Tankar om rysk idrott

Som jag tidigare skrivit så är jag på väg att lämna Ryssland. På fredag reser jag med enkel biljett till Stockholm och återvänder till Sverige efter sju år utomlands. Inte utan att man har lite blandade känslor just nu.

Detta är därför en tid när jag funderar mycket på åren här. Vad jag tar med mig, vad jag kommer att sakna och vad jag inte kommer att sakna en sekund. Men det är också en tid när mina ryska vänner och kollegor frågar mig om mina upplevelser. Det är frågor som är genuina men jag måste samtidigt vakta min tunga när jag svarar. Jag har haft en fantastisk tid här och har upplevt många saker som jag kommer att ha med mig hela livet. Men samtidigt har jag skaffat mig en bild av det ryska samhället som i många stycken är väldigt kritisk. Jag har sett ett samhälle från insidan som de flesta svenskar bara ser bitar av, och då framförallt genom i många stycken vinklade reportage. Men efter att ha levt i landet har jag en långt mycket mer negativ bild av framtiden för Ryssland än vad man upplever när man läser svensk media. Alla verkar vara övertygad om att Ryssland är ett land på stark frammarsch. Det är förvisso sant, men det finns också en helt annan sanning. Landet är extremt korrupt. Landet har extrema interna problem, framförallt politiskt. Landet saknar all ambition att öppna upp sig mot omvärlden. Och landet saknar kompetens på mer eller mindre alla områden. Världen talar idag ofta om BRIC (Brazil, Russia, India, China) som de stora tillväxtmarknaderna. Jag vill mena att vi snart kommer att höra mycket mer om BIC...

Vad har då detta med idrotten att göra? Jag menar att idrotten i Ryssland är en spegelbild av samhället. Jag tror därför att den ryska dopningskulturen kommer att finnas kvar i decennier, då den är en produkt av ett slutet korrupt samhälle. Jag menar också att bristen på kompetens överallt i samhället också drabbar idrotten. Idag hålls rysk elitidrott till stor del vid liv tack vare smutsiga pengar. Men grundförutsättningarna saknas för att långsiktigt skapa en ren och framgångsrik idrott. Det saknas demokrati och insyn i de idrottsliga institutionerna. De ledande personerna där är sådana som vuxit upp och haft delar av sin karriär i ett samhälle som inte finns längre. Det är personer som fortfarande driver en politisk agenda i den ryska idrotten där man ska bevisa sin överlägsenhet gentemot Väst och där alla medel är tillåtna för att uppnå detta syfte. Detta är ingenting som dog med Sovjetunionen. Detta lever kvar fortfarande 2011. Liksom inom politiken har detta skapat enorma klyftor mellan makten och folket. Supportrarna saknar tilltro till både ledningen och de aktiva. Som boende i Ryssland har jag bara en gång upplevt riktig idrottslig stolthet. Det var under EM 2008 när Ryssland slog ut både Sverige och Holland och presterade fantastisk fotboll. I övrigt känner jag bara likgiltighet. Det är inte bra förutsättningar för att bygga en ny framgångsperiod i rysk idrott.

Det finns något i rysk (och ukrainsk) fotboll som också är väldigt hämmande. Storlagen bygger allt på importen av sydamerikanska spelare strax under den yppersta eliten, men man missar att skapa lokala förmågor. Rysk fotboll är knappast bättre idag än för tjugo år sedan, trots en enorm finansiell styrka. Snarare känns det som om man gått tillbaka en del sedan Zenit vann UEFA-cupen för ett par år sedan. Den enorma frammarsch som man förväntade sig verkar snarare ha kommit av sig. Tror att det kommer att dröja länge innan vi ser ett ryskt lag vinna en stor europeisk titel igen, och detta trots att de flesta landslagsspelarna faktiskt spelar på hemmaplan.

Fredag som sagt. Det innebär att man kommer att kunna se premiären på en O'Learys den här gången. Tror inte att dagens förlust mot HBK betyder någonting. Tror snarare på en ganska klar seger med ett par, tre bollar på lördag.

Hade hoppats se hemmapremiären på Guldfågeln, men kom aldrig över några biljetter. Oerhört kul att intresset är så stort. Hoppas nu att man får en bra start på säsongen, då skulle det här kunna bli riktigt skojigt.

Fortfarande på distans

Kung Bore håller fortfarande Moskva i ett järngrepp, men han börjar kännas något svagare och det finns viss förhoppning om vår i luften. Detta är dock en vår jag knappast kommer att få uppleva i den här stan igen. Den första april går nämligen flyttlasset till Sverige och Stockholm. Därmed kommer jag inte längre att vara i exil och jag har viss förhoppning om att kunna följa allsvenskan på något närmare håll framöver. Bloggens namn och eventuella överlevnad återstår fortfarande att fundera på.

Kalmar FF verkar så smått trampa igång efter vad som verkar varit en bedrövlig försäsong, med mycket skador och sjukdomar och dessutom med väldigt svaga resultat i träningsmatcherna. Tyvärr ser ju truppen mindre spännande ut än på väldigt länge, så en placering på övre halvan ser ut som det bästa man kan hoppas på.

Här kommer för övrigt mitt allsvenska tips, så här i mitten av mars. Kan säkert komma att ändras en eller flera gånger innan det sätter igång om några veckor.

1. Elfsborg
2. Malmö
3. IFK Göteborg
4. Helsingborg
5. Örebro
6. AIK
7. Häcken
8. Kalmar FF
9. Trelleborg
10. Djurgården
11. Mjällby
12. Gais
13. Norrköping
14. Syrianska
15. Halmstad
16. Gefle

Ett tips som säkert inte är helt olikt vad många 'experter' kommer att avge, med Elfsborg och Malmö i topp och Gefle, Halmstad och nykomlingarna i botten. Tror att IFK och AIK kommer att prestera bättre än förra året medan lag som Mjällby och Halmstad kommer att vara svagare. Gefle tippas som vanligt sist, men risken finns väl att de återigen motbevisar oss, precis som de gjort de senaste åren.

VM till Ryssland

På väg hem från jobbet häromdagen hördes mängder med tutande bilar och folk körde eller sprang omkring med ryska flaggor. Jag hade totalt missat nyheten om VM-lottningen och förstod inte riktigt vad som hände, men det stod snart klart att ryssarna minst sagt är ganska nöjda med att få arrangera världens största fest om åtta år.

Å ena sidan känns det ju rätt att en stor fotbollsnation som aldrig arrangerat ett stort mästerskap äntligen får chansen. Människorna är oerhört intresserade och den inhemska fotbollen kommer att få ett enormt lyft. Redan idag håller man ju en nivå strax under de allra bästa och till 2018 kommer man att ha ett slagkraftigt lag. Men å andra sidan så ger omröstningen en något fadd eftersmak. Ryssland och Quatar. Visserligen är de två länder som står mil ifrån varandra när det gäller fotbollstradition och kultur, så på det sättet ska man inte blanda samman de två valen. Men samtidigt känns det som om det finns så många likheter och så mycket symbolik i att två delar av världen som tagit över fotbollen ekonomiskt de senaste åren (tänk Chelsea och Man C) också lyckas med konststycket att kapa åt sig de två VM-slutspelen.

Någonstans undrar man ju hur långt FIFA kommer att gå i sin strävan att göra fotbollen större globalt. Risken är ju att man vinner mark i nya länder men att man samtidigt tappar bort sina traditionellt starkaste fästen i Västeuropa. Även om jag anser att FIFA gör rätt så gäller det att man inte går för snabbt fram. Det känns som att EM 2016 i Frankrike måste bli en uppvisning för den västeuropeiska landslagsfotbollen. Annars kommer klubbfotbollen, och framförallt då Champions League, att stjäla all uppmärksamhet och ändra balansen än mer i framtiden. När några av de kommande stora mästerskapsmatcherna kommer att spelas i Warsawa, Poznan, Kiev, Donetsk, Kazan, Sotji och Doha så finns det en viss anledning att vara orolig för intresset hos exempelvis engelska, italienska, franska, spanska, tyska eller för all del svenska fotbollssupportrar.

Förra veckan var jag äntligen för första gången på en KHL-match. Är ingen stor hockeyfantast, men självklart är detta något man inte får missa om man bor i Moskva. Det blev inte CSKA utan en match mellan Spartak Moskva och Omsk, med en något åldrad Jaromir Jagr som den självklara stjärnan. Detta var utan tvekan den bästa matchen jag sett live. Tidigare har jag aldrig sett hockey live på högre nivå än en juniorlandslagsmatch mot Tjeckoslovakien (!) och någon match med Nybro i allsvenskan. Detta var klart bättre och en fantastisk stämning i hallen. Hoppas kunna hinna se CSKA eller Dynamo också en gång innan jag lämnar den här staden

Skamligt dåligt - mitt allsvenska tips 2010

Då har jag till slut räknat samman katastrofen. Mitt allsvenska tips var i år sämre än någonsin med 58 "poäng" (där ett poäng ges per fel gissad placering, upp eller ner).

1. Malmö (+3)
2. Helsingborg (+7)
3. Örebro (+3)
4. Elfsborg (-3)
5. Trelleborg (+3)
6. Mjällby (+7)
7. IFK Göteborg (-5)
8. Häcken (+2)
9. Kalmar (-6)
10. Djurgården (+1)
11. AIK (-6)
12. Halmstad (-5)
13. Gais (+2)
14. Gefle (-2)
15. Åtvidaberg (+1)
16. Brommapojkarna (-2)

Precis som KFF (och AIK och Göteborg) så får vi glömma detta och sikta framåt. Nästa år blir det bättre!

Vad göra med bloggen?

Mitt allsvenska intresse hänger mycket ihop med KFFs framgångar. Jag var enormt intresserad när de härjade i toppen av allsvenskan och hade chanser i Europa, men 2010 blev ett mellanår för mig. Ser mig dock inte alls som medgångssupporter utan betraktar den gångna säsongen som ett olycksfall i arbetet. 2011 blir ett nytt spännande år med ny arena och mycket revansch att utfordra.

Bloggen har ju hela året lidit av det faktum att säsongen var ett mellanår. När jag sedan fick datorproblem under sommaren så blev det inte riktigt så att jag kom igång igen. Skärpning utlovas till nästa säsong, även om jag inte kan lova någonting innan åtminstone mars.

Frågan är dock vad jag ska göra med bloggen framöver. Jag är nämligen efter sju år utomlands på väg att flytta hem. I mars/april går flyttlasset till Stockholm och då kan jag kanske inte riktigt längre hävda att jag följer fotbollen på distans. Jag kommer visserligen inte att vara på Guldfågeln särskilt ofta (hoppas dock ta mig dit till premiären) men jag kommer att kunna följa mycket på TV och åtminstone förhoppningsvis kunna se tre bortamatcher live i 08-området. Vi får se hur jag gör. Kanske måste jag byta namn på bloggen till slut.

Uselt, uselt, uselt

Såg inte matchen mot Hammarby, men KFF ska inte förlora mot ett gäng från de lägre divisionerna. I alla fall inte i en match som gäller vara eller inte vara i Europa för KFF 2011. Så oerhört onödigt!!!

Mitt allsvenska tips med tre omgångar kvar

Nu börjar slutspurten i allsvenskan och HIF kan sätta press på Malmö om de vinner mot Åtvid i eftermiddag. KFF å andra sidan vill nog gärna vinna hemma mot Mjällby för att fortfarande ha chans att förlänga sviten av topp-fem placeringar.

I mars tippade jag den allsvenska sluttabellen. Här kommer en lägesrapport med tre omgångar kvar, tabellen som den ligger just nu och plus/minus-markeringar jämfört med mitt tips.

1. Malmö (+3)
2. Helsingborg (+7)
3. Örebro (+3)
4. Elfsborg (-3)
5. IFK Göteborg (-3)
6. Mjällby (+7)
7. Kalmar (-4)
8. Djurgården (+3)
9. Trelleborg (-1)
10. Häcken (0)
11. Gais (+4)
12. Halmstad (-5)
13. AIK (-8)
14. Åtvidaberg (+2)
15. Gefle (-3)
16. BP (-2)

58 poäng fel med andra ord. Inte acceptabelt någonstans. Tror visserligen att jag inte är ensam om att ha tippat väldigt fel på HIF, AIK och Mjällby, men genomgående har jag varit väldigt snett ute. I efterhand undrar man ju vilka styrkor jag såg i exempelvis Halmstad eller varför jag år efter år alltid tippar Gais för långt ner. KFF hade jag dessutom lite mer tilltro till. Nu kan man fortfarande klättra ett par placeringar, men överlag en svag säsong.

Men Häckens tiondeplats hade jag i alla fall full koll på...

Matchen i eftermiddag utmålas lite som derby, vilket kanske är att överdriva en aning. Men visst är det en viktig match och KFF vill knappast komma efter ett litet skitgäng från Blekinge i tabellen. Vi vinner med 2-0 idag efter mål av Israelsson och Mendes.

Intressant förresten att Israelsson är nominerad till Årets Nykomling av en jury där U21-kapten Lennartsson sitter. Erik borde ha varit med i truppen i år efter en stark genombrottssäsong i KFF-tröjan.