Tankar efter ett derby

Har suttit och sett andra halvlek av AIK-Djurgården, och slogs av ett par saker...

...att AIK är bra mycket bättre än jag trott och tyckt. De känns stabila och konstruktiva på samma gång och nu skulle det inte vara oförtjänt om de vann allsvenskan. Jag har under säsongen nästan räknat bort dem trots att de varit med i toppen.

...att Djurgården inte är i närheten av att hålla allsvensk klass

...att Flavio måste vara årets bästa värvning och den bäste brassen i allsvenskan idag tillsammans med Wanderson (nya mål idag)

...att Rajalakso, som var så uppskriven förra året, får sitta på bänken utan att komma in i ett uselt bottenlag, trots att de har offensiva spelare som Jonson, Sjölund och Oremo borta. Förra året tjatades det om landslaget. Kanske värt att fundera en eller ett par gånger innan man matchar fram unga spelare för tidigt. De extrema talangerna ska vi givetvis släppa fram (Brolin-90, Ljungberg-98, Ibra-01, Elm-09) men de måste prestera först. Vi väntar nog med att släppa in hela U21-laget i A-landslaget

...att Pa Dembo känns som en säkerhetsrisk hela tiden, men visst är han en bra bollstoppare

...att nästa omgång på plasten i Borås blir väldigt avgörande för AIK. Om de skulle ta tre pinnar där (vilket vi verkligen varken tror eller hoppas mot ett hemmastarkt Elfsborg som verkar kommit igång så smått igen) så kan det vara en autostrada mot guldet under oktober månad.

...att räddningsplankorna blir färre och färre för de tre storklubbarna i botten. Med segern idag sade Gais definitivt adjö till bottenstriden. Även Halmstad är på någorlunda fast mark och dessutom skulle BP vid seger mot Gefle imorgon kunna skapa ett avstånd på åtta poäng mellan de tre sista laget och huvudklungan. Det tar de aldrig in på fem omgångar.