Dags för Mjällby borta

Verkar vara en del målvaktsproblem i KFF. Både Zlatan och Wastå borta samtidigt som Berishas insats senast var allt annat än felfri. På ettan var han ute och 'hängde tvätt' och kändes även i övrigt inte särskilt stabil. Nåväl, hoppas att han håller och inte råkar ut för någon skada han också.

Med Santos knackande på dörren till startelvan, Erik förhoppningsvis fit for fight och Nouri på skadelistan så skulle min startelva se ut som följer:

Berisha
Larsson-Tobbe C-Paulus-Johansson
Israelsson-Rydström-Tobbe E
Faberkrantz-Santos-Sobra

Mendes flyttar jag alltså till bänken, men tar gärna in honom ganska tidigt i andra. Känns som om de har hyfsad konkurrens i truppen i år. Orosmolnet är mittbackspositionen med tanke på att man släppt både Lantz, Lindberg och Ålander. Thorbjörnsson och en skadad Kosovoalban är främsta alternativen, tillsammans med Larsson som kan ta ett steg inåt, men här är helt klart antalet alternativ färre än tidigare.

Tror på seger idag. Det såg ganska bra ut senast, förstår inte riktigt de rapporter som talar om att DIF dominerade. Idag blir det en seger med 2-1 efter mål av Santos och Sobra.

Premiärseger på ny arena!!!

Tråkigt att jag inte kunde vara där ikväll, men magnifikt att se att KFF vinner premiären på Guldfågeln Arena. Och vilken jävla seger! Tre fantastiska mål och bra spel. Fagerkrantz strut är årets mål hittills i allsvenskan och ett värdigt första hemmamål på en ny arena. Synd bara att en finne som ingen kommer att komma ihåg om två år fick bli den första målskytten.

Själv såg jag matchen på O'Learys i Sundbyberg. Jag och syskonen var de enda som jublade tre gånger, men då detta var i AIK-land kunde man gott njuta av ett par kalla och skrika på de röda bröderna.

Som någon sade, detta är en seger som smakar fågel....

Svag premiär, men nu är vi igång

Ingen kan säga att matchen igår var bra, så det är ingen ide att försöka hävda det. Två ängsliga lag utan spets spelade 0-0 i en ganska trist tillställning. KFF var kanske det något bättre laget, men att säga att de förtjänade en seger vore att gå väl långt. Istället får vi glädja oss åt de små detaljerna, att backlinjen och Etrit såg stabila ut och att nye Fagerkrantz såg intressant ut, framförallt i första halvlek.

I HBK såg nye Raul mycket intressant ut. Kanske är det en fördel att möta HBK tidigt, innan deras nya spel satt sig. Men trots allt ser jag inte ett lag för övre halvan i detta Halmstad.

På något sätt känns det som om allsvenskan sparkar igång på riktigt nästa måndag med hemmapremiär på Guldfågeln. Har tyvärr inte fått tag på biljetter utan lär besöka någon av stadens sportbarer här i Stockholm.

Slutligt allsvenskt tips 2011

På plats i Stockholm efter att ha slutligen lämnat Moskva bakom mig. Som kalmarit i exil kanske detta fortfarande kan betraktas som 'på distans', men bloggens vara eller inte vara är fortfarande ett stort frågetecken. Men vi kör vidare ett tag till i alla fall. Det är ju nu det börjar...

Dags att slutligen avlägga mitt allsvenska tips. En del förändringar från det preliminära tips jag lade fram för ett par veckor sedan, men fortfarande ungefär samma lag som slåss i respektive del av tabellen. Tror kanske lite mer på Kalmar för varje dag som går, även om de kommer att vara en bra bit från absolut toppstrid.

1. Elfsborg
2. Malmö
3. IFK Göteborg
4. Helsingborg
5. Örebro
6. Kalmar FF
7. AIK
8. Häcken
9. Djurgården
10. Mjällby
11. Gais
12. Trelleborg
13. Halmstad
14. Syrianska
15. Norrköping
16. Gefle

Ett par bonustips också:

Skytteligavinnare: Robin Söder, IFK Göteborg

Årets stora genombrott: Robin Söder, IFK Göteborg

Första tränaren att få sparken: Janne Andersson, Norrköping

Flest kort: Kevin Pavey, AIK (jag vet, detta ger väl knappast pengarna tillbaka)

Årets besvikelse: David Elm, Elfsborg (jag gillar David enormt mycket och tror att han kommer att göra väldigt mycket nytta. Men i förhandssnacket nämns han som en potentiell skytteligavinnare, och den som har de förväntningarna vet knappast vad Elfsborg har köpt och kommer således bli besviken).

Årets hemvändare: Rasmus, Viktor, Ari, Cesar och Ingelsten gör gemensam sak och ansluter till Guldfågeln under sommaruppehållet (eller vänta nu, kanske jag gick lite för långt i mitt tips här...)

Då drar det alltså igång idag. Läser om truppen på KFFs hemsida och det verkar som om alla är tillgängliga utom Wastå, så det ser lovande ut. Halmstad borta är en match KFF ska kunna ha goda chanser att vinna, även om detta varit en tuff drabbning de senaste åren. Halmstad är svårbedömda i år. I mitt ursprungliga tips hade jag dem på nerflyttningsplats men så illa tror jag nog inte det ska gå trors allt. Men förhoppningsvis får de en tuff start på säsongen med 0-3 i baken i premiären. Tippar mål av Sobra, Mendes och Rydström på straff.

Nu kör vi!!!

Tankar om rysk idrott

Som jag tidigare skrivit så är jag på väg att lämna Ryssland. På fredag reser jag med enkel biljett till Stockholm och återvänder till Sverige efter sju år utomlands. Inte utan att man har lite blandade känslor just nu.

Detta är därför en tid när jag funderar mycket på åren här. Vad jag tar med mig, vad jag kommer att sakna och vad jag inte kommer att sakna en sekund. Men det är också en tid när mina ryska vänner och kollegor frågar mig om mina upplevelser. Det är frågor som är genuina men jag måste samtidigt vakta min tunga när jag svarar. Jag har haft en fantastisk tid här och har upplevt många saker som jag kommer att ha med mig hela livet. Men samtidigt har jag skaffat mig en bild av det ryska samhället som i många stycken är väldigt kritisk. Jag har sett ett samhälle från insidan som de flesta svenskar bara ser bitar av, och då framförallt genom i många stycken vinklade reportage. Men efter att ha levt i landet har jag en långt mycket mer negativ bild av framtiden för Ryssland än vad man upplever när man läser svensk media. Alla verkar vara övertygad om att Ryssland är ett land på stark frammarsch. Det är förvisso sant, men det finns också en helt annan sanning. Landet är extremt korrupt. Landet har extrema interna problem, framförallt politiskt. Landet saknar all ambition att öppna upp sig mot omvärlden. Och landet saknar kompetens på mer eller mindre alla områden. Världen talar idag ofta om BRIC (Brazil, Russia, India, China) som de stora tillväxtmarknaderna. Jag vill mena att vi snart kommer att höra mycket mer om BIC...

Vad har då detta med idrotten att göra? Jag menar att idrotten i Ryssland är en spegelbild av samhället. Jag tror därför att den ryska dopningskulturen kommer att finnas kvar i decennier, då den är en produkt av ett slutet korrupt samhälle. Jag menar också att bristen på kompetens överallt i samhället också drabbar idrotten. Idag hålls rysk elitidrott till stor del vid liv tack vare smutsiga pengar. Men grundförutsättningarna saknas för att långsiktigt skapa en ren och framgångsrik idrott. Det saknas demokrati och insyn i de idrottsliga institutionerna. De ledande personerna där är sådana som vuxit upp och haft delar av sin karriär i ett samhälle som inte finns längre. Det är personer som fortfarande driver en politisk agenda i den ryska idrotten där man ska bevisa sin överlägsenhet gentemot Väst och där alla medel är tillåtna för att uppnå detta syfte. Detta är ingenting som dog med Sovjetunionen. Detta lever kvar fortfarande 2011. Liksom inom politiken har detta skapat enorma klyftor mellan makten och folket. Supportrarna saknar tilltro till både ledningen och de aktiva. Som boende i Ryssland har jag bara en gång upplevt riktig idrottslig stolthet. Det var under EM 2008 när Ryssland slog ut både Sverige och Holland och presterade fantastisk fotboll. I övrigt känner jag bara likgiltighet. Det är inte bra förutsättningar för att bygga en ny framgångsperiod i rysk idrott.

Det finns något i rysk (och ukrainsk) fotboll som också är väldigt hämmande. Storlagen bygger allt på importen av sydamerikanska spelare strax under den yppersta eliten, men man missar att skapa lokala förmågor. Rysk fotboll är knappast bättre idag än för tjugo år sedan, trots en enorm finansiell styrka. Snarare känns det som om man gått tillbaka en del sedan Zenit vann UEFA-cupen för ett par år sedan. Den enorma frammarsch som man förväntade sig verkar snarare ha kommit av sig. Tror att det kommer att dröja länge innan vi ser ett ryskt lag vinna en stor europeisk titel igen, och detta trots att de flesta landslagsspelarna faktiskt spelar på hemmaplan.

Fredag som sagt. Det innebär att man kommer att kunna se premiären på en O'Learys den här gången. Tror inte att dagens förlust mot HBK betyder någonting. Tror snarare på en ganska klar seger med ett par, tre bollar på lördag.

Hade hoppats se hemmapremiären på Guldfågeln, men kom aldrig över några biljetter. Oerhört kul att intresset är så stort. Hoppas nu att man får en bra start på säsongen, då skulle det här kunna bli riktigt skojigt.

Fortfarande på distans

Kung Bore håller fortfarande Moskva i ett järngrepp, men han börjar kännas något svagare och det finns viss förhoppning om vår i luften. Detta är dock en vår jag knappast kommer att få uppleva i den här stan igen. Den första april går nämligen flyttlasset till Sverige och Stockholm. Därmed kommer jag inte längre att vara i exil och jag har viss förhoppning om att kunna följa allsvenskan på något närmare håll framöver. Bloggens namn och eventuella överlevnad återstår fortfarande att fundera på.

Kalmar FF verkar så smått trampa igång efter vad som verkar varit en bedrövlig försäsong, med mycket skador och sjukdomar och dessutom med väldigt svaga resultat i träningsmatcherna. Tyvärr ser ju truppen mindre spännande ut än på väldigt länge, så en placering på övre halvan ser ut som det bästa man kan hoppas på.

Här kommer för övrigt mitt allsvenska tips, så här i mitten av mars. Kan säkert komma att ändras en eller flera gånger innan det sätter igång om några veckor.

1. Elfsborg
2. Malmö
3. IFK Göteborg
4. Helsingborg
5. Örebro
6. AIK
7. Häcken
8. Kalmar FF
9. Trelleborg
10. Djurgården
11. Mjällby
12. Gais
13. Norrköping
14. Syrianska
15. Halmstad
16. Gefle

Ett tips som säkert inte är helt olikt vad många 'experter' kommer att avge, med Elfsborg och Malmö i topp och Gefle, Halmstad och nykomlingarna i botten. Tror att IFK och AIK kommer att prestera bättre än förra året medan lag som Mjällby och Halmstad kommer att vara svagare. Gefle tippas som vanligt sist, men risken finns väl att de återigen motbevisar oss, precis som de gjort de senaste åren.

VM till Ryssland

På väg hem från jobbet häromdagen hördes mängder med tutande bilar och folk körde eller sprang omkring med ryska flaggor. Jag hade totalt missat nyheten om VM-lottningen och förstod inte riktigt vad som hände, men det stod snart klart att ryssarna minst sagt är ganska nöjda med att få arrangera världens största fest om åtta år.

Å ena sidan känns det ju rätt att en stor fotbollsnation som aldrig arrangerat ett stort mästerskap äntligen får chansen. Människorna är oerhört intresserade och den inhemska fotbollen kommer att få ett enormt lyft. Redan idag håller man ju en nivå strax under de allra bästa och till 2018 kommer man att ha ett slagkraftigt lag. Men å andra sidan så ger omröstningen en något fadd eftersmak. Ryssland och Quatar. Visserligen är de två länder som står mil ifrån varandra när det gäller fotbollstradition och kultur, så på det sättet ska man inte blanda samman de två valen. Men samtidigt känns det som om det finns så många likheter och så mycket symbolik i att två delar av världen som tagit över fotbollen ekonomiskt de senaste åren (tänk Chelsea och Man C) också lyckas med konststycket att kapa åt sig de två VM-slutspelen.

Någonstans undrar man ju hur långt FIFA kommer att gå i sin strävan att göra fotbollen större globalt. Risken är ju att man vinner mark i nya länder men att man samtidigt tappar bort sina traditionellt starkaste fästen i Västeuropa. Även om jag anser att FIFA gör rätt så gäller det att man inte går för snabbt fram. Det känns som att EM 2016 i Frankrike måste bli en uppvisning för den västeuropeiska landslagsfotbollen. Annars kommer klubbfotbollen, och framförallt då Champions League, att stjäla all uppmärksamhet och ändra balansen än mer i framtiden. När några av de kommande stora mästerskapsmatcherna kommer att spelas i Warsawa, Poznan, Kiev, Donetsk, Kazan, Sotji och Doha så finns det en viss anledning att vara orolig för intresset hos exempelvis engelska, italienska, franska, spanska, tyska eller för all del svenska fotbollssupportrar.

Förra veckan var jag äntligen för första gången på en KHL-match. Är ingen stor hockeyfantast, men självklart är detta något man inte får missa om man bor i Moskva. Det blev inte CSKA utan en match mellan Spartak Moskva och Omsk, med en något åldrad Jaromir Jagr som den självklara stjärnan. Detta var utan tvekan den bästa matchen jag sett live. Tidigare har jag aldrig sett hockey live på högre nivå än en juniorlandslagsmatch mot Tjeckoslovakien (!) och någon match med Nybro i allsvenskan. Detta var klart bättre och en fantastisk stämning i hallen. Hoppas kunna hinna se CSKA eller Dynamo också en gång innan jag lämnar den här staden