lördag 4 december 2010

VM till Ryssland

På väg hem från jobbet häromdagen hördes mängder med tutande bilar och folk körde eller sprang omkring med ryska flaggor. Jag hade totalt missat nyheten om VM-lottningen och förstod inte riktigt vad som hände, men det stod snart klart att ryssarna minst sagt är ganska nöjda med att få arrangera världens största fest om åtta år.

Å ena sidan känns det ju rätt att en stor fotbollsnation som aldrig arrangerat ett stort mästerskap äntligen får chansen. Människorna är oerhört intresserade och den inhemska fotbollen kommer att få ett enormt lyft. Redan idag håller man ju en nivå strax under de allra bästa och till 2018 kommer man att ha ett slagkraftigt lag. Men å andra sidan så ger omröstningen en något fadd eftersmak. Ryssland och Quatar. Visserligen är de två länder som står mil ifrån varandra när det gäller fotbollstradition och kultur, så på det sättet ska man inte blanda samman de två valen. Men samtidigt känns det som om det finns så många likheter och så mycket symbolik i att två delar av världen som tagit över fotbollen ekonomiskt de senaste åren (tänk Chelsea och Man C) också lyckas med konststycket att kapa åt sig de två VM-slutspelen.

Någonstans undrar man ju hur långt FIFA kommer att gå i sin strävan att göra fotbollen större globalt. Risken är ju att man vinner mark i nya länder men att man samtidigt tappar bort sina traditionellt starkaste fästen i Västeuropa. Även om jag anser att FIFA gör rätt så gäller det att man inte går för snabbt fram. Det känns som att EM 2016 i Frankrike måste bli en uppvisning för den västeuropeiska landslagsfotbollen. Annars kommer klubbfotbollen, och framförallt då Champions League, att stjäla all uppmärksamhet och ändra balansen än mer i framtiden. När några av de kommande stora mästerskapsmatcherna kommer att spelas i Warsawa, Poznan, Kiev, Donetsk, Kazan, Sotji och Doha så finns det en viss anledning att vara orolig för intresset hos exempelvis engelska, italienska, franska, spanska, tyska eller för all del svenska fotbollssupportrar.

Förra veckan var jag äntligen för första gången på en KHL-match. Är ingen stor hockeyfantast, men självklart är detta något man inte får missa om man bor i Moskva. Det blev inte CSKA utan en match mellan Spartak Moskva och Omsk, med en något åldrad Jaromir Jagr som den självklara stjärnan. Detta var utan tvekan den bästa matchen jag sett live. Tidigare har jag aldrig sett hockey live på högre nivå än en juniorlandslagsmatch mot Tjeckoslovakien (!) och någon match med Nybro i allsvenskan. Detta var klart bättre och en fantastisk stämning i hallen. Hoppas kunna hinna se CSKA eller Dynamo också en gång innan jag lämnar den här staden