så mycket om amerikaner och europeer gör att de förväntas vara och bete sig likadant. Däremot, hävdade artikeln, har inte afrikaner, kineser eller japaner de förväntningarna på sig och att hudfärgen har en viktigt roll i detta. Artikeln var väldigt målande, något kontroversiell, och väldigt intressant. Och jag tror dessutom att det ligger en hel del sanning i det. En förkortad artikel i ämnet hittade jag här.
Sedan finns det också "etablissemangets" syn på demokrati, som kan illustreras med denna intervjun i Expressen, som jag väljer att kopiera rätt in här nedanför:
MOSKVA. Liberalismen för bara ondska och kaos med sig.
Därför är Putin det bästa valet för Ryssland, enligt en av hans trogna anhängare.
- Sånt som fungerar i Europa - demokrati - funkar inte här, säger Vladimir Koslov, 36, som inte tvekar en sekund på vem som får hans röst i morgon.
Vi träffar fyrbarnspappan Vladimir Koslov i en nöjeslokal i Moskva. Han är chef på ett statligt ägt energibolag (som han inte vill namnge) och i kväll roar han sig med kollegor. Han gnäller över oppositionens protester.
- De vet inte vad de pratar om, säger han bestämt.
Men protesterna ser inte ut att påverka valet på söndag. Putin väntas få över 50 procent av rösterna, enligt opinionsundersökningarna.
- Vi ryssar är inte redo för liberala förändringar. Hos oss skapar liberala förändringar bara en sak - ondska och kaos, säger Vladimir Koslov.
Stark tradition
Han dricker en klunk av sin öl och betonar att han inte ser på Putin som "ett geni".
- Men han är den ende som kan leda ett land som Ryssland om man jämför honom med kandidaterna, säger fyrbarnspappan.
- Ett samhälle som Ryssland har en tradition av starka ledare, med total makt. Den ledarstilen behövs för den ryska mentaliteten, säger han.
Ryssland har blivit ett av världens mest korrupta länder sedan Putin tillträdde första gången år 2000. Landet har gått från plats 82 i Transparency Internationals rankning över global korruption till plats 143 förra året.
- Jag ser inte korruptionen så som ni ser den i väst. Korruption är bara ett system av relationer i det ryska samhället. Landet är uppbyggt med ledaren i mitten och människor runt ledaren som får fördelar.
Även om jag som sagt inte förväntar mig några som helst överraskningar i valresultatet så kommer jag att följa rapporteringen nära. Jag kan rekommendera Moscow Times rapportering, om man vill läsa mer än det som når in i de svenska tidningarna.
tisdag 20 december 2011
Tverskaya Ulitsa
Extremt mycket nostalgi för mig personligen. Den engelskspråkiga TV-kanalen Russia Today gjorde ett inslag om min gata i Moskva. Ett inslag jag inte ser med torra ögon, utan jag längtar tillbaka när jag ser bilderna från Tverskaya Ulitsa, en gata de jämför med 5th Avenue eller Oxford Street. Tror inte att jag insåg då vilken fantastisk plats jag bodde på. Min lokala butik är säkert en av världens mest imponerande och exklusiva matvarubutiker. Jag minns att jag hade fyra Hugo Boss butiker längs min gata, men samtidigt hade jag svårt att veta vart jag skulle gå för att köpa en enkel glödlampa.
Minnen, minnen, minnen........
http://www.youtube.com/watch?v=2TfGG9XMv4A
Minnen, minnen, minnen........
http://www.youtube.com/watch?v=2TfGG9XMv4A
lördag 3 december 2011
Sammanfattning efter ett par månader, och så ett val i Ryssland...
Jag har varit väldigt frånvarande hela året och framförallt de senaste månaderna har jag inte riktigt visat mig på bloggen. En hel del har hänt under denna tiden, så jag tänkte försöka mig på en sammanfattning:
* KFF tog en mittenplats i Allsvenskan 2011. Något sämre än man hade hoppats på men ändå helt ok och det visar på att KFF även när man gör det dåligt är ett etablerat allsvenskt lag och klarar sig ganska bra även när det går tungt
* Sverige tog sig till EM genom en bragdmatch mot Holland. Fantastiskt!!!
* KFF har börjat bygga för framtiden och det är tydligt att denna framtiden kommer att vara utan brassar. Bara Mendes kommer att vara kvar och han är idag nästan mer svensk än brasiliansk. Detta blir ett riktigt skifte för den förening som har förkroppsligat brasseinvasionen i Allsvenskan.
* Sverige har lottats mot Ukraina, Frankrike och England. En ok lottning även om vi kunde fått både lättare och svårare motståndare. Det positiva är att vi slipper Spanien, Holland och Tyskland samt att vi får spela alla matcher på en arena. Mot detta talar att vi hamnade i Ukraina samt att motståndet i seedningsgrupp 2 och 4 var bland de svåraste tänkbara.
* Rasmus Elm är i ropet efter att han kopplats ihop med lag som Milan, Manchester United, Arsenal och Valencia. Alla dessa känns som riktigt tuffa utmaningar, men samtidigt ska Ras våga ta steget. Vill gärna se honom med Ibra i Milan.
* Jag har varit på Old Trafford för första gången och sett Man U mot Newcastle. En fantastisk upplevelse och en riktig toppmatch, vilket vi inte hade gissat när vi köpte biljetterna i somras. Är dessutom på fredag på väg till Tyskland och en match i Bundesliga mellan Dortmund och Kaiserslauten på klassiska Westfallen Stadion som fortfarande är Europas mest publikdragande arena. Ska bli riktigt kul. Dessutom tror jag att man kan hitta en eller annan bierstube under helgen.
* Sebastian Andersson har valt KFF före alla andra allsvenska klubbar, med HIF och DIF i spetsen. Kan erkänna att jag aldrig sett honom, men bara det faktum att en av de hetaste unga spelarna väljer KFF kan betyda en del framöver. Vi missade Claesson men fick en annan av de hetaste ungdomarna. Hoppas nu bara att vi kan matcha in honom i lagom takt och få en allsvensk toppspelare ur honom.
Vid sidan om fotbollen är jag just nu väldigt intresserad av det som händer i Moskva. Parlamentsvalet imorgon är unikt såtillvida att Förenade Ryssland (Putins parti) är hotade för en gångs skull. De senaste veckorna har vi sett folkliga protester mot Putin och för en gångs skull skakar det i de gammelsovjetiska grundvalarna. Tyvärr har vi idag hört rapporter om arresteringar av valobservatörer och dessvärre tror jag att vi kommer att se att Förenade Ryssland tar en tydlig majoritet som vanligt. Men nu är de hotade och det kan gå åt två håll. Antingen accepterar de att Ryssland måste gå mot en mer demokratisk väg, men det kan lika gärna komma ett bakslag med hårdare tag och en återgång till en stalinistisk politik. Oerhört intressant i alla fall och jag känner att jag vill åka tillbaka så snart som möjligt.
torsdag 8 september 2011
Om det ryska inrikesflyget, landslaget och KFFs utmaning till 2012
Efter lång bloggskugga känner jag ett behov av att skriva ett par rader idag, så här dagen efter en av de största idrottsliga katastroferna i modern tid. Jag kan påminna mig Torinos och Manchester Uniteds flygkrascher långt före min tid och dessutom Zambias landslag som kraschade på nittiotalet. Dessutom finns det ju ett antal andra stora katastrofer av andra slag, såsom Heysel och Hillsborrough, men gårdagens krasch i Ryssland är en av de värsta någonsin.
Jag är inte och har aldrig varit en hockeykille, så jag ska inte ge mig på något försök till hyllning av Stefan Liv. Kan bara konstatera att de som känner till sporten bättre än jag gör har skrivit fantastiska texter idag och igår, och det är inte utan att man påverkas när man läser dem. Jag såg honom som en bra målvakt och uppenbarligen kul kille, men där stannar också min kunskap i frågan. Tragiskt och sorgligt i vilket fall som helst.
Sedan kommer jag ju också att tänka på alla flygresor jag själv gjorde i Ryssland under mina tre och ett halvt år där. Jag flög in- och utrikes med bolag som Aeroflot, Transaero, Russiya och S7 från Novosibirsk. Nu tror jag dock att detta är de stora bolagen och troligen de mest säkra. Denna statistik visar att de hör till de bättre, åtminstone S7 och Aeroflot. Notera för övrigt att Yakservice ligger toksist. Ett par gånger, innan EUs bannlysning 2009, flög jag med gamla sovjetiska Tupolevplan, men i övrigt har det varit moderna Boeing eller Airbus-plan. En gång var jag inbokad på Dagestan Airlines, men lyckligtvis blev den resan inställd. Jag vet dock inte vilket som är det mest chockerande, att man fortfarande flyger en flygplanstyp med så många krascher bakom sig (Russia Today skriver om det här), eller att världens näst bästa och näst rikaste hockeyliga inte har bytt upp sig till något modernare. Med tanke på hur mycket pengar som finns i omlopp i den ryska hockeyn så är det en katastrof att säkerhetstänkandet är så dåligt.
Känns futtigt i sammanhanget att prata fotboll, men måste givetvis nämna landslagets svaga insatser mot Ungern och San Marino. Den sistnämnda såg riktigt usel ut, men resultatet till slut är helt ok. Eftersom detta aldrig kan bli en vanlig match så får man vara nöjd med 5-0 trots allt. Mot Ungern däremot var det dåligt på riktigt. Sverige ska åtminstone kryssa i en sådan här match. Nu blir det en kvalfylld höst.
Kul att Rasmus är tillbaka på allvar. Han gjorde en godkänd landslagssamling, inte mer. Han var totalt sett en av de bästa men man kan inte komma ifrån att Sveriges islossning mot San Marino kom först efter att Ras gått ut. Han har säkert spelat sig närmare en startplats, men det blir bänken från start mot Finland och Holland om alla är tillgängliga.
Och KFF verkar ha fastnat i mittens rike. Ungefär vad man kunde väntat sig med andra ord. Nu i helgen kommer jag faktiskt att se dem på plats i Södertälje och sedan har vi även Djurgården om två veckor här runt hörnet. Ska bli kul även om de inte har mycket att spela för. Den stora utmaningen nu är att få ihop ett slagkraftigt lag till 2012. De kommer att tappa många tunga namn, Sobra och Larsson är knappast de sista som lämnar. En stor utmaning för Nanne, Svante och Kjell Nyberg.
fredag 6 maj 2011
Trendbrott ikväll?
Hoppas att trenden med katastrofalt bortaspel bryts i afton i Örebro. Självklart blir det en av de tuffare bortamatcherna, mot ett förmodat topplag. Dock ett lag som inte har en hundraprocentig form vad det verkar och dessutom ett lag som inte imponerat lika mycket som förra säsongen. Dock blir det väldigt tufft att vinna borta mot ÖSK utan Sobra. KFF känns väldigt ihåligt och utan Sobra så undrar man ju vem som ska stå för kreativiteten i årets upplaga.
Nu är jag helt och hållet på plats i Stockholm. Nyinflyttad bara ett par kvarter från Stadion, så bortamatchen mot DIF blir verkligen inte 'på distans'. Skönt att vara hemma efter sju år i exil, men samtidigt är det inte utan att jag saknar Moskva och livsstilen som 'expat'. Ett bekymmerslöst liv med lite lyx, lite äventyr och lite cowboykänsla att vara i en stad som Moskva. Det är dock något annorlunda mot trygga Sverige och det skapar en viss atmosfär bland utlänningarna i staden. Fast å andra sidan så träffade man ju där på folk som var i Sovjet redan på åttiotalet, de som veckopendlar till oljefälten i Sibirien eller de som bara är på besök men egentligen håller hus i Tasjkent, Almaty, Jerevan, Baku eller någon annan av de centralasiatiska gamla sovjetrepublikerna. Då kände man helt plötsligt att livet som svensk i Moskva egentligen är ett trist svenssonliv i jämförelse. Att bo där borta var en upplevelse som jag kommer att bära med mig hela livet och jag saknar framförallt människorna och energin. Saker jag absolut inte saknar å andra sidan är maten, vintern, trafiken, byråkratin, kostnadsläget, ryska polisen eller det faktum att det var helt omöjligt att få något vettigt gjort i tid och med kvalitet. Så man får, som överallt annars förresten, ta det onda med det goda och på det stora hela var det en fantastisk tid i Moskva, men nu väntar något annat i Stockholm.
Kul att få vara lite nyinflyttad igen i stan. Jag har bara bott här en väldigt kort tid i mitt liv tidigare, men det är en stad jag känner bra och som alltid varit hem för mig. Men nu får jag chansen att återupptäcka staden och givetvis finns det mycket butiker, cafeer, restauranger o s v som jag inte upptäckt förr. Hoppas resten av våren och sommaren blir bra så att man kan utnyttja staden på riktigt.
Nåväl, tillbaka till fotbollen. Tror inte på seger ikväll utan tippar 0-0. Vore kul om de äntligen fick spräcka målnollan på bortaplan, men jag tror tyvärr att det dröjer ytterligare någon match.
Förresten, Sirius-KFF i Uppsala på onsdag. Funderar starkt på att åka.
söndag 27 mars 2011
Tankar om rysk idrott
Som jag tidigare skrivit så är jag på väg att lämna Ryssland. På fredag reser jag med enkel biljett till Stockholm och återvänder till Sverige efter sju år utomlands. Inte utan att man har lite blandade känslor just nu.
Detta är därför en tid när jag funderar mycket på åren här. Vad jag tar med mig, vad jag kommer att sakna och vad jag inte kommer att sakna en sekund. Men det är också en tid när mina ryska vänner och kollegor frågar mig om mina upplevelser. Det är frågor som är genuina men jag måste samtidigt vakta min tunga när jag svarar. Jag har haft en fantastisk tid här och har upplevt många saker som jag kommer att ha med mig hela livet. Men samtidigt har jag skaffat mig en bild av det ryska samhället som i många stycken är väldigt kritisk. Jag har sett ett samhälle från insidan som de flesta svenskar bara ser bitar av, och då framförallt genom i många stycken vinklade reportage. Men efter att ha levt i landet har jag en långt mycket mer negativ bild av framtiden för Ryssland än vad man upplever när man läser svensk media. Alla verkar vara övertygad om att Ryssland är ett land på stark frammarsch. Det är förvisso sant, men det finns också en helt annan sanning. Landet är extremt korrupt. Landet har extrema interna problem, framförallt politiskt. Landet saknar all ambition att öppna upp sig mot omvärlden. Och landet saknar kompetens på mer eller mindre alla områden. Världen talar idag ofta om BRIC (Brazil, Russia, India, China) som de stora tillväxtmarknaderna. Jag vill mena att vi snart kommer att höra mycket mer om BIC...
Vad har då detta med idrotten att göra? Jag menar att idrotten i Ryssland är en spegelbild av samhället. Jag tror därför att den ryska dopningskulturen kommer att finnas kvar i decennier, då den är en produkt av ett slutet korrupt samhälle. Jag menar också att bristen på kompetens överallt i samhället också drabbar idrotten. Idag hålls rysk elitidrott till stor del vid liv tack vare smutsiga pengar. Men grundförutsättningarna saknas för att långsiktigt skapa en ren och framgångsrik idrott. Det saknas demokrati och insyn i de idrottsliga institutionerna. De ledande personerna där är sådana som vuxit upp och haft delar av sin karriär i ett samhälle som inte finns längre. Det är personer som fortfarande driver en politisk agenda i den ryska idrotten där man ska bevisa sin överlägsenhet gentemot Väst och där alla medel är tillåtna för att uppnå detta syfte. Detta är ingenting som dog med Sovjetunionen. Detta lever kvar fortfarande 2011. Liksom inom politiken har detta skapat enorma klyftor mellan makten och folket. Supportrarna saknar tilltro till både ledningen och de aktiva. Som boende i Ryssland har jag bara en gång upplevt riktig idrottslig stolthet. Det var under EM 2008 när Ryssland slog ut både Sverige och Holland och presterade fantastisk fotboll. I övrigt känner jag bara likgiltighet. Det är inte bra förutsättningar för att bygga en ny framgångsperiod i rysk idrott.
Det finns något i rysk (och ukrainsk) fotboll som också är väldigt hämmande. Storlagen bygger allt på importen av sydamerikanska spelare strax under den yppersta eliten, men man missar att skapa lokala förmågor. Rysk fotboll är knappast bättre idag än för tjugo år sedan, trots en enorm finansiell styrka. Snarare känns det som om man gått tillbaka en del sedan Zenit vann UEFA-cupen för ett par år sedan. Den enorma frammarsch som man förväntade sig verkar snarare ha kommit av sig. Tror att det kommer att dröja länge innan vi ser ett ryskt lag vinna en stor europeisk titel igen, och detta trots att de flesta landslagsspelarna faktiskt spelar på hemmaplan.
Fredag som sagt. Det innebär att man kommer att kunna se premiären på en O'Learys den här gången. Tror inte att dagens förlust mot HBK betyder någonting. Tror snarare på en ganska klar seger med ett par, tre bollar på lördag.
Hade hoppats se hemmapremiären på Guldfågeln, men kom aldrig över några biljetter. Oerhört kul att intresset är så stort. Hoppas nu att man får en bra start på säsongen, då skulle det här kunna bli riktigt skojigt.
Detta är därför en tid när jag funderar mycket på åren här. Vad jag tar med mig, vad jag kommer att sakna och vad jag inte kommer att sakna en sekund. Men det är också en tid när mina ryska vänner och kollegor frågar mig om mina upplevelser. Det är frågor som är genuina men jag måste samtidigt vakta min tunga när jag svarar. Jag har haft en fantastisk tid här och har upplevt många saker som jag kommer att ha med mig hela livet. Men samtidigt har jag skaffat mig en bild av det ryska samhället som i många stycken är väldigt kritisk. Jag har sett ett samhälle från insidan som de flesta svenskar bara ser bitar av, och då framförallt genom i många stycken vinklade reportage. Men efter att ha levt i landet har jag en långt mycket mer negativ bild av framtiden för Ryssland än vad man upplever när man läser svensk media. Alla verkar vara övertygad om att Ryssland är ett land på stark frammarsch. Det är förvisso sant, men det finns också en helt annan sanning. Landet är extremt korrupt. Landet har extrema interna problem, framförallt politiskt. Landet saknar all ambition att öppna upp sig mot omvärlden. Och landet saknar kompetens på mer eller mindre alla områden. Världen talar idag ofta om BRIC (Brazil, Russia, India, China) som de stora tillväxtmarknaderna. Jag vill mena att vi snart kommer att höra mycket mer om BIC...
Vad har då detta med idrotten att göra? Jag menar att idrotten i Ryssland är en spegelbild av samhället. Jag tror därför att den ryska dopningskulturen kommer att finnas kvar i decennier, då den är en produkt av ett slutet korrupt samhälle. Jag menar också att bristen på kompetens överallt i samhället också drabbar idrotten. Idag hålls rysk elitidrott till stor del vid liv tack vare smutsiga pengar. Men grundförutsättningarna saknas för att långsiktigt skapa en ren och framgångsrik idrott. Det saknas demokrati och insyn i de idrottsliga institutionerna. De ledande personerna där är sådana som vuxit upp och haft delar av sin karriär i ett samhälle som inte finns längre. Det är personer som fortfarande driver en politisk agenda i den ryska idrotten där man ska bevisa sin överlägsenhet gentemot Väst och där alla medel är tillåtna för att uppnå detta syfte. Detta är ingenting som dog med Sovjetunionen. Detta lever kvar fortfarande 2011. Liksom inom politiken har detta skapat enorma klyftor mellan makten och folket. Supportrarna saknar tilltro till både ledningen och de aktiva. Som boende i Ryssland har jag bara en gång upplevt riktig idrottslig stolthet. Det var under EM 2008 när Ryssland slog ut både Sverige och Holland och presterade fantastisk fotboll. I övrigt känner jag bara likgiltighet. Det är inte bra förutsättningar för att bygga en ny framgångsperiod i rysk idrott.
Det finns något i rysk (och ukrainsk) fotboll som också är väldigt hämmande. Storlagen bygger allt på importen av sydamerikanska spelare strax under den yppersta eliten, men man missar att skapa lokala förmågor. Rysk fotboll är knappast bättre idag än för tjugo år sedan, trots en enorm finansiell styrka. Snarare känns det som om man gått tillbaka en del sedan Zenit vann UEFA-cupen för ett par år sedan. Den enorma frammarsch som man förväntade sig verkar snarare ha kommit av sig. Tror att det kommer att dröja länge innan vi ser ett ryskt lag vinna en stor europeisk titel igen, och detta trots att de flesta landslagsspelarna faktiskt spelar på hemmaplan.
Fredag som sagt. Det innebär att man kommer att kunna se premiären på en O'Learys den här gången. Tror inte att dagens förlust mot HBK betyder någonting. Tror snarare på en ganska klar seger med ett par, tre bollar på lördag.
Hade hoppats se hemmapremiären på Guldfågeln, men kom aldrig över några biljetter. Oerhört kul att intresset är så stort. Hoppas nu att man får en bra start på säsongen, då skulle det här kunna bli riktigt skojigt.
lördag 14 augusti 2010
På plats i ett stekhett Moskva
Sommaren i Moskva har som bekant varit helvetisk. Lyckligtvis har jag varit härifrån under tre veckor, just när eldhärdarna härjat som värst. Så sent som igår kväll var jag skeptisk till att sätta mig på ett plan idag, men efter ett lugnande samtal med vänner i stan så kände jag att man kunde ta en chans. Och det är faktiskt helt ok idag. Ingen smog och klarblå himmel. Visserligen 35 grader varmt fortfarande och inga tecken på att det skulle komma ett väderomslag, men åtminstone kan man andas någorlunda normalt.
Har som sagt haft tre veckors semester i Sverige. Oerhört skönt. Dessutom behagligt att få lite regn, moln och frisk luft. Även om det kan gå till överdrift. Men det blev trots halvtaskigt väder en behaglig semester som firades i Stockholm, Jönköping, Kalmar, Nyköping och så Stockholm igen. Med en avstickare till Göteborg för en dagsutflykt dessutom. Behagligt var ordet.
Under denna tiden har KFF gått bort sig totalt. Flera förluster, inklusive ett uttåg ur Europa League. Hade det inte varit för en flaxvändning mot TFF så hade det varit riktigt krisläge. Dagens match är inte mycket att säga om. Elfsborg är när allt stämmer Sveriges bästa lag. Men det kan bli en svettig höst. Allt mellan tredjeplats och kval neråt är fortfarande realistiskt. Nu gäller det att vända en negativ trend så snabbt som möjligt.
Detta är för övrigt en premiär för min del. Första blogginlägget med min nya Apple MacBook Pro. Håller fortfarande på att lära mig den. Min senaste Apple var från sent åttiotal och var släpbar snarare än bärbar. Jag har ett problem som kanske en vänlig själ därute kan hjälpa till med. Jag har stora problem med min uppkoppling. Jag har något som jag gissar heter DSL (d v s uppkoppling via USB och där man måste koppla upp med användarnamn och lösenord). Jag vet hur man installerar detta på en PC, men är det någon som vet hur man fixar detta på en Mac? Jag lyckas koppla upp mig men jag tappar kontakten efter 1-5 minuter. Om någon vet, skriv gärna en kommentar.
Hoppas vara mer aktiv på bloggen framöver (om jag bara lyckas fixa uppkopplingen...). Nu kör vi!
Har som sagt haft tre veckors semester i Sverige. Oerhört skönt. Dessutom behagligt att få lite regn, moln och frisk luft. Även om det kan gå till överdrift. Men det blev trots halvtaskigt väder en behaglig semester som firades i Stockholm, Jönköping, Kalmar, Nyköping och så Stockholm igen. Med en avstickare till Göteborg för en dagsutflykt dessutom. Behagligt var ordet.
Under denna tiden har KFF gått bort sig totalt. Flera förluster, inklusive ett uttåg ur Europa League. Hade det inte varit för en flaxvändning mot TFF så hade det varit riktigt krisläge. Dagens match är inte mycket att säga om. Elfsborg är när allt stämmer Sveriges bästa lag. Men det kan bli en svettig höst. Allt mellan tredjeplats och kval neråt är fortfarande realistiskt. Nu gäller det att vända en negativ trend så snabbt som möjligt.
Detta är för övrigt en premiär för min del. Första blogginlägget med min nya Apple MacBook Pro. Håller fortfarande på att lära mig den. Min senaste Apple var från sent åttiotal och var släpbar snarare än bärbar. Jag har ett problem som kanske en vänlig själ därute kan hjälpa till med. Jag har stora problem med min uppkoppling. Jag har något som jag gissar heter DSL (d v s uppkoppling via USB och där man måste koppla upp med användarnamn och lösenord). Jag vet hur man installerar detta på en PC, men är det någon som vet hur man fixar detta på en Mac? Jag lyckas koppla upp mig men jag tappar kontakten efter 1-5 minuter. Om någon vet, skriv gärna en kommentar.
Hoppas vara mer aktiv på bloggen framöver (om jag bara lyckas fixa uppkopplingen...). Nu kör vi!
lördag 24 juli 2010
Dags för semester på riktigt
Ber om ursäkt för min frånvaro här på bloggen. Och än värre kommer det att bli. Imorgon 06.00 åker jag härifrån för att ta mig hem till Sverige på semester. Har haft en vecka ledigt hittills, men nu blir det lite mer rejält. Första gången jag hoppas att jag ska åka till lite kallare väder. Lite regn skulle inte skada. Just nu, klockan elva på kvällen har jag 38 grader inomhus och 29 utomhus. Allt är varmt. Tar jag en tröja från byrån så känns det som om den är nystruken. Tar jag ett glas från skåpet känns det som om jag tar det direkt från diskmaskinen. Idag stod jag i butikens kylda mejerirum en lååång stund och låtsasvalde ost för att kyla ner mig en aning. Denna sommaren i Moskva är enligt uppgift hittills den varmaste man någonsin uppmätt.
Nu blir det Sverige med följande ruttplan; Stockholm - Jönköping - Kalmar - Nyköping - Stockholm - tillbaka till Moskva om tre veckor. Det blir mycket golf, bokläsning, navelpillning och förhoppningsvis en hel del god mat och vin. Imorgon blir det KFF-DIF på TV hemma hos brorsan, men hoppas att eventuellt kunna vara på plats på Skansen på torsdag för matchen mot Levski Sofia. Var på ACDC-konsert på deras hemmaarena tidigare i år, och man kan lugnt säga att detta är en riktig storklubb. Tar KFF sig vidare från det här så har man gjort en oerhört bra insats.
KFF känns väldigt starka just nu. Om vi vinner imorgon och Häcken slår HIF så lever hoppet fortfarande.
Ha en fortsatt trevlig sommar!!
Nu blir det Sverige med följande ruttplan; Stockholm - Jönköping - Kalmar - Nyköping - Stockholm - tillbaka till Moskva om tre veckor. Det blir mycket golf, bokläsning, navelpillning och förhoppningsvis en hel del god mat och vin. Imorgon blir det KFF-DIF på TV hemma hos brorsan, men hoppas att eventuellt kunna vara på plats på Skansen på torsdag för matchen mot Levski Sofia. Var på ACDC-konsert på deras hemmaarena tidigare i år, och man kan lugnt säga att detta är en riktig storklubb. Tar KFF sig vidare från det här så har man gjort en oerhört bra insats.
KFF känns väldigt starka just nu. Om vi vinner imorgon och Häcken slår HIF så lever hoppet fortfarande.
Ha en fortsatt trevlig sommar!!
lördag 17 juli 2010
Varmt, varmt, varmt
Mellan 30 och 40 grader i Moskvas innerstad, stekande sol och inte en tillstymmelse till vind. Man går omkring som en zombie och söker alla chanser till skugga. Inomhus är det om möjligt än varmare så just nu sitter jag och lyssnar på den allsvenska omstarten på sr.se samtidigt som jag dricker mängder av mineralvatten (och har just öppnat en första öl också) samtidigt som man svettas floder. Ser en tiodygnsprognos som säger att nästa måndag, om tio dagar, kommer vi "bara" ha 29 grader. Fram tills dess får vi nog fortsätta svettas i 30-40 grader varje dag. Oj oj oj...
AIK fick visst en smakstart mot MFF. Jag tror inte att MFF och HIF har skakat av sig resten av lagen riktigt ännu. En allsvensk omstart innebär alltid nya förutsättningar. Visst har de ett bra försprång, men ett par tre lag till, inklusive KFF, är inte helt borta ännu.
En vecka kvar i Moskva, sedan blir det tre veckors semester i Sverige. Tyvärr verkar det som om mina preliminära planer innebär att jag inte kommer att kunna se någon KFF-match live i sommar. Men man får väl nöja sig med att kunna hitta lokala sportbarer ett par gånger för att kunna se dem åtminstone på TV.
Förresten, Markus Berg i PSV låter väldigt intressant. Kan vara bra för landslaget om två av våra anfallsalternativ spelar tillsammans i klubblaget, och då dessutom på riktigt bra europeisk nivå. Hoppas bara att båda två får speltid.
AIK fick visst en smakstart mot MFF. Jag tror inte att MFF och HIF har skakat av sig resten av lagen riktigt ännu. En allsvensk omstart innebär alltid nya förutsättningar. Visst har de ett bra försprång, men ett par tre lag till, inklusive KFF, är inte helt borta ännu.
En vecka kvar i Moskva, sedan blir det tre veckors semester i Sverige. Tyvärr verkar det som om mina preliminära planer innebär att jag inte kommer att kunna se någon KFF-match live i sommar. Men man får väl nöja sig med att kunna hitta lokala sportbarer ett par gånger för att kunna se dem åtminstone på TV.
Förresten, Markus Berg i PSV låter väldigt intressant. Kan vara bra för landslaget om två av våra anfallsalternativ spelar tillsammans i klubblaget, och då dessutom på riktigt bra europeisk nivå. Hoppas bara att båda två får speltid.
måndag 3 maj 2010
Sveriges Arsenal
Efter att det visat sig att halva laget varit magsjuka innan match så får väl 0-0 borta mot Gefle ses som godkänt. Det känns annars som en början till en positiv trend. Halmstad hemma på onsdag ska vara tre säkra pinnar. När man nu äntligen höll nollan så fick man ju tyvärr Arajuuri avstängd. Så det blir ett nytt mittbackspar igen på onsdag. Annars tror och hoppas jag att Nanne nu gör ett val och kör med ett mittbackspar framöver. Om Arajuuri hör hemma där kan jag inte bedöma, men han var bra i Spanien under försäsongen, så jag skulle inte ha något emot lite nytt friskt blod där. Men det är viktigt att man spelar ihop en centrallinje, och slutar att rotera så mycket. Uppenbarligen tror inte Nanne på Lindberg i år så jag tror att det är Tobbe C och Arajuuri som kommer att vara förstavalen.
Förresten, denna utvecklingen hade Tobbe knappast väntat sig efter att vi tackade av honom på Stadion i November 2009. Han fick blommor av klacken minns jag....
AIK har problem på målvaktssidan. Andra- och tredjemålvakterna är båda skadade. Den enda backup man har idag är en pensionerad målvaktstränare som inte spelat i allsvenskan på sju år. Och för all del var han inte speciellt bra ens på den tiden. Allt hänger alltså på att finnen måste hålla och vara i form. Vad gör då lagets genier? Jo de går ut och kritiserar honom i pressen. Man blir ju mörkrädd. Detta är ju ett läge då man måste sluta sig som en grupp och stå upp för varandra. Klart som fan att finnen har varit en besvikelse och att han ska ha kritik. Klart också att han igår var en orsak till att man fick pisk i derbyt. Men utåt måste man sköta detta bättre.
För övrigt har de bara gjort sex baljor framåt på tio matcher. Det är väl knappast finnens fel?
Såg förresten derbyt igår på en ok fulstream. Den matchen gav mig tillbaka lite hopp om allsvenskan. Hyfsat spel, ganska bra publik, klockren plan. Liket lever. Djurgården är för övrigt Sveriges Arsenal. Nej, jag pratar inte om det fantastiska kortpassningsspelet, utan om det faktum att de startade matchen med en enda svensk spelare i startelvan. Och han är inte ens född i Sverige. Jag har egentligen inga synpunkter på det. Det är en fri marknad och jag stödjer till fullo EUs fria arbetsmarknad. Och som supporter blir jag lika glad om Santos, Arajuuri eller Smylie gör mål som om det vore Tobbe C eller Erik Israelsson. Men det är lite intressant att vi kommit så långt så att det är helt normalt att Djurgården startar utan svenskfödda spelare.
Nu tror jag förvisso att Oremo, som var briljant igår, startar nästa gång. Och dessutom är ju givetvis Mattias Jonson självklar den dagen han är skadefri.
AIKs temporäre (?) tränare Wesström har för övrigt fått en tung start. Och att han är med i drevet mot finnen är oacceptabelt. Någon som tror att han är kvar som tränare efter sommaren? Jag gissar att två gamla landslagshjältar är tillbaka inom två månader. Mjällby som tränare och Hedman som backup-keeper. Vet inte om det är bra eller dåligt....
Erik Israelsson har förresten blivit en av lagets stöttepelare. Jag blir oerhört glad när jag ser sådant, eftersom det visar att det finns en framtid efter Rydström, Tobbe, Wastå och brassarna. Nu ska vi bara få tillbaka Petter Lennartsson på allsvensk nivå efter den här säsongen och dessutom börja matcha in fler lovande ungdomar (Johansson är ju redan där, även om det knappast är en ytterback man vinner allsvenskan med) så tror jag kanske att KFF går en ljus framtid till mötes trots allt.
Slutligen, idag har varit en väldigt behaglig dag här i Moskva. Helgdag i Ryssland, eftersom 1 maj ligger på en lördag så får man måndagen ledigt istället. +23 grader, sol, en enkel lunch på uteservering, en promenad med glass i handen. Trivsamt helt enkelt!! Förresten tycker jag att denna principen, att helgdagar borde ge ledighet även om de faller på en lördag eller söndag, även borde gälla i Sverige. Jag vet att så är fallet i många länder (Ryssland, England, Polen är de jag kommer på just nu). Egentligen är det ju ganska logiskt. Om du har månadslön så har du ju betalt för att arbeta X dagar under ett år. Detta är ju antalet arbetsdagar minus din semester och de nationella helgdagarna. Då är det ju logiskt att antalet helgdagar är lika år från år, oavsett när de råkar falla i veckan. Kanske skulle det innebära att vi fick ge upp någon helgdag (typ sjätte juni tack) så att man kunde genomföra en reform som denna utan ökade kostnader, men åtminstone jag skulle välkomna ett sådant initiativ.
Förresten, denna utvecklingen hade Tobbe knappast väntat sig efter att vi tackade av honom på Stadion i November 2009. Han fick blommor av klacken minns jag....
AIK har problem på målvaktssidan. Andra- och tredjemålvakterna är båda skadade. Den enda backup man har idag är en pensionerad målvaktstränare som inte spelat i allsvenskan på sju år. Och för all del var han inte speciellt bra ens på den tiden. Allt hänger alltså på att finnen måste hålla och vara i form. Vad gör då lagets genier? Jo de går ut och kritiserar honom i pressen. Man blir ju mörkrädd. Detta är ju ett läge då man måste sluta sig som en grupp och stå upp för varandra. Klart som fan att finnen har varit en besvikelse och att han ska ha kritik. Klart också att han igår var en orsak till att man fick pisk i derbyt. Men utåt måste man sköta detta bättre.
För övrigt har de bara gjort sex baljor framåt på tio matcher. Det är väl knappast finnens fel?
Såg förresten derbyt igår på en ok fulstream. Den matchen gav mig tillbaka lite hopp om allsvenskan. Hyfsat spel, ganska bra publik, klockren plan. Liket lever. Djurgården är för övrigt Sveriges Arsenal. Nej, jag pratar inte om det fantastiska kortpassningsspelet, utan om det faktum att de startade matchen med en enda svensk spelare i startelvan. Och han är inte ens född i Sverige. Jag har egentligen inga synpunkter på det. Det är en fri marknad och jag stödjer till fullo EUs fria arbetsmarknad. Och som supporter blir jag lika glad om Santos, Arajuuri eller Smylie gör mål som om det vore Tobbe C eller Erik Israelsson. Men det är lite intressant att vi kommit så långt så att det är helt normalt att Djurgården startar utan svenskfödda spelare.
Nu tror jag förvisso att Oremo, som var briljant igår, startar nästa gång. Och dessutom är ju givetvis Mattias Jonson självklar den dagen han är skadefri.
AIKs temporäre (?) tränare Wesström har för övrigt fått en tung start. Och att han är med i drevet mot finnen är oacceptabelt. Någon som tror att han är kvar som tränare efter sommaren? Jag gissar att två gamla landslagshjältar är tillbaka inom två månader. Mjällby som tränare och Hedman som backup-keeper. Vet inte om det är bra eller dåligt....
Erik Israelsson har förresten blivit en av lagets stöttepelare. Jag blir oerhört glad när jag ser sådant, eftersom det visar att det finns en framtid efter Rydström, Tobbe, Wastå och brassarna. Nu ska vi bara få tillbaka Petter Lennartsson på allsvensk nivå efter den här säsongen och dessutom börja matcha in fler lovande ungdomar (Johansson är ju redan där, även om det knappast är en ytterback man vinner allsvenskan med) så tror jag kanske att KFF går en ljus framtid till mötes trots allt.
Slutligen, idag har varit en väldigt behaglig dag här i Moskva. Helgdag i Ryssland, eftersom 1 maj ligger på en lördag så får man måndagen ledigt istället. +23 grader, sol, en enkel lunch på uteservering, en promenad med glass i handen. Trivsamt helt enkelt!! Förresten tycker jag att denna principen, att helgdagar borde ge ledighet även om de faller på en lördag eller söndag, även borde gälla i Sverige. Jag vet att så är fallet i många länder (Ryssland, England, Polen är de jag kommer på just nu). Egentligen är det ju ganska logiskt. Om du har månadslön så har du ju betalt för att arbeta X dagar under ett år. Detta är ju antalet arbetsdagar minus din semester och de nationella helgdagarna. Då är det ju logiskt att antalet helgdagar är lika år från år, oavsett när de råkar falla i veckan. Kanske skulle det innebära att vi fick ge upp någon helgdag (typ sjätte juni tack) så att man kunde genomföra en reform som denna utan ökade kostnader, men åtminstone jag skulle välkomna ett sådant initiativ.
söndag 11 april 2010
Perfekt uppladdning inför dagens match
Vintern i Moskva kan ibland vara ganska vidrig. Bara för ett par veckor sedan fick vi lite snö och det kändes som om detta skulle pågå länge till. Men om man varit här några år så vet man att så inte är fallet. Nu har vi haft mellan 15 och 20 grader i en veckas tid. Idag förvandlades en spontan promenad på stan till en långlunch på soldränkt uteservering. I t-shirt blev det en bättre grillad tonfisk med ett glas vitt och därefter ett par öl i solen. Kändes lite grann som om man satt på Larmtorget inför en sommarmatch på Skansen. Det kan nog bli något bra av denna våren till slut.
Går därför in till match med en positiv känsla, även om det inte är riktigt motiverat med tanke på vad KFF presterat i år. Ser att det blir en väldigt underlig startelva idag, med Mattias Johansson på ytterbacken vilket väl innebär Larsson eller Nouri på mittfältet. Bara en riktigt anfallare på plan (Dauda), vilket innebär både Mendes och KFFs enda målskytt hittills, Santos, på bänken. Vet inte riktigt vad Nanne har tänkt här. Dock skönt att ha Sobra tillbaka. Och med tanke på hur spelet sett ut hittills så skadar det säkert inte att testa något nytt.
Tippar 1-1 idag, efter mål av Rydström på straff.
Går därför in till match med en positiv känsla, även om det inte är riktigt motiverat med tanke på vad KFF presterat i år. Ser att det blir en väldigt underlig startelva idag, med Mattias Johansson på ytterbacken vilket väl innebär Larsson eller Nouri på mittfältet. Bara en riktigt anfallare på plan (Dauda), vilket innebär både Mendes och KFFs enda målskytt hittills, Santos, på bänken. Vet inte riktigt vad Nanne har tänkt här. Dock skönt att ha Sobra tillbaka. Och med tanke på hur spelet sett ut hittills så skadar det säkert inte att testa något nytt.
Tippar 1-1 idag, efter mål av Rydström på straff.
måndag 29 mars 2010
Inte en vanlig dag som utlandssvensk
Vissa dagar får man veta att de saker man tycker är viktiga, som KFFs prestationer i allsvenskan, inte är fullt så betydelsefulla som man annars tror. Som en dag i mars när två bomber smäller i Moskvas tunnelbana.
Nu vill jag bara klargöra att jag aldrig var i någon riskzon. När den första bomben small så var jag redan på kontoret. Och dessutom åker jag aldrig till jobbet med tunnelbana. Och sedan är ju risken att drabbas av något väldigt liten i en stad med ca 15 miljoner invånare och 7 miljoner passagerare i tunnelbanan varje dag. Men ändå känns det som att det var väldigt nära ögat. Fjantigt, men samtidigt väldigt naturligt. Väldigt många människor i den här staden har nog 'nästan-berättelser' att tala om efter en dag som detta.
Har en gång tidigare varit med om något liknande. Sommaren 1995 bodde jag i Paris samtidigt som algeriska terrorister sprängde i tunnelbanan och pendeltåget. Då var jag dessutom mycket närmare händelserna då jag lämnade en av stationerna där det smällde ca en halvtimme innan det hände. Väldigt otrevligt var det i alla fall.
Hur som helst så kommer det bli en stökig tid framöver här i stan. Vi kan nog förvänta oss ökad säkerhetsnivå (d v s fler poliser och militia) på stan och mer trafik, då fler personer kommer att undvika tunnelbanan åtminstone under de närmaste veckorna. Däremot verkar folk vara väldigt luttrade och ta det med viss ro trots allt. Detta är en stad och ett land där folk gått igenom en hel del.
Nu till skuldfrågan. Det känns ju väldigt mycket Kaukasus över detta och alla spekulationer handlar ju givetvis om Tjetjenien, Dagestan och de andra delrepublikerna i regionen. Som väntat. Väldigt snabbt (lite för snabbt om ni frågar mig...) gick man dessutom ut från FSBs sida och talade om kvinnliga självmordsbombare. Det skulle givetvis peka på de tjetjenska 'svarta änkorna'. Men det finns många andra teorier, vissa mer konspiratoriska än andra. Detta är ett land där folkets tilltro till myndigheternas officiella uttalanden är väldigt låg. Vilket man historiskt sett kan ha viss förståelse för....
Att den första bomben small just utanför FSBs huvudkontor skulle man förresten kunna skriva en hel uppsats om. Vem som än ligger bakom ville helt klart sända ett budskap rätt in i maktens korridorer.
Nu vill jag bara klargöra att jag aldrig var i någon riskzon. När den första bomben small så var jag redan på kontoret. Och dessutom åker jag aldrig till jobbet med tunnelbana. Och sedan är ju risken att drabbas av något väldigt liten i en stad med ca 15 miljoner invånare och 7 miljoner passagerare i tunnelbanan varje dag. Men ändå känns det som att det var väldigt nära ögat. Fjantigt, men samtidigt väldigt naturligt. Väldigt många människor i den här staden har nog 'nästan-berättelser' att tala om efter en dag som detta.
Har en gång tidigare varit med om något liknande. Sommaren 1995 bodde jag i Paris samtidigt som algeriska terrorister sprängde i tunnelbanan och pendeltåget. Då var jag dessutom mycket närmare händelserna då jag lämnade en av stationerna där det smällde ca en halvtimme innan det hände. Väldigt otrevligt var det i alla fall.
Hur som helst så kommer det bli en stökig tid framöver här i stan. Vi kan nog förvänta oss ökad säkerhetsnivå (d v s fler poliser och militia) på stan och mer trafik, då fler personer kommer att undvika tunnelbanan åtminstone under de närmaste veckorna. Däremot verkar folk vara väldigt luttrade och ta det med viss ro trots allt. Detta är en stad och ett land där folk gått igenom en hel del.
Nu till skuldfrågan. Det känns ju väldigt mycket Kaukasus över detta och alla spekulationer handlar ju givetvis om Tjetjenien, Dagestan och de andra delrepublikerna i regionen. Som väntat. Väldigt snabbt (lite för snabbt om ni frågar mig...) gick man dessutom ut från FSBs sida och talade om kvinnliga självmordsbombare. Det skulle givetvis peka på de tjetjenska 'svarta änkorna'. Men det finns många andra teorier, vissa mer konspiratoriska än andra. Detta är ett land där folkets tilltro till myndigheternas officiella uttalanden är väldigt låg. Vilket man historiskt sett kan ha viss förståelse för....
Att den första bomben small just utanför FSBs huvudkontor skulle man förresten kunna skriva en hel uppsats om. Vem som än ligger bakom ville helt klart sända ett budskap rätt in i maktens korridorer.
söndag 7 mars 2010
Journalister stoppas från att rapportera från Sochi
Detta är en trist, men oerhört väntad, utveckling inför nästa vinter-OS i Sochi. Jag skrev om det för ett par veckor sedan när jag var där. Putin och Medvedeev vill inte visa hur katastrofalt underutvecklat stora delar av Ryssland är, och om man måste begränsa grundläggande rättigheter, som pressfriheten, för att nå det målet så kommer man att göra det. Det vore inte första gången om man säger så.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
