Att det ofta så trötta Milan skulle spela ut och utklassa Arsenal med 4-0 fanns överhuvudtaget inte i min föreställningsvärld. Inte heller att Ibra, som ofta underpresterat mot engelska lag och som dessutom verkat vara på dåligt humör på sistone, skulle vara bäst på plan. En underhållande match, framförallt för oss som alltid håller den italienska fotbollen överst även om fakta på senare år talat emot det. Enligt ESPN har det aldrig hänt att ett lag kommit tillbaka efter en 0-4 förlust i de europeiska cuperna, så nog är det en del uppförsbacke för Arsenal inför returen.
Undrar hur rubrikerna ser ut i Engelska tidningar imorgon. De kan knappast undvika att hylla Ibra. Till slut.
Det spekuleras ofta i varför Ibra är så mycket bättre i den rödsvarta tröjan än i den gulblåa. Och orsaken hävdas vara att medspelarna är så mycket sämre i landslaget. Visserligen finns det en hel del sanning i det, men det är inte allt. Är Robinho verkligen så oerhört mycket bättre än Elmander? Visserligen är de väldigt olika spelare, men är skillnaden i ren kvalitet verkligen så stor? Och, är Kim Källström en så mycket sämre spelare än Ambrosini? Är Anders Svensson så mycket sämre än Emanuelson så att det ska förklara Ibras insatser? Jag accepterar givetvis att Milan överlag har bättre spelarmaterial än Sverige, men att använda detta som förklaring är att göra det lite väl enkelt för sig. Hamren har en del att fundera över för att få ut det bästa ur Ibra till EM.
En fantastisk insats av Milan idag som sagt, och ett fantastiskt 1-0 mål av Boateng, men dagens snyggaste gjordes trots allt av Zenit i St Petersburg. Hela sekvensen som ledde fram till 2-1 mot Benfica var fantastisk. Klack - volley - klack. Ett av de snyggaste målen hittills under säsongen.
Två Manchesterlag i Europa League imorgon. Detta kan vara precis vad den turneringen behöver för att intresset ska höjas. Men det är å andra sidan precis vad Premier League, och i förlängningen också Champions League, inte behöver. Med Arsenal mer eller mindre borta redan står allt hopp till Chelsea, som har en riktigt tuff uppgift att slå Napoli. Det känns inte alls orimligt att kvartsfinalerna spelas helt utan engelskt deltagande. Hade varit helt otänkbart för ett par år sedan.
onsdag 15 februari 2012
lördag 11 februari 2012
Min EM-trupp, just nu
Jag vet, det är länge kvar tills truppen ska tas ut och spelare hinner komma i och ur form flera gånger, spelare kan skadas, nya stjärnskott kan tändas och så vidare. Men trots allt så är det inte så många platser det handlar om och Hamren, liksom alla vi andra, har nog en ganska bra bild av hur en slutlig trupp kommer att se ut. Åtminstone 20 av 23 namn eller så.
I vanliga fall brukar man ju ta med två man på varje position och sedan en tredje målvakt. Men ett flertal spelare konkurrerar ju på mer än en position. Då 4-2-3-1 innebär att man inte spelar med två renodlade forwards, och t ex spelare som Hysen och Elmander är med och konkurrerar om alla de fyra offensiva rollerna, så kan man tänka lite annorlunda. Det viktiga är att man har minst två alternativ på varje position. Den enda positionen som jag ser att det blir svårt att hitta en stark back-up är på högerbacken. Tror inte att Mattias Johansson eller någon av dem som var med på vinterturnén håller på den här nivån ännu. Alltså finns det enligt mig tre alternativ. Antingen låter man Seb vara backup om något skulle hända med Lustig, även om Seb givetvis först och främst konkurrerar om en plats högre upp i plan. Eller låter man någon av vänsterbackarna vara backup där. Detta skulle möjligen öppna upp för Wendt, som ju i klubblag spelat på båda kanterna (vet inte på rak arm om Olsson eller Safari har den erfarenheten). Eller slutligen skulle man faktiskt kunna låta Granqvist vara andra högerback. Det fanns ju en tid när Sverige spelade med fyra mittbackar där bak (exempelvis VM 2002 med Lucic och Mellberg på kanterna och Mjällby och Jacobsson i mitten). Inte idealiskt, men jag tror att Granen skulle klara det utmärkt om han måste.
Så med dessa alternativ väljer jag en trupp med sju utpräglade backar (plus eventuellt Seb som sagt) och då ser min trupp ut som följer:
Isak
Wiland
Hansson
M Olsson
Safari
Lustig
Mellberg
Granen
Maestro
J Olsson
Kim
Svensson
R Elm
Wernbloom
V Elm
Chippen
Bajrami
Seb
Elmander
Ibra
Hysen
Toivonen
Guidetti
I min bok är typ tjugo man helt givna. Jag väljer Safari före Wendt då han spelar mer regelbundet i klubblaget och har mer landslagserfarenhet. Jag väljer också Guidetti före namn som Rosenberg, Gerndt, Ranegie m fl både beroende på dagsform (vilket visserligen kan se helt annorlunda ut när truppen ska tas ut) och för att Guidetti är en enorm framtidsman inom svensk fotboll. Slutligen väljer jag Viktor Elm före Samuel Holmen av det enkla skälet att jag anser att denna platsen ska vara en renodlat central mittfältare, och där håller jag Viktor före. Holmen skulle möljigtvis kunna konkurrera på en kant också, men där är Seb, Chippen, Bajrami, M Olsson, R Elm, Hysen och Elmander alla före (som sagt, många spelare konkurrerar på flera positioner) så just kantegenskaper är inte vad jag skulle leta efter i truppens tjugotredje namn.
Givetvis finns det ytterligare några spelare som skulle kunna vara aktuella, men det handlar som sagt om de sista två, tre platserna och spelare som knappast kan förvänta sig någon speltid. Jag gillar Hiljemark och Hamad, två spelare som absolut skulle kunna vara med när VM-kvalet drar igång i höst men som fortfarande är en liten bit ifrån. Vi har också en del lovande mittbackar (Jansson och Milosevic), men vi får inte glömma att på just den positionen har vi väldigt många spelare ute i Europa som har kommit längre i sina karriärer. Förutom de fyra uttagna kan jag på rak arm komma på Almebäck, Ekstrand, Antonsson, Markus Nilsson, Rasmus Bengtsson, Peter Larsson och Bjärsmyr, vilka samtliga borde gå före de två unga U21-mittbackarna. Därmed inte sagt att de inte kommer att få sina chanser, men de måste visa lite till innan de är redo att konkurrera på den här nivån.
Jag vet att många skriker efter nytt men man måste vara medveten om att detta är en ganska orutinerad trupp redan som det är. Eftersom Sverige missade VM i Sydafrika så kommer detta att bli det första seniormästerskapet för hela den framgångsrika U21-generationen från 2009.
Som sagt, det återstår mycket fotboll innan truppen ska tas ut. Men jag tror att detta mycket väl kan vara den slutliga EM-truppen (med ett undantag, Viktor Elm är en personlig favorit för mig men jag tror att Hamren kommer att välja Samuel Holmen i stället).
I vanliga fall brukar man ju ta med två man på varje position och sedan en tredje målvakt. Men ett flertal spelare konkurrerar ju på mer än en position. Då 4-2-3-1 innebär att man inte spelar med två renodlade forwards, och t ex spelare som Hysen och Elmander är med och konkurrerar om alla de fyra offensiva rollerna, så kan man tänka lite annorlunda. Det viktiga är att man har minst två alternativ på varje position. Den enda positionen som jag ser att det blir svårt att hitta en stark back-up är på högerbacken. Tror inte att Mattias Johansson eller någon av dem som var med på vinterturnén håller på den här nivån ännu. Alltså finns det enligt mig tre alternativ. Antingen låter man Seb vara backup om något skulle hända med Lustig, även om Seb givetvis först och främst konkurrerar om en plats högre upp i plan. Eller låter man någon av vänsterbackarna vara backup där. Detta skulle möjligen öppna upp för Wendt, som ju i klubblag spelat på båda kanterna (vet inte på rak arm om Olsson eller Safari har den erfarenheten). Eller slutligen skulle man faktiskt kunna låta Granqvist vara andra högerback. Det fanns ju en tid när Sverige spelade med fyra mittbackar där bak (exempelvis VM 2002 med Lucic och Mellberg på kanterna och Mjällby och Jacobsson i mitten). Inte idealiskt, men jag tror att Granen skulle klara det utmärkt om han måste.
Så med dessa alternativ väljer jag en trupp med sju utpräglade backar (plus eventuellt Seb som sagt) och då ser min trupp ut som följer:
Isak
Wiland
Hansson
M Olsson
Safari
Lustig
Mellberg
Granen
Maestro
J Olsson
Kim
Svensson
R Elm
Wernbloom
V Elm
Chippen
Bajrami
Seb
Elmander
Ibra
Hysen
Toivonen
Guidetti
I min bok är typ tjugo man helt givna. Jag väljer Safari före Wendt då han spelar mer regelbundet i klubblaget och har mer landslagserfarenhet. Jag väljer också Guidetti före namn som Rosenberg, Gerndt, Ranegie m fl både beroende på dagsform (vilket visserligen kan se helt annorlunda ut när truppen ska tas ut) och för att Guidetti är en enorm framtidsman inom svensk fotboll. Slutligen väljer jag Viktor Elm före Samuel Holmen av det enkla skälet att jag anser att denna platsen ska vara en renodlat central mittfältare, och där håller jag Viktor före. Holmen skulle möljigtvis kunna konkurrera på en kant också, men där är Seb, Chippen, Bajrami, M Olsson, R Elm, Hysen och Elmander alla före (som sagt, många spelare konkurrerar på flera positioner) så just kantegenskaper är inte vad jag skulle leta efter i truppens tjugotredje namn.
Givetvis finns det ytterligare några spelare som skulle kunna vara aktuella, men det handlar som sagt om de sista två, tre platserna och spelare som knappast kan förvänta sig någon speltid. Jag gillar Hiljemark och Hamad, två spelare som absolut skulle kunna vara med när VM-kvalet drar igång i höst men som fortfarande är en liten bit ifrån. Vi har också en del lovande mittbackar (Jansson och Milosevic), men vi får inte glömma att på just den positionen har vi väldigt många spelare ute i Europa som har kommit längre i sina karriärer. Förutom de fyra uttagna kan jag på rak arm komma på Almebäck, Ekstrand, Antonsson, Markus Nilsson, Rasmus Bengtsson, Peter Larsson och Bjärsmyr, vilka samtliga borde gå före de två unga U21-mittbackarna. Därmed inte sagt att de inte kommer att få sina chanser, men de måste visa lite till innan de är redo att konkurrera på den här nivån.
Jag vet att många skriker efter nytt men man måste vara medveten om att detta är en ganska orutinerad trupp redan som det är. Eftersom Sverige missade VM i Sydafrika så kommer detta att bli det första seniormästerskapet för hela den framgångsrika U21-generationen från 2009.
Som sagt, det återstår mycket fotboll innan truppen ska tas ut. Men jag tror att detta mycket väl kan vara den slutliga EM-truppen (med ett undantag, Viktor Elm är en personlig favorit för mig men jag tror att Hamren kommer att välja Samuel Holmen i stället).
KFF börjar springa igång
Läser om en stabil 3-0 seger borta mot Åtvidaberg och kanske, kanske börjar Nannes lagbygge få upp ångan. Mycket tid kvar till den allsvenska premiären givetvis, men en förlust mot Öster tidigare var ändå sämre än man kan kräva. Nu seger mot en allsvensk konkurrent och mot Tromsö tidigare, så förhoppningsvis är det på väg att bli något bra av det här.
Dessutom verkar det som om ett par av nyförvärven börjar göra mål. Costaricanen idag och Diouf ett par gånger tidigare. Spännande! Nu vill vi också se Sebastian Andersson göra mål.
Läser också att KFF har lärt sig av förra årets kontraktstjafs och vill vara tidigare ute i år. Bra tänkt även om det givetvis knappast endast är upp till föreningen.
En och en halv månad kvar till premiären uppe i Sundsvall den 31 mars. Håll ut, trots att det är kallt och mörkt och jävligt ute. Det blir bättre.
Dessutom verkar det som om ett par av nyförvärven börjar göra mål. Costaricanen idag och Diouf ett par gånger tidigare. Spännande! Nu vill vi också se Sebastian Andersson göra mål.
Läser också att KFF har lärt sig av förra årets kontraktstjafs och vill vara tidigare ute i år. Bra tänkt även om det givetvis knappast endast är upp till föreningen.
En och en halv månad kvar till premiären uppe i Sundsvall den 31 mars. Håll ut, trots att det är kallt och mörkt och jävligt ute. Det blir bättre.
fredag 10 februari 2012
Ett angeläget inlägg om svensk politik vintern 2012
En fotbollsblogg kan inte bara handla om fotboll. Jag vill skriva om saker som berör mig och som jag tycker är viktiga. För det mesta handlar det om fotboll och Kalmar FF, men ibland handlar det om andra saker. Ni har kanske sett att jag skrivit en del om min bakgrund i Moskva och Ryssland och ibland skriver jag om annan idrott. Ikväll har jag sett Skavlan, och känner att jag måste skriva ett par rader om svensk politik.
Jag har som sagt bott i Ryssland. I Moskva. Jag bodde där och jobbade i en roll med ansvar för Östeuropa i mitt företag. Det innebar att jag reste runt en hel del i Polen, Bulgarien, Lettland, Litauen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Slovenien, Rumänien, Ukraina och Makedonien. Jag känner människor i alla dessa länder och har pratat mycket med dem om Östeuropas historia. Jag har alltid varit enormt fascinerad av detta. Redan i tvåan på gymnasiet, måste ha varit 1992, skrev jag en uppsats om Pragvåren och händelserna i Tjeckoslovakien 1967-1968. Jag har besökt ett flertal museer och parker med gammelkommunistiska symboler (bl a min absoluta favorit 'Museum of Modern History' i Moskva, som behandlar Rysslands historia från den sista Tsaren och framåt. Det intressanta är inte bara vad de visar där, utan också vad de väljer att inte visa. T ex finns ingenting om Grisbukten och Afghanistan, rimligtvis två viktiga händelser i Sovjetunionens historia som man valt att ignorera). Detta är en del av Europas historia som man inte får glömma.
Orsaken att jag väljer att skriva om detta idag är att jag just har sett Mona Sahlin i Skavlan på SVT. Hon beskriver Socialdemokraterna på ett sätt som jag bara kan likna vid de Stalin- eller Lenindyrkande affischerna på 'Museum of Modern History' i Moskva. Ni ser säkert affischerna framför er, med den stolta starka industriarbetaren som en symbol för den sovjetiska ideologin och staten. Sovjeterna var fantastiska i sitt bild- och formspråk, som endast Kina och Nordkorea kan matcha. Mona pratade idag om hur industriarbetaren och gruvarbetaren är symbolerna för de riktiga socialdemokraterna och hur t ex kvinnor eller kommunalarbetare inte passade in.
Om ni inte vet vad jag menar med det sovjetiska bildspråket så kommer ett par exempel här:
Detta är första gången jag har hört någon ledande socialdemokrat (förvisso f d) på ett sådant målande sätt, med referenser tillbaka till kommunismens fall i Östeuropa, beskriver sossarnas identitetskris. Socialdemokraterna behövs inte längre i den svenska politiken. Socialdemokraterna, med rötterna i arbetare- och fackföreningsrörelsen, är en produkt av ett europeiskt 1900-talssamhälle som inte finns längre. Industriarbetarna är färre än tidigare, och de som finns kvar är snarare välbetalda och ingenjörsutbildade. Kampen är inte längre mellan arbete och kapital utan mellan de som är inne i arbetsmarknaden (som tjänstemän, chefer eller arbetare) och dem som står utanför, och då handlar det snarare om invandrare, lågutbildade eller sjukskrivna. En helt annan klasskamp som socialdemokraterna inte är riktigt intresserade av och där de inte är en trovärdig auktoritet. Jag menar inte att samhället per automatik måste gå mer åt höger, men om vi skulle rita om den politiska kartan så skulle jag snarare se ett betydligt större modernt vänsterparti (utan gamla kommunistkopplingar) och sedan ett betydligt mindre vänstersocialliberalt parti som slåss för sin överlevnad mellan C och FP på ena sidan och V på den andra. Utan att ha en spåkula så tror jag att vi aldrig mer kommer att se en S-regering i Sverige. Om Socialdemokraterna som vi känner dem idag överlever överhuvudtaget så tror jag att de kommer att vara ett ledande parti i ett center-vänster-block snarare än ett statsbärande parti som de var under hela 1900-talet. Undrar hur väl detta stämmer med ett parti som definierar sig genom stalinistiska affischer?
Ett långt inlägg utan ett ord om fotboll. Det blir bättre framåt våren.....
Jag har som sagt bott i Ryssland. I Moskva. Jag bodde där och jobbade i en roll med ansvar för Östeuropa i mitt företag. Det innebar att jag reste runt en hel del i Polen, Bulgarien, Lettland, Litauen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Slovenien, Rumänien, Ukraina och Makedonien. Jag känner människor i alla dessa länder och har pratat mycket med dem om Östeuropas historia. Jag har alltid varit enormt fascinerad av detta. Redan i tvåan på gymnasiet, måste ha varit 1992, skrev jag en uppsats om Pragvåren och händelserna i Tjeckoslovakien 1967-1968. Jag har besökt ett flertal museer och parker med gammelkommunistiska symboler (bl a min absoluta favorit 'Museum of Modern History' i Moskva, som behandlar Rysslands historia från den sista Tsaren och framåt. Det intressanta är inte bara vad de visar där, utan också vad de väljer att inte visa. T ex finns ingenting om Grisbukten och Afghanistan, rimligtvis två viktiga händelser i Sovjetunionens historia som man valt att ignorera). Detta är en del av Europas historia som man inte får glömma.
Orsaken att jag väljer att skriva om detta idag är att jag just har sett Mona Sahlin i Skavlan på SVT. Hon beskriver Socialdemokraterna på ett sätt som jag bara kan likna vid de Stalin- eller Lenindyrkande affischerna på 'Museum of Modern History' i Moskva. Ni ser säkert affischerna framför er, med den stolta starka industriarbetaren som en symbol för den sovjetiska ideologin och staten. Sovjeterna var fantastiska i sitt bild- och formspråk, som endast Kina och Nordkorea kan matcha. Mona pratade idag om hur industriarbetaren och gruvarbetaren är symbolerna för de riktiga socialdemokraterna och hur t ex kvinnor eller kommunalarbetare inte passade in.
Om ni inte vet vad jag menar med det sovjetiska bildspråket så kommer ett par exempel här:
Detta är första gången jag har hört någon ledande socialdemokrat (förvisso f d) på ett sådant målande sätt, med referenser tillbaka till kommunismens fall i Östeuropa, beskriver sossarnas identitetskris. Socialdemokraterna behövs inte längre i den svenska politiken. Socialdemokraterna, med rötterna i arbetare- och fackföreningsrörelsen, är en produkt av ett europeiskt 1900-talssamhälle som inte finns längre. Industriarbetarna är färre än tidigare, och de som finns kvar är snarare välbetalda och ingenjörsutbildade. Kampen är inte längre mellan arbete och kapital utan mellan de som är inne i arbetsmarknaden (som tjänstemän, chefer eller arbetare) och dem som står utanför, och då handlar det snarare om invandrare, lågutbildade eller sjukskrivna. En helt annan klasskamp som socialdemokraterna inte är riktigt intresserade av och där de inte är en trovärdig auktoritet. Jag menar inte att samhället per automatik måste gå mer åt höger, men om vi skulle rita om den politiska kartan så skulle jag snarare se ett betydligt större modernt vänsterparti (utan gamla kommunistkopplingar) och sedan ett betydligt mindre vänstersocialliberalt parti som slåss för sin överlevnad mellan C och FP på ena sidan och V på den andra. Utan att ha en spåkula så tror jag att vi aldrig mer kommer att se en S-regering i Sverige. Om Socialdemokraterna som vi känner dem idag överlever överhuvudtaget så tror jag att de kommer att vara ett ledande parti i ett center-vänster-block snarare än ett statsbärande parti som de var under hela 1900-talet. Undrar hur väl detta stämmer med ett parti som definierar sig genom stalinistiska affischer?
Ett långt inlägg utan ett ord om fotboll. Det blir bättre framåt våren.....
fredag 3 februari 2012
Inför fotbollsallsvenskan 2012 - mitt i vintern
Det positiva med allt värvningssnack så här års är att man får visst andrum och paus från hockeyträsket. Att någon orkar bry sig om en serie där man möter varandra fyrtioåtta gånger hemma och borta varje säsong, och allt detta för att få fram åtta av tolv lag som får vara med när det verkligen gäller. Och flaggskeppet Tre Kronor är inte mycket bättre. Alla svenskar som gjort åtminstone fem elitseriematcher verkar vara aktuella för en superduperviktig turnering i Tjeckien. Det vore som om fotbollslandslaget skulle göra fem vinterturnéer varje säsong.
Men som sagt, nu börjar uppsnacket inför allsvenskan på allvar, även om det inte känns jättenära när man sticker ut nosen och upptäcker att det är snö och elva minus här i Stockholm. IFK Göteborg har ju gått ut stenhårt och har värvat ihop en supertrupp. Alvbåge och Farnerud är två riktigt vassa nyförvärv medan jag är något mer skeptisk till Gerzic och Sobra. I mina ögon är de just nu huvudfavoriter även om Elfsborg, MFF och HIF ska räknas tidigt också.
KFF kan bli fågel eller fisk efter att man släppt brassespåret (tillfälligt?) och bara har den försvenskade Mendes i laget numera. Sobra var en bra spelare när han ville, Sacramento var lovande i balansrollen och Santos var stor och stark, men sammantaget var de på en mycket lägre nivå än Cesar, Ari och Fabio som väl är de tre främsta brasseimporterna vi haft. Nu är det mycket nytt i år och det märks på de inledande resultaten. vilka varit sämre än förväntat. Man får väl dock ge dem lite tid och jag tror faktiskt att det kommer att bli något väldigt bra av det här till slut.
Min tidiga tabell, väl medveten om att det svenska transferfönstret fortfarande är öppet och mycket kan fortfarande hända i trupperna, ser ut som följer:
1. IFK Göteborg
2. Elfsborg
3. Malmö FF
4. Helsingborg
5. Kalmar FF
6. AIK
7. Häcken
8. Gais
9. Örebro
10. Gefle
11. Mjällby
12. Norrköping
13. Djurgården
14. Syrianska
15. Sundsvall
16. Åtvidaberg
Tycker att HIF borde märka av att man tappat väldigt många tunga spelare det senaste året. Atta är givetvis ett riktigt skarpt nyförvärv, men jag ser inte att HIF ska vara laget som bryter trenden att de regerande mästarna får ett svårt år med svagare trupp och ett krävande CL-kval. Men jag tror att de håller i det hyfsat och är med i toppstriden.
I botten tror jag att nykomlingarna får det svårt. Inga stora överraskningar där.
Kommer säkert att återkomma med ett reviderat tips närmare avspark, men som sagt allt för att komma bort från hockeyträsket så här års.
Men som sagt, nu börjar uppsnacket inför allsvenskan på allvar, även om det inte känns jättenära när man sticker ut nosen och upptäcker att det är snö och elva minus här i Stockholm. IFK Göteborg har ju gått ut stenhårt och har värvat ihop en supertrupp. Alvbåge och Farnerud är två riktigt vassa nyförvärv medan jag är något mer skeptisk till Gerzic och Sobra. I mina ögon är de just nu huvudfavoriter även om Elfsborg, MFF och HIF ska räknas tidigt också.
KFF kan bli fågel eller fisk efter att man släppt brassespåret (tillfälligt?) och bara har den försvenskade Mendes i laget numera. Sobra var en bra spelare när han ville, Sacramento var lovande i balansrollen och Santos var stor och stark, men sammantaget var de på en mycket lägre nivå än Cesar, Ari och Fabio som väl är de tre främsta brasseimporterna vi haft. Nu är det mycket nytt i år och det märks på de inledande resultaten. vilka varit sämre än förväntat. Man får väl dock ge dem lite tid och jag tror faktiskt att det kommer att bli något väldigt bra av det här till slut.
Min tidiga tabell, väl medveten om att det svenska transferfönstret fortfarande är öppet och mycket kan fortfarande hända i trupperna, ser ut som följer:
1. IFK Göteborg
2. Elfsborg
3. Malmö FF
4. Helsingborg
5. Kalmar FF
6. AIK
7. Häcken
8. Gais
9. Örebro
10. Gefle
11. Mjällby
12. Norrköping
13. Djurgården
14. Syrianska
15. Sundsvall
16. Åtvidaberg
Tycker att HIF borde märka av att man tappat väldigt många tunga spelare det senaste året. Atta är givetvis ett riktigt skarpt nyförvärv, men jag ser inte att HIF ska vara laget som bryter trenden att de regerande mästarna får ett svårt år med svagare trupp och ett krävande CL-kval. Men jag tror att de håller i det hyfsat och är med i toppstriden.
I botten tror jag att nykomlingarna får det svårt. Inga stora överraskningar där.
Kommer säkert att återkomma med ett reviderat tips närmare avspark, men som sagt allt för att komma bort från hockeyträsket så här års.
tisdag 20 december 2011
Tverskaya Ulitsa
Extremt mycket nostalgi för mig personligen. Den engelskspråkiga TV-kanalen Russia Today gjorde ett inslag om min gata i Moskva. Ett inslag jag inte ser med torra ögon, utan jag längtar tillbaka när jag ser bilderna från Tverskaya Ulitsa, en gata de jämför med 5th Avenue eller Oxford Street. Tror inte att jag insåg då vilken fantastisk plats jag bodde på. Min lokala butik är säkert en av världens mest imponerande och exklusiva matvarubutiker. Jag minns att jag hade fyra Hugo Boss butiker längs min gata, men samtidigt hade jag svårt att veta vart jag skulle gå för att köpa en enkel glödlampa.
Minnen, minnen, minnen........
http://www.youtube.com/watch?v=2TfGG9XMv4A
Minnen, minnen, minnen........
http://www.youtube.com/watch?v=2TfGG9XMv4A
lördag 3 december 2011
Sammanfattning efter ett par månader, och så ett val i Ryssland...
Jag har varit väldigt frånvarande hela året och framförallt de senaste månaderna har jag inte riktigt visat mig på bloggen. En hel del har hänt under denna tiden, så jag tänkte försöka mig på en sammanfattning:
* KFF tog en mittenplats i Allsvenskan 2011. Något sämre än man hade hoppats på men ändå helt ok och det visar på att KFF även när man gör det dåligt är ett etablerat allsvenskt lag och klarar sig ganska bra även när det går tungt
* Sverige tog sig till EM genom en bragdmatch mot Holland. Fantastiskt!!!
* KFF har börjat bygga för framtiden och det är tydligt att denna framtiden kommer att vara utan brassar. Bara Mendes kommer att vara kvar och han är idag nästan mer svensk än brasiliansk. Detta blir ett riktigt skifte för den förening som har förkroppsligat brasseinvasionen i Allsvenskan.
* Sverige har lottats mot Ukraina, Frankrike och England. En ok lottning även om vi kunde fått både lättare och svårare motståndare. Det positiva är att vi slipper Spanien, Holland och Tyskland samt att vi får spela alla matcher på en arena. Mot detta talar att vi hamnade i Ukraina samt att motståndet i seedningsgrupp 2 och 4 var bland de svåraste tänkbara.
* Rasmus Elm är i ropet efter att han kopplats ihop med lag som Milan, Manchester United, Arsenal och Valencia. Alla dessa känns som riktigt tuffa utmaningar, men samtidigt ska Ras våga ta steget. Vill gärna se honom med Ibra i Milan.
* Jag har varit på Old Trafford för första gången och sett Man U mot Newcastle. En fantastisk upplevelse och en riktig toppmatch, vilket vi inte hade gissat när vi köpte biljetterna i somras. Är dessutom på fredag på väg till Tyskland och en match i Bundesliga mellan Dortmund och Kaiserslauten på klassiska Westfallen Stadion som fortfarande är Europas mest publikdragande arena. Ska bli riktigt kul. Dessutom tror jag att man kan hitta en eller annan bierstube under helgen.
* Sebastian Andersson har valt KFF före alla andra allsvenska klubbar, med HIF och DIF i spetsen. Kan erkänna att jag aldrig sett honom, men bara det faktum att en av de hetaste unga spelarna väljer KFF kan betyda en del framöver. Vi missade Claesson men fick en annan av de hetaste ungdomarna. Hoppas nu bara att vi kan matcha in honom i lagom takt och få en allsvensk toppspelare ur honom.
Vid sidan om fotbollen är jag just nu väldigt intresserad av det som händer i Moskva. Parlamentsvalet imorgon är unikt såtillvida att Förenade Ryssland (Putins parti) är hotade för en gångs skull. De senaste veckorna har vi sett folkliga protester mot Putin och för en gångs skull skakar det i de gammelsovjetiska grundvalarna. Tyvärr har vi idag hört rapporter om arresteringar av valobservatörer och dessvärre tror jag att vi kommer att se att Förenade Ryssland tar en tydlig majoritet som vanligt. Men nu är de hotade och det kan gå åt två håll. Antingen accepterar de att Ryssland måste gå mot en mer demokratisk väg, men det kan lika gärna komma ett bakslag med hårdare tag och en återgång till en stalinistisk politik. Oerhört intressant i alla fall och jag känner att jag vill åka tillbaka så snart som möjligt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
