tisdag 28 februari 2012

Nostalgi à la 1983

1983 var jag åtta år och Kalmar AIK-fan, vilket jag skrivit om tidigare här på bloggen. Jag hade hösten innan sett när Kalmar AIK slog Derby/Saab med 6-0 i kvalet till tvåan (motsvarande dagens Superettan). Dessutom hade tyvärr Kalmar FF förlorat sitt kval mot Gefle och åkt ur Allsvenskan, vilket innebar att säsongen 1983 skulle lagen mötas i samma serie för första gången i modern tid.

Min far, farfar och farbror var alla inbitna Kalmar AIK-fans, vilket givetvis var anledningen till att även jag var 'blå'. Vårmatchen, Kalmar AIKs hemmamatch, sågs av över 10.000 åskådare vilket fortfarande givetvis är Kalmar AIKs publikrekord. KAIK vann matchen med 1-0 efter mål av engelsmannen Paul Ivey. Jag tror aldrig att jag sett min farfar så glad som när vi återsamlades i deras lägenhet för en fika efter matchen. Ett av mina största fotbollsminnen än idag...

Returmatchen blev en helt annan historia. Kalmar FF vann med 3-0 och gick till slut och vann tvåan och studsade tillbaka till allsvenskan efter bara ett år i andradivisionen. Själv var jag 'blå' i många år till även om jag givetvis höll på KFF när lagen höll hus i olika serier. Från KFFs åttiotal minns jag exempelvis säsongen 1985 som slutade med en andraplats i grundserien och förlust mot ÖIS i semifinalen, eller för all del KFFs fantastiska cupsäsong 1987 som slutade med finalseger mot Gais och stormatch mot Sporting i Cupvinnarcupen året efter. Givetvis stora framgångar, men för mig var trots allt den där derbymatchen 1983 den stora höjdpunkten i Kalmarfotbollen under åttiotalet. Och det skulle fortfarande dröja länge innan jag på allvar skulle komma ut som KFF-supporter. Idag följer jag Klubben som pliktskyldigast via Barometerns resultatservice och kan konstatera att det inte längre finns någon konkurrens mellan mina sympatier för KFF i allsvenskan och känslorna för Klubben i division fyra (d v s sjätte divisionen).

Har letat på tuben efter bilder från den Stora Derbymatchen våren 1983, men förgäves. Har däremot hittat ett klipp från höstmatchen som jag bara måste delge er. Någonstans bland de drygt 10.000 åskådarna står en mycket yngre version av mig (om jag minns rätt så står jag på samma sida som kameran är placerad, långt till vänster). Jag gillar också intervjun med en snart 28-årig Johny Erlandssson som här betraktas som en veteran som funderar på att lägga av. Hoppas att Tobinho, Rydström och Wastå inte tittat på detta.....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar