Om det ryska inrikesflyget, landslaget och KFFs utmaning till 2012

Efter lång bloggskugga känner jag ett behov av att skriva ett par rader idag, så här dagen efter en av de största idrottsliga katastroferna i modern tid. Jag kan påminna mig Torinos och Manchester Uniteds flygkrascher långt före min tid och dessutom Zambias landslag som kraschade på nittiotalet. Dessutom finns det ju ett antal andra stora katastrofer av andra slag, såsom Heysel och Hillsborrough, men gårdagens krasch i Ryssland är en av de värsta någonsin.

Jag är inte och har aldrig varit en hockeykille, så jag ska inte ge mig på något försök till hyllning av Stefan Liv. Kan bara konstatera att de som känner till sporten bättre än jag gör har skrivit fantastiska texter idag och igår, och det är inte utan att man påverkas när man läser dem. Jag såg honom som en bra målvakt och uppenbarligen kul kille, men där stannar också min kunskap i frågan. Tragiskt och sorgligt i vilket fall som helst.

Sedan kommer jag ju också att tänka på alla flygresor jag själv gjorde i Ryssland under mina tre och ett halvt år där. Jag flög in- och utrikes med bolag som Aeroflot, Transaero, Russiya och S7 från Novosibirsk. Nu tror jag dock att detta är de stora bolagen och troligen de mest säkra. Denna statistik visar att de hör till de bättre, åtminstone S7 och Aeroflot. Notera för övrigt att Yakservice ligger toksist. Ett par gånger, innan EUs bannlysning 2009, flög jag med gamla sovjetiska Tupolevplan, men i övrigt har det varit moderna Boeing eller Airbus-plan. En gång var jag inbokad på Dagestan Airlines, men lyckligtvis blev den resan inställd. Jag vet dock inte vilket som är det mest chockerande, att man fortfarande flyger en flygplanstyp med så många krascher bakom sig (Russia Today skriver om det här), eller att världens näst bästa och näst rikaste hockeyliga inte har bytt upp sig till något modernare. Med tanke på hur mycket pengar som finns i omlopp i den ryska hockeyn så är det en katastrof att säkerhetstänkandet är så dåligt.

Känns futtigt i sammanhanget att prata fotboll, men måste givetvis nämna landslagets svaga insatser mot Ungern och San Marino. Den sistnämnda såg riktigt usel ut, men resultatet till slut är helt ok. Eftersom detta aldrig kan bli en vanlig match så får man vara nöjd med 5-0 trots allt. Mot Ungern däremot var det dåligt på riktigt. Sverige ska åtminstone kryssa i en sådan här match. Nu blir det en kvalfylld höst.

Kul att Rasmus är tillbaka på allvar. Han gjorde en godkänd landslagssamling, inte mer. Han var totalt sett en av de bästa men man kan inte komma ifrån att Sveriges islossning mot San Marino kom först efter att Ras gått ut. Han har säkert spelat sig närmare en startplats, men det blir bänken från start mot Finland och Holland om alla är tillgängliga.

Och KFF verkar ha fastnat i mittens rike. Ungefär vad man kunde väntat sig med andra ord. Nu i helgen kommer jag faktiskt att se dem på plats i Södertälje och sedan har vi även Djurgården om två veckor här runt hörnet. Ska bli kul även om de inte har mycket att spela för. Den stora utmaningen nu är att få ihop ett slagkraftigt lag till 2012. De kommer att tappa många tunga namn, Sobra och Larsson är knappast de sista som lämnar. En stor utmaning för Nanne, Svante och Kjell Nyberg.