söndag 4 november 2012

Världens vackraste begravningslåt?

Dags för ett inlägg som inte har att göra i en fotbollsblogg. Om det inte vore så att jag sagt att jag också kommer att skriva om annat som intresserar mig. Det kan vara samhälle och politik. Eller kan det vara TV och musik. Som idag till exempel.

Så Mycket Bättre är ett av de bästa programmen på svensk television. Tillsammans med Mästarnas Mästare och På Spåret är detta det bästa vi har. Och det är jävligt bra!

I år har jag dock varit skeptisk. Tidigare år har styrkan varit kombinationen av breda folkliga artister (Ledin, Lena PH, Lill-Babs, E-Type, Sandelin) och unga talanger som inte ännu funnit sin plats i folkhemmet (September, Laleh). I år har det känts som att Uggla är den enda breda artisten och att vi har mest föredettingar (Pugh, Olle Ljungström, Sylvia Vrethammar) och unga, men inte riktigt breda artister (Miss Li, Maja Ivarsson, Darin). Lite profillöst med andra ord.

Men, så får man en käftsmäll som igår. Olle Ljungström är en gammal favorit (den enda i årets uppställning som finns i min skivsamling). Men han är smal. Och en föredetting. Och inte direkt en publikmagnet. Men så får vi se Magnus Uggla, denna Svensson-trubadur, sjunga en helt fantastisk version av Jag och Min Far.

Igår såg vi ett fantastiskt ögonblick i svensk modern musikhistoria. På samma sätt som Ulf Lundell och Cecilia Wennersten skrivit två fantastiska bröllopssånger i Kärleken Förde Oss Samman respektive Det Vackraste, så har Uggla här framfört en sång som kommer att förekomma på tusentals begravningar framöver. Vi kommer att höra denna sången i många, många år framöver. Tack vare en av landets främsta kompositörer och en rocktrubadur som valde att överraska oss alla med ett djup vi inte sett tidigare. Fantastiskt!!!

Jag grät. Och tänkte på min far som gick bort för fyra år sedan. Och så grät jag lite till.

Magnus Uggla. Detta trodde jag verkligen inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar