onsdag 31 oktober 2012

Fan vad det gnälls

Kalmar FF är ett bonnagäng. Det vet vi egentligen alla, och om man tittar tillbaka på KFFs historia så ser man ett lag som pendlat mellan högsta och näst högsta divisionen genom åren. Under både åttio- och nittiotalen var man dessutom nere och harvade i tredjedivisionen ett par år. Sedan hände något. Nanne Bergstrand kom tillbaka och lanserade sitt projekt. Ett projekt som byggde på en osannolikt lyckad kombination av en stomme av rutinerade spelare (Wastå, Tobinho, Rydström, Bagarn, Lasse), ett gäng lyckade brasseimporter (Santin, Fabio, Ari, Dede, Sobra) och tre unika bröder Elm. Och runt dessa ett gäng habila allsvenska fotbollsspelare i rätt ålder (Lantz, Larsson, Lindberg, Ingelsten). Detta var ett fantastiskt projekt som ledde till ett allsvenskt guld, ett cupguld, några bra prestationer i Europa och ytterligare ett antal bra säsonger i allsvenskan mellan 2005 och 2009.

Om man tittar på de spelare jag nämner här ovan så är det numera bara Rydström som är kvar i KFF. Alla andra är borta. De har lagt av, spelar utomlands, har flyttat till andra allsvenska konkurrenter (Elfsborg) eller har trappat ner.

Ändå verkar det som att många fortfarande tror att KFF ska vara ett topplag. Jag har aldrig varit med om att det gnällts så mycket som det gjort i år. KFF är idag ett mittenlag i allsvenskan. I morse var man sjua, nu efter förlusten mot Snoka är man nia. Oavsett var man hamnar till slut så är det mittens rike som gäller. På nittiotalet hade vi betraktat detta som fantastiskt. Att KFF, när man har en mellansäsong, kommer sjua, åtta, nia eller tia, är inte så dåligt. Det som framförallt irriterar mig är att allt just nu är negativt kring KFF. Man klagar på Nanne. På Svante. På Rydström. Och på allt annat. Dessutom är det så oerhört kontraproduktivt. Väldigt få har konstruktiva förslag men det gnälls lik förbannat.

KFF har gjort en hyfsad säsong. Inte mer. Men att man har kommit till den nivån där en hyfsad säsong innebär en mittenplats i allsvenskan är faktiskt fantastiskt. Åtminstone för oss som var med på den tiden då detta inte alls var en självklarhet.

Nu ska vi ta den här säsongen i mål. Jag hoppas fortfarande på en plats på den övre halvan, men det kräver tre pinnar i Södertälje på söndag. Jag kommer att vara där, som alltid när KFF spelar i 08-området. Och jag kommer att hylla snarare än såga. Hoppas att jag inte är ensam.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar